Svensk Vattenkraft 1
Reaktioner på pilotprojekten Under sommaren och h
östen i år har det kommit slutrapporter från de två pilotprojekten i Alsterån och Tidan som Vattenkraftens Miljöfond drivit i samarbete med SVAF. Svensk Vattenkraft har bett företrädare för kraftverksägarna i de båda vattendragen att ge sin syn på vad som varit bra, mindre bra och dåligt i det arbete som pågått i det närmaste två år. Det är två på många punkter kritiska redovisningar som presenteras här. I grunden handlar det om att myndigheterna också i pilotprojekten har hållit fast vid sina vattenkraftfientliga agendor, som inte har stöd i de politiska besluten och avsikterna. Men också fondens agerande ifrågasätts. SVAF har i augusti lämnat sin syn på pilotprojekten i en rapport till fonden. I allt väsentligt överensstämmer den med vad som framkommer i de båda artiklarna, konstigt vore det annars eftersom den skrivits i nära samarbete med de lokala och regionala kraftverksföreträdarna. Den finns att läsa på SVAF:s hemsida. Ett tredje pilotprojekt bedrivs under 2020 i Ljungan. Där handlar det mest om den storskaliga vattenkraften i huvudfåran, de mindre kraftverken känns litet undanskuffade. Arbetsgrupperna i Ljungan-projektet med kraftbolag och myndigheter är bra, det hade kunnat göra stor skillnad i Alsterån och Tidan. Men det fanns det inget intresse för. Se förra numret s 12 - 13. PS. Alsterån rinner genom Kronobergs och Kalmar län, Tidan genom Jönköpings och Västra Götalands län. Pilotprojekt Tidan: Samverkan utan samverkan Vattenkraftens Miljöfond (VMF) har drivit ett pilotprojekt i Tidan för att bland annat få fram en bra arbetsmodell för hur omprövningarna ska genomföras där flera berörda parter medverkat. Detta är naturligtvis ett positivt och bra initiativ. Tyvärr kan man säga att pilotprojektet inte har klarat att gå i mål med alla saker och väldigt många frågor återstår. I det nedan vill undertecknade ge sin syn på några förhållanden som både kan vara bra och sådana som inte borde förekommit. I slutet av pilotprojektet har det alltemellanåt skymtat fram att förhandlingar mellan VMF eller dess konsult och länsstyrelsen skett om olika åtgärdsalternativ utan att verksamhetsutövare har varit informerade eller medverkat. Detta är väldigt beklagligt eftersom man nu från verksamhetsutövarnas sida inte vet hur länsstyrelsen tänkt i olika frågor och man vet inte heller hur resonemanget gått mellan VMF:s konsult och länsstyrelserna i förhandlingen. Det är anmärkningsvärt att inte länsstyrelserna reagerat och ställt sig frågan, var är verksamhetsutövarna i denna förhandling? Länsstyrelsen borde insett att man kan helt i onödan riskera att dra på sig verksamhetsutövarnas kritik genom att länsstyrelsen går bakom ryggen på verksamhetsutövarna och förhandlar med VMF:s konsult om verksamhetsutövarnas egendom. Detta är också just vad som hänt. Den allmänna uppfattningen är att länsstyrelserna 8 SVENSK VATTENKRAFT #4 2020 genom pilotprojektet såg sin chans, och tog den, för att försöka få fram praxis på utrivningar av kraftverk. VMF framför sin oro över att det inte kommer att kunna gå att få till en god samverkan, varken verksamhetsutövare sinsemellan, eller mellan verksamhetsutövare och länsstyrelsen. VMF har till och med gått så långt i sin oro att man stiftat en egen regel i sina villkor om att man drar in ersättningen till verksamhetsutövaren om denne inte samverkar, för att på så sätt tvinga verksamhetsutövare till förhandlingsbordet. Detta översittaragerande, som inte alls är den politiska avsikten att fonden ska ha, är givetvis något som sticker i ögonen på gemene verksamhetsutövare. Från verksamhetsutövares håll så ser man inga egentliga problem med att samverka sinsemellan eller tillsammans med länsstyrelsen, detta så länge myndigheterna agerar på ett sätt som är den politiska avsikten att myndigheterna ska agera. Skulle en samverkan krångla beror det därför inte på verksamhetsutövarna utan på myndigheterna. VMF skulle i pilotprojektet lagt betydligt större resurser på att säkerställa att myndigheterna agerade på ett sätt som är i överensstämmelse med den politiska ambitionen. Åtminstone i senare delen av pilotprojektet har arbetssättet i pilotprojektet varit att förhandla med länsstyrelserna bakom ryggen på verksamhetsutövarna för att senare försöka få verksamhetsutövarna att acceptera länsstyrelsernas vilja med utrivningar av kraftverk, vilket skulle ske genom att pressa verksamhetsutövare att fortsätta medverka i pilotprojektet. Några godtagbara biologiska motiv för nyttan med förslag på rivning av kraftverk har inte lämnats. Pilotprojektet har innefattat en mängd komplicerade handlingar och frågeställningar utan att verksamhetsutövarna tillförts några särskilda resurser för att hantera detta. Det är VMF , dess konsult, samt länsstyrelserna som haft resurserna. Detta har gjort att från verksamhetsutövares sida har man inte kunnat ta tillvara på sin rätt på det sätt som skulle behövts, och både arbetsbördan och ansvaret har varit orimlig högt. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har inte medverkat i pilotprojektet, med motiveringen att de inte har tid. Detta är mycket beklagligt eftersom HaV säkerligen kommer att yttra sig i många mål. Resultatet har blivit en misstänksamhet mot om pilotprojektets utfall verklig kommer att bli realistiskt. Flera specifika klargöranden skulle behövt lämnats av HaV om viktiga förhållanden. En stor mängd frågor är ännu obesvarade av HaV. Vattenmyndigheten har också medverkat i pilotprojektet, vilket var bra eftersom det finns många frågor till Vattenmyn