Bumsen 1
liv med motorcykel 1962 gjorde jag och min mor en
Europaresa på 600 mil. Heiligenbluth i Österrike var det stora målet. Vid den tiden hade man fått klart för sig att inte anstränga motorn mer än nödvändigt på väg upp mot Edelweisspitze som låg på 2500 m höjd. Den sista biten upp till P-platsen skulle BMW:n få bekänna färg. Ett stort tag i gashandtaget r e - sa t t e På väett par i Munbl.a nya och avinhandlaS c h o r c h f ö r mot och vrida till, det var dan fullt... Tablå ! Nåja, resan fortSchweiz. gen dit gjordes dagars paus chen där förgasare y t gass s em des M e i e r 266 Dmar k , total t a l l t - så... Det blev skillnad på gång efter inköpet och detta med ”spettade avgassystem” � ck en annan dimension. Det blev markant skillnad på kraft och bensinförbrukning. Sedan dess har alla mina BMW h o j a r varit f ö r - sedda m e d o r i g i - naldämpare eller exakta kopior av d e m s a m - ma. Med min R 90 S avslutade jag min banåkarkarriär på Sviesta 2008. Foto: Hagen Hopp. På väg upp genom Europa besöktes banan en även Nurburgring. Jag har bara besökt enda gång sedan dess. Nåja, allt hade väl slutat väl det året om inte en ventiltallrik gått av och rasat ner i ena cylindern. Bosse sagt att topparna nog skulle hålla ytterligare ett år, kunde ju inte veta hur lång min säsong 1961/62 skulle bli. Bosse hade dock nya och begagnade delar som hos till hands så allt löste sig till sist. Samma år träffade jag en av mina gamla klasskompisar från yrkesskoletiden på 50-talet, Bertil Svensson, som åkte på en mycket snabb R69:a. Via honom blev det medlemskap i Västra Motorklubben som då hade sin klubbstuga vid Johannelundstippen i Vällingby. På hösten bevistade jag en träning på dåvarande Skarpnäcksbanan. Nu skulle grabbarna få se ”var skåpet skulle stå”. När jag blivit omkörd av nära nog samtliga åkare i första svängen, visste i alla fall JAG var ovan nämnda skåp skulle stå... Nu följde en intensiv tid på hoj. Jag minns inte med säkerhet, men jag tror att runt 25003000 mil avverkades under en period. Perioden innebar också en bekantskap med en viss Ken Barroll. Han och jag samt Bumse-Eva, ”Rassel” och några till, drog i tåtarna i det som så småningom skulle bli SMC. Det betydde att vi for land och rike runt, ordnade träffar i Falun, Karlstad, Eskilstuna och Göteborg, för att nämna några platser. Roligt hade vi på träffarna och dom sköttes bra. Visst förekom det skärmytslingar ibland, men i huvudsak gick allt bra. Polis på motorcykel dök ibland upp på träffarna men mig veterligt förekom aldrig några ingripanden. 1963 bildades SMC of� ciellt i samband med mc-utställningen i Göteborg. Sedan följde en intensiv träffperiod som tyvärr � ck ett slut på våren 1964 då en, vad man kan kalla ”palatsrevolution” ägde rum, först i Uppsala, sedan i Stockholm. Ken ville inte vara med om en massa bråk och lämnade SMC liksom några andra föreningar. SMC var nära att dö på kuppen, men återhämtade sig med tiden. På tävlingssidan var det lugnt. Åren runt 1962-65 besöktes, som åskådare, ett antal tävlingar från Stockholm i norr till Skåne i söder. På Skarpnäck kördes en del race, Ostkustloppet bl.a. Ett bestående minne av ett inte allt för roligt race skedde 1962. Bosse RinBUMSEN 1 – 2009 27