Bumsen 1
raten och jag minst en halv liter var och �ck i o
ss vätska, svalka, kolhydrater och koffein. Å andra sidan åt vi nästan inget alls. Ingen var hungrig. När kvällen kom hade svalare väder nåtts och då togs skadan igen med öl, wienerschitzel och apfelstrudel. Därefter sov vi gott! 5. Om du ändå blir trött: STANNA! Det är FARLIGT att fortsätta! Kom ihåg det gamla talesättet, att det är bättre att komma för sent än att inte komma fram alls. Stoppet kan vara allt från en kort paus till någon timma för en tupplur eller t.o.m innebära att du bryter för dagen på ett annat ställe än planerat. Hojåkning skall vara njutning och nöje – inte prestationstvång och skryt! 6. Ibland luftas uppfattningen att det är bättre, mer stimulerande och därför lätttare att hålla sig vaken om man kör fort på Autobahn än om man kör långsammare på andra vägar. (Idén påminner osökt om mannen, som körde extra fort på en farlig väg och motiverade det med att han ville be�nna sig på den så kort tid som möjligt!) Högre fart ger högre bullernivåer, som tröttar mer, och kravet på skärpa i mycket höga hastigheter är stort. Risken för att man tappar denna skärpa är påtaglig, om man alltså kör fort för att motverka trötthet och då kan konsekvenserna bli dödliga. 7. Musik under körning? Svaret är inte enkelt men otvivelaktigt innebär musiken ett ljudtillskott utöver bullret. Å andra sidan är musik inte lika monotont som buller och omväxling motverkar i någon mån trötthet. Slutligen bör man väga in att musiken ytterligare maskerar tra�kljud och kan dra bort koncentrationen från körningen, d.v.s. risken för att man missar något väsentligt i omgivningen ökar. Kyla Det mesta som ovan sägs om trötthet gäller också nedkylning och dessa två problem ”jobbar ihop”. En nedkyld människa blir trött och trötthet underlättar nedkylning. Till detta kommer förstås att nedkylning skapar stelhet så att man inte kör lika smidigt. Åtgärderna för att motverka nedkylning är tämligen självklara. Ha rätt kläder för resan. Jag är i och för sig allergisk mot uttrycket ”det �nns inget dåligt väder bara dåliga kläder” men det fritar ingen från ansvaret att förbereda sig på skiftande väder och temperaturer. Att ge sig ut på långresa utan att ha provat grejorna i förväg kan vara ett vågspel. De kanske inte fungerar som man tänkt sig. Ändra klädsel när det behövs. Vädret kan skifta snabbt och paus varje timma ger rikliga möjligheter att justera klädseln allteftersom. Dricka varmt – är en självklarhet Ät ofta. Mat ger kalorier som ger värme. Dessutom kan ju mat/�ka i regel intas inomhus, i värme. Vid behov: Ändra planeringen, korta av dagsetappen, vila ut och bli ordentligt varm. Winston Churchill sa: ”Det enda man vet är, att uppgjorda planer inte håller men de är ett utmärkt underlag för nödvändiga improvisationer”. (Paul Newman uttryckte det ännu brutalare: ”Om vi har en plan, är det kört”) Mörker Personligen undviker jag helst att köra hoj i mörker. Den huvudsakliga orsaken stavas VILT. Risken �nns ju även dagtid men då har man i alla fall någorlunda chans att hålla utkik, bedöma vägens närmaste omgivning etc. Riskerna är mycket större under skymning, natt och gryning. Många djur rör sig mera då och är då också svårare att upptäcka. Bilister som kört på en grävling vet att det nästan känns som att köra på en sten! Sannolikheten att en hojåkare håller sig på hjulen efter sådan kollision måste vara mycket liten och vildsvin som bli allt vanligare måste vara som att köra in i ett betongblock! Bilförsäkringsstatistik visar att en vildsvinsolycka kostar mycket mer än en älgolycka. Bilen kör ”under” älgen och får då mest skador på motorhuv, vindruta och tak. 150 kg vildsvin hamnar däremot framför fronten där det �nns många betydligt dyrare grejor som går sönder. Det krävs inga oceaner av fantasi för att inse vad det kan innebära för en motorcyklist och jag kan tänka mig många trevligare situationer än att bli liggande skadad på vägen med en sårad vildsvinsgalt eller en sugga som skyddar sina kultingar i närheten! Till detta kan komma problem med dimma, regn etc. som ger stickljus från mötande ljuskällor, vilket förvärrar den redan dåliga möjligheten att upptäcka faror. Varma sommarnätter kan också stora mängder insekter på visiret ge samma effekt. Ungefär hälften av dagens hojåkare är 50 plus. Om alla för ett ögonblick skulle få se omvärlden med de ögon de själva hade vid 25, skulle det direkt märkas att synen försämrats. Det handlar inte bara om sämre närseende (läsglasögonen!) utan också om att ögonlinsen med stigande ålder blir mindre klar än tidigare. När den blir riktigt grumlig har man drabbats av grå starr (”en Tulo i ögat”) och behöver opereras men långt dessförinnan gör den minskade klarheten att motljus diffuseras i ögat på ett helt annat sätt än tidigare. Synintrycket i motljus blir suddigt och oskarpt och det är lika lätt att bli kontrastbländad såväl dagtid som nattetid, som att köra med ett smutsigt visir i starkt motljus. Fler än jag har säkert noterat att för 25 år sedan var det inte särskilt besvärligt att ha solen i ögonen men idag gör en solskärm en enorm skillnad. Skugga över ögonen innebär att stickstrålarna uteblir och man ser klart igen. Flera har säkert också noterat att solglasögon/solvisir inte gör någon stor skillnad medan däremot ett par tejpremsor upptill på visiret – eller den egna vänsterhanden som skärm – för att lägga ögonen i skugga ger en dramatisk skillnad. Oavsett orsak tröttar stickstrålar och ständig spaning ut i mörker mycket mer än körning med bra sikt dagtid! Kombineras detta med att det i regel blir kallare under natten är det lätt att sammanfatta att mörkerkörning på hoj ger alla möjligheter till snabb uttröttning – så det är väl värt att tänka efter före. Släkten är värst ” - Stackars dig, sa psykiatern. Kan du berätta för mig varför du dricker så mycket? - Jag ska försöka och förklara det hela, sa patienten. - Jag blev förälskad i en änka som hade en vuxen dotter. Jag gifte mig med änkan och strax där efter gifte sig min far med min styvdotter. Då blev min fru och jag svärföräldrar till min far. - Efter en tid �ck min styvmor, alltså min frus dotter, en son. Den pojken blev naturligtvis min bror, eftersom han är min fars son. Men han är också son till min frus dotter och därför blir min fru pojkens mormor och jag blir morfar till min bror. - Så �ck min fru och jag en son, som blir min fars svåger. Min sons storasyster är ju även hans farmor, eftersom min far är hans farfar. - Min far är alltså mitt barns svåger eftersom hans syster är min fars fru. - Jag är alltså bror till min egen son. Min son är min farmors brorson och jag är farfar till mig själv. Jag är bror till min far och samtidigt både son och far till honom. Min fru är min styvmor, mor, svägerska och styvdotter. Jag är far och son till mig själv! Tack, sa psykiatern. Jag förstår att du dricker. Fortsätt med det!” BUMSEN 3 – 2009 39