Svensk Vattenkraft 1
Samverkans krav på länsstyrelserna Inte minst myn
digheterna behöver påminnas om den politik riksdag och regering lagt fast de senaste åren. Starten gick med energiöverenskommelsen 2016 om ett prövningssystem "som inte blir onödigt administrativt och ekonomiskt betungande för den enskilde" och där reglerna "förenklas så långt det är möjligt". REGERINGENS BESLUT MEST PLUS MEN VIKTIGA MINUS I regeringens beslut 25 juni i år om den nationella planen (NAP) finns många markeringar mot hur myndigheterna agerar: • Den sammanlagda produktionsförlusten ska begränsas till högst 1,5 TWh. • Inom den ramen ingår produktionsförluster som orsakas kraftverk som ligger inom eller påverkar Natura 2000-områden. • Inte bara energitillförsel utan också effekttillgång och reglerförmåga (och "dess potential att leverera ytterligare på dessa områden") nämns. • Också "en anläggnings betydelse för det regionala och lokala energisystemet, andra verksamheter, andra berörda och andra miljönyttor." ska beaktas. • Det ska beaktas att vissa kraftverk är mycket gamla och att den omgivande naturen har anpassats för andra arter och dagens biologiska mångfald. • EU-rättens möjligheter att klassificera vattenförekomster som kraftigt modifierade vatten och att använda undantaget mindre strängt kvalitetskrav ska användas "fullt ut". • Regeringens sammanfattande bedömning är att utrivning "bör röra sig om undantagsfall". Samtidigt undvek regeringen att täppa till flera möjligheter för myndigheterna att driva sina egna utrivningsagendor: • Det finns inte någon mekanism för att säkerställa att den sammanlagda produktionsförlusten efter 15 års omprövningar uppgår till högst 1,5 TWh. • I NAP-förstudien hade inte bara stora älvar utan också mindre vattendrag angivna riktvärden som ram för produktionsminskning; för de flesta 6,5 %. I den slutliga NAP-en är alla mindre vattendrag 6 SVENSK VATTENKRAFT #4 2020 sammanförda i en grupp som har det gemensamma riktvärdet 11,7 %. Detta öppnar för ett godtycke, som förstärks genom avsaknaden av en mekanism för att hålla reda på den sammanlagda produktionsminskningen under de 15 åren. • Den avgörande svagheten är att regeringen inte annonserar några åtgärder för att försäkra sig om att vattenförvaltningens myndigheter följer regeringsbeslutet. All erfarenhet visar entydigt att dessa i stort sett fullständigt nonchalerar de beslut riksdag och regering fattar. TA HJÄLP FRÅN BÖRJAN Myndigheterna kan förväntas fortsätta sitt härnadståg mot (den mindre) vattenkraften. Vi måste vara beredda på det värsta! Vi kan utsättas för så långtgående krav att det hotar vår verksamhet, kanske t o m krav på att dammen ska rivas ut. Detta låter mer dramatiskt än vad som kommer att hända i de flesta fall. För att minimera skadeverkningarna, och i en del fall t o m kunna utveckla vattenkraften, är det absolut nödvändigt att förbereda sig väl och ta all den hjälp som står att få redan från början. Vi måste lägga ner en hel del arbete själva, i början främst på att sammanställa uppgifter om kraftverken, hur vi uppfattar vattenmiljön i närheten, vilka andra intressen och därmed aktörer som berörs av våra verksamheter m m. Detta ska du till en början diskutera med dina kollegor och den konsult ni anlitar, senare kan det komplettera och korrigera det underlag som länsstyrelsen sammanställer. LÄNSSTYRELSEN SKA SAMVERKA MED OSS Med början i riksdagens godkännande 2018 av regeringens proposition Vattenmiljö och vattenkraft, över NAP-förstudien och HaV:s slutliga NAP-förslag, till regeringens NAP-beslut har samverkan fått en alltmer framträdande roll. 25 juni i år beslöt regeringen om tillägg till förordningen om vattenverksamheter (FVV) där länsstyrelserna ges ansvaret för samverkan "med de verksamhetsutövare vars verksamheter omfattas av planen, samt med berörda kommuner, myndigheter och intresseorganisationer." "Syftet med samverkan ... är att inför de individuella prövningarna ... sammanställa det underlag som behövs för att 1. alla verksamheter inom en prövningsgrupp ska kunna förses med moderna miljövillkor ... 2. tillgodose krav på en ansökans innehåll enligt 22 kap. 1 § miljöbalken." Formuleringarna i FVV är mycket allmänna. Detsamma gäller HaV:s förslag till vägledning för samverkan inför omprövning (se Svensk Vattenkraft nr 3 s 14 - 16). Det stora bekymret är att länsstyrelser och vattenmyndigheter får fortsatt fritt spelrum att tolka och tillämpa vattendirektivet och dess sidodokument respektive riksdagens och regeringens beslut som man finner för gott, dvs driva krav på utrivning trots att detta inte har stöd i europeisk eller svensk rätt. Det hjälper inte att HaV skriver att "Utgångspunkten vid en omprövning är att verksamheten ska kunna fortsätta att bedrivas, men med moderna miljövillkor." Så länge HaV inte föreslår någon mekanism för att säkerställa att det verkligen blir undantagsfall är formuleringen till intet förpliktande. VAD LÄNSSTYRELSEN SKA GÖRA Under hösten har länsstyrelserna påbörjat den samverkan de är ålagda. Hur de första stegen ser ut skiljer sig åt. Och som väntat är "tonläget" olika, från korpralsfasoner med föga samverkan till ambitionen att arbeta tillsammans med kraftverksägarna. Eftersom omprövningarna i ett vattendrag ska samordnas bör länsstyrelsen först inbjuda till ett möte med hela prövningsgruppen (eller flera prövningsgrupper). Om inte så föreslå det när länsstyrelsen hör av sig. Redan vid första mötet är det viktigt att ha med en advokat, någon annan konsult eller någon från SVAF eller den regionala föreningen. Vägrar länsstyrelsen kan "stödpersonen" agera juridiskt biträde. I början ska man komma överens om formerna för den fortsatta samverkan. Försök få så många möten som möjligt med hela gruppen och ha alltid en utomstående hjälp närvarande! Länsstyrelsen kommer oftast med flera personer så för att inte hamna i underläge ska man inte vara ensam. Erfarenheten så här långt säger också att en del länsstyrelser passar på