Svensk Vattenkraft 1
att ta ut svängarna om kraftverksägaren/ na inte
har något biträde närvarande. LÄNSSTYRELSEN SKA SAMMANSTÄLLA UNDERLAG Syftet med samverkan är att sammanställa det underlag som behövs för ansökan. HaV skriver att länsstyrelsen på ett tidigt stadium ska lägga fram "sådant befintligt kunskapsunderlag som finns hos länsstyrelsen" och identifiera "var det finns kunskapsluckor." SVAF anser att det självklart är länsstyrelsen som ska fylla luckorna. Och underlaget ska sammanställas, det räcker inte med att länsstyrelsen på en hemsida laddar upp aldrig så många rapporter, det ska sammanställas till ett underslag för ansökan. Länsstyrelsen ska alltså på eget initiativ tillhandahålla och sammanställa allt underlag man har inom alla områden. HaV säger att det följer av myndigheternas serviceskyldighet att de ska ge verksamhetsutövarna "information om vad som krävs för ett fullständigt prövningsunderlag." Detta innebär inte att kraftverksägaren/na är bunden/na av vad länsstyrelsen presenterar, man både kan och ska komplettera och korrigera med hjälp av den eller de konsulter man anlitar. I ansökan till domstolen är det kraftverksägaren som helt självständigt bestämmer vad som ska stå. BAKGRUNDSBESKRIVNINGEN HaV delar upp den i tre delar: vattenmiljö, vattenkraft och andra allmänna intressen. HaV framhåller att det är länsstyrelsens ansvar att bidra med och sammanställa information om vattenmiljön. SVAF anser att länsstyrelsen också ska sammanställa det man anser sig veta om vattenkraften (vattenmyndigheterna vill tydligen att länsstyrelserna ska utveckla en strategi för vattenkraften). Rimligt är att kraftverksägarna kompletterar och korrigerar informationen om kraftverket: tillstånd, energi, effekt, (potentiell) reglerförmåga, (potentiell) betydelse för elberedskap, utbyggnads/utvecklingsmöjligheter. Bland andra allmänna intressen nämner HaV endast kulturmiljön men här finns ju också rekreation, vattenförsörjning, torrläggning och översvämning, klimatet. Självklart måste det vara länsstyrelsens sak att sammanställa underlag inom dessa områden, länsstyrelsen är ju en tvärsektoriell myndighet med kompetens inom ett brett fält. ANALYSEN Helt kort handlar det tredje steget i samverkan, analysen, om vilka miljöanpassningar som kan behövas inom avrinningsområdet. HaV skriver i sitt förslag att länsstyrelsen måste "klargöra behoven av och nyttan av olika miljöanpassningar." Det duger alltså inte att schablonmässigt tala om bristande konnektivitet, man måste visa att det finns en fiskart som har behov av att vandra just där. Den nyttan ska sedan avvägas mot vattenkraften och alla andra allmänna intressen (som är många och som beaktas både i EU:s vattendirektiv och i vattenförvaltningsförordningen men som myndigheterna gärna glömmer bort). TVÅ PARALLELLA PROCESSER Parallellt med samverkan arbetar vattenmyndigheterna med klassificering och normsättning. Vattenmyndigheterna (som borde läggas ner i enlighet med vattenförvaltningsutredningens förslag) har hittills struntat fullständigt i vad riksdag och regering beslutat om att EU-rättens möjligheter till kraftigt modifierat vatten och mindre stränga kvalitetskrav ska utnyttjas fullt ut. Senast vid Energiföretagens vattenkraftdag 5 november demonstrerade man ogenerat att man inte anser sig bunden av de politiska besluten. I mars ska vattenmyndigheterna lägga fram förslag till klassificering och normsättning för de vattenförekomster som omfattas av omprövning 2022- 2024. Remisstiden går ut 30 april, den tiden måste var och en av oss använda för att se hur vi är drabbade och i ett yttrande visa på vilket sätt vattenmyndigheten kommit galet. SAMVERKAN ÄR EN MÖJLIGHET Vi kraftverksägare har ett stort intresse av att samverka internt: med kollegorna i vattendraget, inom den regionala föreningen och inom den nationella föreningen. Vi har också ett stort intresse av att samverka med alla andra verksamhetsutövare som jord- och skogsbrukare, kommunala fritids- och tekniska förvaltningar, hembygdsföreningar, fiskevårdsområden. Och vi har ett stort intresse av att samverka med länsstyrelserna! Samverkan är en chans att resonera med länsstyrelsen om en rad frågor. Kraftverkens nytta i form av effekttillgång, reglerförmåga, kulturmiljöaspekter, rekreation som bad, båt och fiske, vattenförsörjning och andra samhällsintressen. Här bör tas diskussioner om de verkliga behoven av faunapassage, finns behovet vid alla kraftverk? Hur kan låga flöden fördelas på flyktväg, minimitappning och eventuell fiskväg? Vilka kostnader är förknippade med en faunapassage om det är mycket berg på platsen eller om marken är bebyggd på båda sidor. Om en konstruktiv samverkan ska bli möjlig ställs åtminstone tre krav på länsstyrelserna. För det första måste man frigöra sig från de ideologiskt betingade vanföreställningar om (den småskaliga) vattenkraftens roll för vattenmiljön som man sitter fast i. För det andra måste man beakta alla andra samhällsintressen som är direkt beroende av att dammarna finns kvar, som de i de flesta fall funnits i århundraden. För det tredje måste man utgå från vattendirektivet och dess anknutna dokument respektive svenska lagar och förordningar, inte från HaV:s illa underbyggda föreskrifter och vägledningar. ÄN EN GÅNG, TA HJÄLP! Internt, utveckla kontakterna med kraftverksägarna i din prövningsgrupp (och gärna andra grupper inte allt för långt bort). Ta med dem som inte är medlemmar i SVAF (och övertyga dem om att de ska gå med). Se till att träffas snarast utan att tjänstemän från länsstyrelsen är med. Kontakta gärna någon från den regionala föreningen, SVAF eller SVAF:s kansli. Externt, du själv eller ännu hellre tillsammans med dina kollegor i prövningsgruppen bör redan från första början ta hjälp av konsulter inom olika områden (först juridik och sedan biologi, teknik m m). Vattenkraftens Miljöfond har ett uppstartsbidrag om 10 000 kr (- 15 %) som kan användas så fort man anmält sig till fonden. Om ni alla i prövningsgruppen går samman räcker det långt. Thomas Sandberg, ordförande SVAF SVENSK VATTENKRAFT #4 2020 7