Svensk Vattenkraft 1
Samverkan inom ramen för NAP – erfarenheter och s
lutsatser så här långt Samverkan är en central del av de kommande omprövningarna av vattenkraften. Tanken från lagstiftarens sida är uppenbart att försöka förenkla processen att erhålla moderna miljötillstånd på så sätt att inte samma förfarande som vid en nyprövning av en vattenverksamhet ska gälla. Skälen för detta är i grunden ganska uppenbara, det är frågan om en helt annan typ av prövning som domstolen ska göra än vad som annars är brukligt. Omprövningen utgår från faktiska förhållanden och ska mera handla om att miljöanpassa en befintlig verksamhet än att pröva något från grunden. Vidare så finns det rent logistiska skäl till förenklingen, att genomföra renodlade nyprövningar av alla Sveriges vattenkraftverk skulle omöjligt kunna gå att göra på endast 20 år, det skulle troligen krävs upp mot dubbelt så lång tid. Så kort och gott, förenklingarna finns det klara skäl för. Men samtidigt anser lagstiftaren att höga krav ändå måste ställas på omprövningarna och för att s.a.s. ersätta det samråd som normalt alltid ingår vid en nyprövning av en vattenverksamhet så infördes begreppet samverkan. Lagstiftarens tanke med samverkan får anses vara att skapa en form av dialog mellan primärt länsstyrelsen och verksamhetsutövaren. Förutom dessa två parter så ingår även Vattenkraftens Miljöfond (VMF) i kretsen som på ett tidigt stadium ska ingå i samverkan. I ett senare skede är tanken att även andra intressen, såväl för som emot vattenkraft på ett generellt plan, ska få möjlighet att inkomma med input i samverkan. Det finns i grunden inga lagregler för hur samverkan ska gå till, varken i lag eller förordning står annat än mycket allmänna skrivningar om hur samverkan ska genomföras. Havs- och Vattenmyndigheten har tagit fram ett förslag till vägledning kring hur samverkan ska genomföras, något som SVAF yttrade sig kring i november. Vägledningen är troligen klar under våren så fram till dess så får parterna i samverkan i grunden hitta lösningar och försöka så gott det går. Dock finns så klart utkastet till vägledning med i bilden, länsstyrelsen verkar i mångt och mycket utgå från de slutsatser som framkommit i utkastet i den praktiska samverkan. 16 SVENSK VATTENKRAFT #1 2021 Det som kan konstateras att så här långt in i processen för dem som ingår i de absolut första prövningsgrupperna, inlämning 1 februari 2022, så kan vissa gemensamma slutsatser dras. Det ska dock poängteras att det finns avvikelser från denna bild där det fortsatt är så att länsstyrelserna gör lite olika sinsemellan. Sedan ställer Covid 19 till en hel del praktiska problem som medför att det ibland måste hittas lösningar mera ad hoc. Det nedan angivna är således mera övergripande och generella synpunkter från undertecknads perspektiv. * • Vikten av att göra egna analyser av sin verksamhet och se till att få koll på vad som gäller för ens eget kraftverk. För att samverkansprocessen överhuvudtaget ska fungera så måste varje kraftverksägare ha en så bra koll på sin egen verksamhet som möjligt. Detta så att man vet vad man har att utgå ifrån och kan argumentera kring frågor där länsstyrelsen har en annan eller modifierad bild av läget. När det gäller de mera tekniska frågorna såsom verkningsgrad, slukförmåga, regleringsamplitud m.m. så finns denna kunskap i regel alltid. Det har kraftverksägaren stenkoll på av naturliga skäl. Vidare så finns oftast en relativt bra koll på närhistoria kring anläggningen såsom utförda reparationer, rensningar i vattendrag m.m. Det som dock kan klart variera är de mera juridiska förutsättningarna för verksamheten. Vilket tillstånd har man för verksamheten, har man en äldre rättighet eller ett tillstånd meddelat av domstol? Om man har en äldre rättighet, vad har man för belägg för detta rent konkret? Finns kartor eller andra utdrag? Detta är det inte lika säkert att man har koll på, vilket de kraftverksägare som ligger längre fram i tiden bör undersöka och skapa sig en bild av. • Rådighetsfrågor. Rådighet är den juridiska termen för att man fullt ut råder över en vattenverksamhet, man bestämmer fullt ut över denna. Rådigheter spelar en central roll i alla frågor som gäller vattenverksamhet då det krävs att den som söker tillstånd, och det gäller rimligen även vid kommande omprövningar, måste visa att man har rådighet. Och här är det tyvärr så att saker kan bli ytterst komplicerade. Bara för att en damm synes ligga på kraftverksägarens mark behöver det inte vara så, det kan vara så att fastighetsgränsen går rätt genom dammen eller att dammen helt ligger på annans mark. Det finns vidare alla möjliga upptänkliga varianter på att upplåta rätten att nyttja vattnet, arrende och nyttjanderätt är de vanligaste. Men här är det viktigt att verkligen kontrollera fakta, frågan måste adresseras inför omprövningen och då går det inte bara att utgå från allmänna uppfattningar att det är självklart att man har rådighet. Att notera här är vidare att VMF generellt inte ersätter verksamhetsutövaren för kostnader kopplade till eventuella utredningar av frågan om rådighet. VMF verkar mena, enligt de kontakter undertecknad har haft i ett ärende, att detta är frågor som det åligger verksamhetsutövaren att skaffa sig kunskap kring inför samverkan. När väl samverkan är igång, och fondens regler för ersättning gäller, så är detta kunskap som redan ska finnas. Det kan därför vara klart läge att undersöka dessa frågor om tid finns inför en omprövning. • Upphandling av juridiska och tekniska konsulter. VMF kräver för att ersättning ska utgå att upphandling sker av båda typerna av konsulter som kan komma ifråga i omprövningarnas initiala skeden och vid kommande domstolshantering. Upphandlingarna är i grunden mera av ett sätt att kontrollera att verksamhetsutövaren verkligen kollar med fler än en part, att något så när konkurrensutsätta rollerna att hjälpa verksamhetsutövaren. VMF kräver för närvarande att totalt tre olika aktörer i varje kategori tillfrågas. Att hantera detta, ta fram underlag för att de tillfrågade parterna ska kunna lämna anbud och genomföra själva processen, tar klart längre tid än vad man troligen kan misstänka. Det finns idag ingen praxis från VMF om hur ett samverkansprojekt ska gå till, några givna mallar eller typexempel finns inte vilket gör att alla parter får göra på ett sätt som man tror är korrekt. Det blir ibland många frågor och en löpande kontakt med handläggaren på VMF är oftast en nödvändighet. Det går