Svensk Vattenkraft 1
Lägg ner vattenförvaltningen innan den ödelägger
Sverige Det har länge varit uppenbart att den svenska vattenförvaltningen tar till vilka metoder som helst för att driva fram en utrivning av så många dammar och kraftverk som möjligt. Det rör sig om Havs- och vattenmyndigheten (HaV), de fem regionala vattenmyndigheterna och de flesta av de 21 länsstyrelserna. I första hand siktar man in sig på de 1900 mindre kraftverken men också de 208 storskaligas verksamhet vill man beskära. En utrivning av dammar (och andra åtgärder) drabbar förstås elförsörjningen och det i en tid när en kommande elektrifiering av flera samhällssektorer får prognosmakare att tala om en mångdubbling av elförbrukningen. Vattenkraftens betydelse för nätstabiliteten ökar också i takt med att vindkraften ökar. De mindre kraftverken ligger dessutom till största delen i södra Sverige och producerar mest under vinterns höglasttid, precis vad som efterfrågas. Men också en rad andra viktiga samhällsintressen hotas av en utrivning av dammar. Dessa håller kvar vattnet i landskapet, underlättar vattenförsörjningen, motverkar torrläggning och översvämning. Utan dammar skulle många badplatser bli obrukbara, att åka båt på sjöar och åar försvåras liksom möjligheten att fiska från båt eller en strand. En stor del av de mindre kraftverkens historia går många hundra år tillbaka, att riva ut dammarna skulle vara att ödelägga dessa kulturmiljöer. Varje minskning av vattenkraftproduktion innebär en ökning av kolkraftproduktion i våra grannländer. Om vattenförvaltningen skulle lyckas i sin utrivningsambition skulle det öka CO2-släppen med ca 10 % av dagens svenska utsläpp (det sker i våra grannländer – men klimatet känner ju inga gränser). Lika illa för miljön är att utrivning av dammar många somrar och höstar skulle torrlägga främst vattendragens strömträckor och få många sjöar att krympa väsentligt både till ytan och djupet. En ödeläggelse av naturmiljöer. * Men behöver inte vattenmiljön förbättras? Jo, det stämmer i många fall. Befintligt galler vid intaget kan ofta förbättras, det kan behövas en flyktväg vid gallret, när det finns ett biologiskt behov ska det finnas en fiskväg för upp- och nedströmspassage. Allt detta är okontroversiellt men det räcker inte för de myndigheter och handläggare som är besatta av tanken på att riva ut dammarna. Men kräver inte EU:s vattendirektiv att dammarna rivs ut? Nej, det finns inget i EU-rätten som kräver utrivning av dammar. Tvärtom finns det i EU-rätten mekanismer för hur man kan avväga olika samhällsintressen av att använda vattnet mot varandra. HaV har genom sina föreskrifter och vägledningar tolkat EU-rätten på ett sätt som aldrig varit avsikten, sedan tillämpar vattenmyndigheterna och länsstyrelserna anvisningarna på samma negativa sätt för dammar och kraftverk. Men är det inte riksdag och regering som bestämmer? Jo, och både riksdag och regering har fattat flera för dammar och kraftverk positiva beslut. Men de ändringar av miljöbalken som riksdagen sagt ja till och framför allt de förordningar och uppdrag till HaV som regeringen beslutat om är så allmänna att de ger myndigheterna möjlighet att tolka dem negativt för dammar och kraftverk. * Går det då inte att påverka myndigheterna? SVAF har försökt på alla upptänkliga vis men det är som att hälla vatten på en flock gäss. De svar på våra skrivelser vi så småningom får vränger till både EU- och den svenska rätten på ett sätt som får den grönhornades tolkning av bibeln att framstå som bokstavstrogen. HaV:s anvisningar ger fritt fram för utrivningar. Vattenmyndigheterna bryr sig inte alls om de beslut riksdag och regering fattat, deras beslut går dessutom inte att överklaga. Länsstyrelserna är en mera blandad kompott men de är sparvar i den tranedans vattenmyndigheterna utför. Men politiken då? Det svenska politiska landskapet är oerhört svårnavigerat i många frågor, så också denna. Det finns två knutar som gör det svårt att komma fram. Den första finns inom regeringen där MP sitter i miljödepartementet och S låter dem hållas "i mindre väsentliga frågor". Och dit räknas än så länge vattenmiljö och vattenkraft. MP är ju dogmatiska motståndare till vattenkraft och tycks inte inse att den egna politiken skadar både miljö och klimat (och en rad andra samhällsintressen). Våra uppvaktningar i miljödepartementet har heller inte gett något resultat. När regeringen inte gör något kan man vända sig till riksdagen men också där är läget låst. Att KD och M lämnat energiöverenskommelsen innebär att de inte tillsammans med C kan söka driva regeringen framför sig. Och att C, som inte kommer längre med regeringen trots stora ansträngningar, inte vill lämna energiöverenskommelsen hindrar den klara majoritet som vill utveckla vattenkraften samtidigt med vattenmiljön. För att stoppa en ödeläggelse av naturoch kulturmiljöer i många städer, mindre orter och på landsbygden måste politiken agera nu. Omgående behövs en precisering av ett par paragrafer i vattenförvaltningsförordningen för att styra myndigheterna i rätt riktning; SVAF har lagt fram förslag till detta sedan hösten 2019. Och så måste miljökvalitetsnormer döpas om till miljökvalitetsmål, som inte har samma förlamande och förödande inverkan på det svenska samhället. I EU:s vattendirektiv heter det "ecological quality objectives", alltså mål och inte norm. * Omgående behövs också en nystart för vattenförvaltningen. Den nuvarande måste läggas ner, att försöka reformera den vore utsiktslöst. HaV läggs ner, en hel del av vad man nu arbetar med kan slopas, annat kan delas upp på t ex Jordbruksverket och Naturvårdsverket (som föreslagits av KD i en motion i riksdagen under hösten 2020). Vattenmyndigheterna läggs ner rakt av, redan i dag är det länsstyrelserna som gör arbetet (men får inte fatta besluten). Detta föreslog redan den statliga vattenförvaltSVENSK VATTENKRAFT #1 2021 3