Svensk Vattenkraft 1
På MC längs Luleälven juli 2020 Vad är en semeste
rresa utan kraftverksbesök? Sommaren 2020 var gränserna mot våra grannländer stängda. Då fann jag ut att jag kunde åka norrut på min MC, utan nämnvärt ökad risk för ”pestsmitta”. Min hustru är inte så intresserad av att resa i Norrlands inland, så jag beslutade mig för en tur på egen hand och tänkte att det kan vara ett plus att få titta på kraftverk i lugn och ro. Luleälven är störst och mest intressant att se i sin helhet. Jag valde min BMW 1200 LT från 2007 för resan. Det är en 379 kg tung hoj med det mesta som behövs för långa dagsturer. Nytt bakdäck lades på för säkerhets skull. Packväskorna och toppboxen, med sammanlagt 120 l volym, gör det enkelt att packa för en person. Man kan köra tills bensinen tar slut efter 45 mil. Det blev fikapaus i Sala och lunch på en skogsrestaurang utanför Gävle. Dagens etapp avslutades på hotell Knaust i Sundsvall. MC:n fick natthärbärge i ett underjordsgarage i närheten. Nästa dag anlände jag tidigt till Magnus Olofssons kraftverk i Gottne. Han har ett 700 kW aggregat som går för fullt nästan hela tiden. Generator, tvillingturbin och trätub upp till intaget, är allt i exemplariskt gott skick. Turbinen står på botten av svalltornet, och tuben är rikligt dimensionerad. Generatorn har dubbla svänghjul, så det aggregatet skulle gå utmärkt att köra i ö-drift. Efter rundvisning och fika, i solskenet, for jag ner till Örnsköldsvik och tog sikte på Luleå. Nu var det E4:an som gällde resten av dagen. Efter att ha varit hyfsat snabb, övergick den delvis till 80 km begränsning. Lyckades köra hela resan utan en enda fotoblixt. Ibland kan man ”halka” in mot kameran lite väl fort. Kanske hade kameraövervakarna i Kiruna börjat jobba hemifrån med mycket roligare saker. Har för övrigt aldrig utlöst någon dylik kamera. I Luleå gick jag en långpromenad runt stan på fredagskvällen. Mängder med folk satt på restaurangernas utomhusserveringar, så det var bara att välja matos att njuta av. I hamnen låg tre statsisbrytare förtöjda, Ymer, Atle och en till. Första anhalten, på lördagen, blev Bodens Kraftverk, längst ner i Luleälven. Det har 13 m fallhöjd och 78 MW. Det byggdes 1967Messaure. Foto: Christer Abrahamsson 1972 och ligger alldeles inne i stan. Nästa stopp blev Laxede, där man inte kommer så nära kraftverket, som öppnades 1958. Fallhöjden är 25 m och effekten ursprungligen 116 MW, och 1978 effektutbyggt till 222MW. Verket är nyligen renoverat i sin helhet. Vägen mellan Laxede och Vuollerim var ett typiskt norrländskt vägbygge med uppriven asfalt och krypfart nödvändig. Efter lunch på byns fina matställe körde jag ut till Jokkmokks-Jokkes Porsi. Där körde jag ut på den storslagna dammanläggningen och tog vykort. Porsi byggdes klart 1962 och har idag 282 MW vid 33 m fallhöjd. Det har tre aggregat, där sannolikt det tredje utgör en sentida effektutbyggnad. Porsi ligger strax nedströms den plats där Stora och Lilla Lule älv flyter samman. Här gjorde man ett storskaligt prov med en Powerformer d.v.s. en högspänningsgenerator som ersatte transformatorn och hade extremt hög verkningsgrad. Försöket misslyckade och man installerar nu en konventionell generator. Smålänningen frågar sig förstås om man sparade den gamla? Polcirkeln passerades på vägen till Messaure i Stora Luleälven. Renar började dyka upp på vägen, så det gällde att undvika kollision en lördagskväll ute i skogen 140 mil hemifrån. Messauredammen är 1900 m lång och tog sex år (1957-1963) att bygga. Man hade en vattenrallarby för 3000 personer, byggd ute i buskarna, då. Olle Häger har gjort en film som heter Minnen från Messaure och finns på SVT Play. Kraftverket stod klart 1963. Effekten är 446 MW vid 87 m fallhöjd. Maskinstationen är byggd under jord. Även här har ett tredje aggregat installerats. Efter inkvartering på hotell i Jokkmokk slog det mig att jag hade missat Letsi i Lilla Luleälven. Sagt och gjort, det blev en tur tillbaka mot Vuollerim för att se Letsi från nedströmssidan. Det rann inte en droppe vatten ut från verket. Tittar man nedströms kan man se en 17 km lång torrfåra, utan ett spår av liv. Får jag gissa att detta är klassat som KMV? Vattnet från turbinerna leds, via en tunnel, över till Stora Luleälven. Ortsbefolkningen kämpar för att få en viss minimitappning i torrfåran. Kraftverket öppnade 1967. Effekten är 486 MW i 3 Francisaggregat vid 135 m fallhöjd. Det är Sveriges fjärde största. Efter söndagsmorgonens frukost var det dags att fortsätta norrut. Först kommer Akkats från 1973, i Lilla Luleälven, med de kända målningarna på utskovsluckor och luckhus. Det var detta kraftverk som våra kollegor råkade spränga sönder vid en lavinstängning. Två nya Kaplanaggregat är SVENSK VATTENKRAFT #1 2021 5