Svensk Vattenkraft 1
därför inte att tro att man som verksamhetsutövar
e bara kan sno ihop detta på kort tid, det kräver mer tid än man kan ana och det är därför av vikt att börja i rätt tid. Tillkommer gör även frågor om upphandling av ett och samma ombud för flera kraftverksägare, exakt vad som ersätts m.m. Kort sagt, börja med dessa frågor i tid så är mycket vunnet. • Den första omgången samverkansmöten och bakgrundsbeskrivningen. Såsom upplägget ser ut och som begagnas av alla länsstyrelser som undertecknad har varit i kontakt med så vill länsstyrelserna i sitt första möte med verksamhetsutövaren få information om anläggningen. Längre fram är det troligt att alla dessa möten sker på plats men nu under Covid har merparten skett på distans. Syftet med dessa möten är från länsstyrelsens perspektiv att inhämta information från verksamhetsutövaren om allt från hur kraftverket sköts till den påstådda juridiska grunden för verksamheten. Länsstyrelsen är i dessa kontakter direkt obenägen att säga något om vad man faktiskt anser om verksamheten. Detta i och med att nästa steg i processen är att upprätta en s.k. bakgrundsbeskrivning. Denna omfattar förutsättningarna i vattendraget enligt länsstyrelsens synsätt och väger in en mängd omständigheter, primärt miljöoch kulturvärdena i vattendraget. Det är alltså först genom bakgrundsbeskrivningen som verksamhetsutövaren får en närmare uppfattning om hur länsstyrelsen ser på förutsättningarna i vattendraget. Bakgrundsbeskrivningen kan och bör verksamhetsutövaren yttra sig kring. Hittills i de fåtal bakgrundsbeskrivningar som undertecknad har fått del av så finns det klara delar där verksamhetsutövaren och länsstyrelsen kan ha olika synpunkter. Och då måste det klargöras eftersom bakgrundsbeskrivningen kommer att ligga till grund för den fortsatta dialogen i samverkan. Således är det viktigt att komma med klargöranden i den första omgången i samverkan kring centrala frågor som hur man ser på vilka villkor som gäller för verksamheten, vad man har för tillstånd/äldre rättighet m.m. Den första omgången samverkansmöten lägger s.a.s. en grund för det som sedermera ska bli en konkret diskussion och det är viktigt att ha med sig. • Dammar som inte ingår i NAP. Samverkan utgår primärt från de verksamheter i varje vattendrag som faktiskt ingår i NAP. I ett idealt läge så innebär detta att alla kraftverk och dammar som finns i vattendraget ingår. Så är det dock tyvärr inte på många platser. Det kan vara så att det finns kraftverk i systemet som redan har moderna miljötillstånd och inte ingår. Eller att det finns raserade dammar som ingen ansvarar för men som ändå har viss påverkan på vattenföringen. Och det kanske mest vanliga är att det finns dammar i vattendraget som påverkar vattenföringen men eftersom ingen produktion av el pågår så ligger dammarna utanför NAP. I många fall ägs dessa dammar av kommuner eller större markägare men det finns även en mängd privatägda dammar. Och hur man ska förhålla sig till dessa dammar i omprövningarna är i grunden ganska oklart. De ingår inte i omprövningarna men samtidigt finns de bevisligen på platsen. Det går alltså inte att bortse ifrån dem och de kan ha stor betydelse för kraftverket. Här är det därför viktigt att så snart som möjligt skapa sig en bild av dammarna i vattensystemet och fundera på hur man som kraftverksägare, gemensamt eller ensam, ska förhålla sig till dem. Finns det skäl att överta en damm från en annan ägare? Eller ska man verka för att dammen rivs ut? Vilka villkor gäller för dammen, inom vilka ramar regleras vattnet idag? Hur stor påverkan på kraftverket/kraftverken har dammen? Detta är frågor som det är bra om man har en uppfattning om redan innan samverkan påbörjas. I annat fall måste den diskussionen tas löpande under samverkan och det kan skapa tidsutdräkt på ett negativt sätt. • Kulturmiljö kan vara ett tveeggat svärd. Vid de analyser som undertecknad har fått ta del av så visar det sig, vilket många kraftverksägare har påstått under lång tid, att kulturvärdena generellt är höga inom den småskaliga vattenkraften. Det behöver inte vara unika omständigheter, de flesta småskaliga kraftverk har en solid grund i den lokala historiken vilket ger höga kulturvärden. Detta är i grunden positivt för kraftverksägaren som vill fortsätta sin verksamhet. Det ger ytterligare ett skäl att argumentera emot eventuella krav om stora ingrepp eller rent av utrivning. Det som man bör vara beredd på som kraftverksägare är att detta också medför att anläggningens kulturvärde ofta är kopplat till just det utseende den har just nu. Om man, nu eller framöver, som kraftverksägare vill göra förändringar av kraftverket så är det inte säkert att detta kan ske i samklang med kulturvärdena. Det är därför viktigt att försöka sätta sig in i de kulturutredningar som ingår i samverkan, vad betyder dessa för kraftverket och dess drift? Kan det ha en negativ effekt för verksamheten eller är det bara av godo? Detta betyder självklart inte att man ska se på skepsis generellt när det gäller kulturmiljöfrågor, det som avses är att man måste ta frågorna på allvar och fundera kring dem. Viktigt i denna del att notera är vidare att VMF inte ersätter några kostnader som är drivna av kulturmiljölagen. Gränsen för vad som hör till själva omprövningarna och kulturmiljölagen är minst sagt flytande och än vet vi inte exakt var gränsen går. Men då det även finns ekonomiska incitament att vara vaksam kring kulturmiljöfrågor så är det av synnerlig vikt att värdera och fundera kring frågorna i samverkan. * Det ovan nämnda är som sagt enbart generella synpunkter från undertecknads del så här långt. Varje samverkan medför egna utmaningar och de har alla egenheter. Sedan är det mycket nytt för verksamhetsutövarna, kontakterna med VMF är exempelvis inte okomplicerade och här finns det kraftverksägare som har synpunkter på hur VMF ser på vissa frågor. Likaså finns det klara synpunkter på hur länsstyrelserna uttrycker sig i konkreta situationer i samverkansmöten, påståenden från enskild handläggares sida m.m. Samverkan är helt enkelt långtifrån okomplicerad och medför en belastning på kraftverksägaren som troligen saknar motstycke för de allra flesta. Den kanske viktigaste lärdomen så här långt är därför att det inte går att tro att samverkan är något man bara glider igenom, att det löser sig och att man som kraftverksägare kan luta sig tillbaka. Det är helt tvärtom. För att samverkan ska ge resultat så måste engagemang finnas från kraftverksägarens sida, det är ofrånkomligt. Det är även frågan om relativt komplicerade frågeställningar vilket gör att man om man inte har järnkoll på alla frågor behöver fundera på att söka hjälp. Detta kan vara genom grannar, kollegor i närheten, den regionala föreningen, SVAF eller utomstående konsulter. Det viktiga är helt enkelt att komma förberedd till samverkan så gott det går och att vara beredd på att den medför en hel del arbete för egen del. Viktor Falkenström, styrelseledamot SVAF, advokat SVENSK VATTENKRAFT #1 2021 17