Bumsen 1
asfalten med motorcykeln. Jag kände mig besviken
och nästan lurad, alla dessa fina grusvägar som jag tidigare kört på Gran Canaria med bil skulle förbli okörda denna gång, detta skulle ändå inte få förstöra min dag. Min GPS monterades fast innan färden startade upp mot bergen. Äntligen satt jag på en riktig motorcykel med tank som man kunde trycka knäna mot vid inbromsning och fartresurser så att man inte skulle bli frånåkt i första taget. Hojen startade utan problem och jag gled sakta nerför trottoarkanten, allt var frid och fröjd. Efter några hundra meters körning kom den första radarkontrollen, det var en vit personbil med radar intill förarplatsen, och det som avslöjade bilen var ett flertal antenner på den. Efter en stund stod poliserna och stoppade den som körde för fort, jag klarade mig denna gång. Färden gick lugnt vidare ut på motorvägen som skulle ta mig till min planerade rutt, efter någon mil svänger jag av och styr norrut mot Arteara. Vägen här är betydligt smalare och kurvorna underbara, jag är glad att jag har många timmars övning på gokartbana. Vid San Bartolomè de Tirajana, en liten by utmed min färdväg, viker jag av och lämnar min rutt. Jag känner för att söka äventyr utan att ha allt planerat i förväg. En väg leder mig genom byn, mellan två hus ligger en liten väg som går upp mot bergen, min nyfikenhet tvingar mig att se vart den leder. Vägen slingrar sig fram mellan de sista husen i byn och fortsätter upp mot en bergskam. Underlaget består av grus med inslag av asfalt och litet cement här och där, det kan med andra ord inte räknas som offroad. Vägräcken saknas och plötsligt i en kurva kommer en bil. Hjärtat flyger upp i halsgropen men det går bra, vi passerar varandra med flera mm till godo. På flera ställen finns plats för en mc-åkare att stanna och se på utsikten, med bil hade det annars varit omöjligt att stanna. Överfarten går bra, snart går vägen samman med en större väg som leder ner mot El Cruse. Vägen här är betydligt bredare men i Sverige skulle vi betrakta den som en tvåfilig cykelbana. Resan går vidare och kommer till en vägkorsning, en snabb titt i min GPS och saken är klar, den vänstra vägen ser krokigare ut. Efter en stunds körning börjar jag fundera på mitt vägval, var det rätt, bergvägg på vänstra sidan och stup på den högra, att två bilar möts är uteslutet, bil & mc skall nog gå. Hastighetsbegränsningen på denna väg är, om jag förstått det rätt, 80 km/tim, med den farten kommer man snabbt till mc-himlen. Min fart i vissa kurvor är närmare 5 km/tim än 50 km/tim. Halvvägs utmed denna väg sticker en klippa ut från vägen och där kan jag stanna. Här är en förträfflig utsikt, nedanför klippan finns en av många vattenreservoarer på Gran Canaria. Från min utsiktspost ser jag en bil på väg upp och en annan på väg ner, de skulle mötas efter en tvär kurva och olyckan skulle vara ett faktum. Jag rusar ut i vägbanan och stoppar minibussen som kommer uppifrån genom att sätta upp handen och vinka in den mot vägkanten, när den stannat kommer den lilla bilen runt kröken och kunde nätt och jämt passera. De som satt i minibussen tackade så mycket för hjälpen och kunde rulla vidare. Som jag ser det har min nya väst räddat några människoliv på grund av dess likhet med mc-polisers västar även här nere, hade jag inte haft den på mig skulle de nog inte ha reagerat. Efter denna händelse valde jag den litet större vägen ner mot El Cruse. Husen ligger här utspridda längs vägen och när jag svänger runt ett hus syns vulkanen Teide på ön Teneriffa, c:a 9 mil bort. BUMSEN 4 – 2011 5