Svensk Vattenkraft 1
Vattenmyndigheterna sätter sig över både EU- och
svensk rätt liksom politiska beslut ETT OMFATTANDE SAMRÅDSUNDERLAG Vattenmyndigheterna (VM) presenterade 1 mars förslag på beslut om miljökvalitetsnormer för vattenförekomster, som är påverkade av vattenkraft och som ska omprövas enligt den nationella planen 2022–24. Miljökvalitetsnormerna är kanske det viktigaste underlaget i samverkans- och omprövningsprocesserna. Förslag på normer och åtgärder finns för varje vattenförekomst på Vatteninformationssystem Sverige, VISS (www.lst. se). Vattenkraftsägare som har anläggningar som ska omprövas de närmaste åren behöver ta del av det som skrivs om de specifika vattenförekomsterna i VISS. Synpunkter på status- och normklassificering kan lämnas direkt i VISS. Miljökvalitetsnormerna ingår i ett paket av dokument, som finns på VM:s webbsida (www.vattenmyndigheterna.se). Där finns sedan 1 november förslag på förvaltningsplan, åtgärdsprogram, konsekvensanalyser, plan för riskhantering av översvämningar, delförvaltningsplan med åtgärder mot vattenbrist och torka (Södra Östersjöns vattendistrikt) m.m. Det viktigaste dokumentet för vattenkraft kom 1 mars och är: ”Förslag till miljökvalitetsnormer för vatten som påverkas av vattenkraft” och gäller främst anläggningar som ska prövas enligt nationella planen 2022–2024. Till detta kommer bilagor om Metoder, Övergripande statistik och Vatten som påverkas av vattenkraft. De senare visar vilka vattenförekomster som har vattenkraftverk som ska omprövas 2022–24 inom respektive vattendistrikt. I december 2021 kommer de fem vattendelegationerna (som är VM:s beslutande organ) att fatta beslut om förvaltningsplaner, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer. Synpunkter på förslagen kan lämnas på formulär, som finns att ladda ner från vattenmyndigheternas hemsida. Senaste tidpunkt för yttrande är 30 april 2021. Synpunkter på miljökvalitetsnormer lämnas lämpligen i VISS senast 30 april. VM:s beslut om miljökvalitetsnorm går inte att överklaga. Det är en stor demokratisk brist. Myndigheter och kommuner kan begära att regeringen överprövar åtgärdsprogrammen, men inte fastställda miljökvalitetsnormer. En möjlighet till omprövning av en miljökvalitetsnorm är att en verksamhetsutövare i omprövningsprocessen övertygar domstolen om att normen är felaktig eller orimlig. Då kan domstolen skicka tillbaka en begäran till VM att ompröva normen. Om inte VM går med på det ska ärendet skickas vidare till regeringen för slutgiltigt avgörande. Är det någon mening att lämna synpunkter på VM:s förslag? Erfarenheten från de två tidigare samrådsomgångarna är negativa sett utifrån intresseorganisationer och privata personer. Det är svårt att få till stånd ändringar i förvaltningsplaner och åtgärdsprogram. När det gäller övergripande frågor hänvisar VM till Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter eller vägledningar. I de nu presenterade dokumenten hänvisas på flera ställen till att vägledningar saknas. VM tar möjligen till sig vad andra myndigheter har remissyttrat. För vattenkraft är miljökvalitetsnormerna underlag i ett skarpt läge för omprövning. Det är i alla fall värt att försöka påverka VM med synpunkter och yrkande om ändringar av statusklass och miljökvalitetsnorm i specifika vattenförekomster. Underlag krävs för argumentationen. Normsättningen är betydelsefull för avvägningar mellan olika intressen, göra rimlighetsbedömningar och avgöra vilka åtgärder som behövs för att nå den beslutade statusen. Dessa avvägningar ska göras vid bedömningar av om vattenförekomsten ska klassificeras som Kraftigt modifierat vatten eller ha ett undantag med Mindre strängt kvalitetskrav. En annan möjlighet är att faktiskt identifiera de lokala förhållandena för vandringsbenägna fiskarter och vilka fiskar som behöver utökade fria vandringsvägar. Dessutom behöver man avgöra vad som är kostnadseffektiva åtgärder i det enskilda fallet. Det är inte fel att först ställa frågan: Vilka åtgärder ger en biologisk nytta och är ekonomiskt och tekniskt rimliga? Därefter kan miljökvalitetsnormen beslutas. Vattenmyndigheterna förutsätter tvärtom; först sätts en norm och sedan ska åtgärderna anpassas till ett normkrav, som i sig är oprecist och måste tolkas utifrån lokala förutsättningar. STORA BRISTER I INTRESSEAVVÄGNINGAR SVAF har i diverse samråd framfört att intresseavvägningar och rimlighetsbedömningar saknas i VM:s planer, program och fastställda normer. För vattenkraftens omprövningsprocesser är det dessutom oklart om VM vill ta ett ansvar för reella avvägningar i intresse- och målkonflikter eller överlämna avvägningarna till domstolarna. Det självklara är att VM:s lever upp till vad man skrivit, att ”det är vid normsättningen som avvägningar och rimlighetsbedömningar görs”. Enligt vattendirektivet är det nödvändigt att vattenförvaltningen ytterligare integreras i andra politikområden. ”God vattenstatus skall avvägas mot andra samhällsintressen” stod det i förslag till förvaltnings¬plan 2009 under rubriken ”Syfte och mål med vattenförvaltningen”. I det slutgiltiga dokumentet är denna mening borttagen. Inte heller i förvaltningsplanerna 2015–2021 eller 2021–2027 finns detta syfte med. Det måste uppfattas som en strategisk ändring från VM:s sida. Vattenförvaltningen har en ensidig slagsida till att bara beskriva vattenverksamheters negativa konsekvenser på vattenmiljön. En allsidig beskrivning av samhällsnyttor förutsätts innehålla kostnads/nyttoanalyser för produktionen av skog, livsmedel och energi. Nyttorna behöver beskrivas lokalt, regionalt och nationellt. Samhällsekonomiska avvägningar på nationell nivå får inte vara det enda underlaget för att avgöra om god ekologisk status är den vattenkvalitet som ska uppnås eller om en anpassning ska göras. VM STRUNTAR I SAMVERKAN PÅ ALLA NIVÅER Kontakterna mellan VM och den småskaliga vattenkraftens organisationer har hittills varit mycket begränsade. Trots att vattendirektivet talar om "aktiv medverkan från samtliga berörda parter" har inte VM kontaktat SVAF eller de regionala föreningarna. Detta är synnerligen anmärkningsvärt, inte minst för att VM när det gäller den småskaliga vattenkraften driver en linje som inte har något stöd i vattendirektivet. Det återstår att se om och hur VM kommer att engagera sig i de pågående samverkansprocesserna inför omprövningar av vattenkraftanläggningar. Den svenska vattenförvaltningen har förlorat insikten om och kraften att driva EU:s rekommenderade arbetssätt om samverkan mellan myndigheter och delaktiga vattenanSVENSK VATTENKRAFT #1 2021 7