Svensk Vattenkraft 1
Tre viktiga domar ÄLDRE RÄTTIGHETER HAR SAMMA STA
TUS SOM TILLSTÅND ENLIGT MILJÖBALKEN Det nya året hann inte riktigt börja innan ett nytt intressant avgörande kom från Markoch miljööverdomstolen. Det gäller målet om dammarna vid Ransbergs herrgård i Värmland (M 8575-19) där länsstyrelsen hade överklagat den dom som kom i Markoch miljödomstolen. Sedan den sistnämnda domen kom så hade dock ändringar skett av lagstiftningen, frågor som undertecknad vid ett flertal tillfällen har berört i andra sammanhang. Det handlar alltså om införandet av regeln i 5a § i lagen om införande av miljöbalken, en regel som innebär att äldre rättigheter har samma status som ett tillstånd enligt Miljöbalken. Denna regel gör idag att länsstyrelsen inte kan förelägga en dammägare att söka tillstånd enligt Miljöbalken för det har redan denne. Att producera kraft från lägesenergin i vattnet kräver dock moderna miljövillkor och det är det som är hela grunden för kommande omprövningar. Men har man bara en damm så får praxis tolkas så att länsstyrelsen har mycket svårt att komma åt verksamheten på något sätt i dagsläget. Och det visar inte minst detta avgörande. För sökanden kom i detta fall att delvis ändra sin talan på så sätt att man bara sökte tillstånd för vissa förbättrande åtgärder vid dammen, man sökte i grunden inte längre tillstånd. Detta då man ju som sagt redan har detta i och med en äldre rättighet. Länsstyrelsen menade dock att om verksamheten skulle anses tillåtlig så skulle villkor om att dammägaren ska uppföra faunapassage införas. MÖD konstaterar i detta fall att möjligheterna att ålägga dammägaren att uppföra en faunapassage inte finns. Detta med hänsyn till flera omständigheter men primärt använder sig domstolen av den s.k. rimlighetsbedömningen som kommer till uttryck i 2 kap. 7 § Miljöbalken. Domstolen anger att det helt enkelt inte står i rimlig proportion att anlägga en faunapassage när det enda som egentligen ska göras vid anläggningen är att göra underhållsåtgärder. Avgörandet får anses visa att de som äger enbart en damm i dagsläget är relativt fredade från länsstyrelsens möjligheter att tvinga fram vandringsvägar. Detta ger också det som jag och många andra pekade på som svagheterna med NAP, att de som bara äger dammar hamnar helt utanför prövningssystemet. Som det är nu innebär det att det är extremt olika förutsättningar i samma vattendrag beroende på om en ägare av en damm producerar kraft vid anläggningen eller om man inte gör det. För den som bara äger en damm är det således goda nyheter men man kan verkligen fundera på hur detta påverkar omprövningarnas skrivningar om att hela vattendraget ska vägas in, som det är nu får egentligen dammar i vattendraget status som en sorts vandringshinder. Samtidigt är det inte troligt att denna situation kommer att råda för evigt, undertecknads bedömning är att det är en tidsfråga innan förutsättningarna även för de rena dammägarna kommer att ändras. SKADESTÅND VID DAMMBROTT En annan fråga som nyligen avgjordes är ansvaret för skador i samband med dammbrott. Målet M 7224-19 från Mark- och miljööverdomstolen gäller påstådda skador som hade samband med ett dammbrott på Hästberga kraftstation år 2010. Motparten var fastighetsägare nedströms dammen som ansåg sig ha fått omfattande skador med anledning av dammbrottet. Målet avgjordes först i Mark- och miljödomstolen som fann att fastighetsägarna endast hade rätt till ersättning för en mindre del av sina påstådda kostnader. Ersättning om strax över 1 miljon kr utdömdes av domstolen för skador primärt avseende skador kopplade till strandlinjen. Viss annan ersättning utgick också men här valde domstolen att ganska kraftigt minska ersättningen för de kostnader som dömdes ut. Kärandena var inte nöjda med denna utgång varför målet sedermera nådde Markoch miljööverdomstolen. I sin dom finner MÖD inte skäl att ändra Mark- och miljödomstolens dom. Av särskilt intresse är domstolens motivering kring varför ersättning ska utgå för skadorna av strandlinjen, att dessa skador är i en sådan kategori att de medför att man har att förhålla sig till dem på särskilt sätt. De är så att säga extremt kopplade till själva dammbrottet och således skador som typiskt dammägaren kan hållas ansvarig för. Men resten av skadorna tillämpar man mera traditionella skadeståndsrättsliga bedömningar kring. Och där räcker inte markägarens bevisning till, det går inte att anse att markägaren har bevisat att ersättning ska utgå. Avgörandet är intressant då skadeståndsfrågor kring dammar är relativt ovanliga i praxis, de få dammbrott som har skett genom åren har inte lett till alltför många avgöranden. Vidare är saken av intresse då det ytterligare stärker bilden av att man som Specialförsäkring för dig som är medlem i Svensk Vattenkraft! Oavsett var i landet din verksamhet bedrivs kan du nu teckna en speciellt anpassad försäkring hos Länsförsäkringar Halland. Vill du veta mer eller få offert? Ring SVAF:s försäkringsförmedlare Marsh på 08-412 42 00. 14 SVENSK VATTENKRAFT #1 2021