Bumsen 1
dar och Bertil Svensson ställde upp med sina BMW,
Bosse på sin ”äkta” RS och Bertil med sin trimmade R50S. I superb ledning � ck Bosse punktering, återstod Bertil att försvara BMW-färgerna. I ledning ”sköt” han dock den ena cylindern till månen, åtminstone trodde vi det. Ryktet säger att bitarna hamnade i knäet på en Triumph-åkare. Det gick inte att besöka Tallis den närmaste veckan... Min R50:a var nu utbytt mot en R69:a som � ck vara med i svängen året runt. Min gode vän ”Sme-Lasse” och några till försåg våra ”pannisar” med upplagda avgasrör så vi kunde åka i skogen utan att förstöra orginalsystemen. Vi hade hjärtans roligt i skogarna kring Lida och Fittja i Stockholm sydvästra utkanter. Utrustningen var crosstyre, cross eller trialdäck, med eller utan dubb. Vi försökte oss också på att åka enduro med hojarna. Bosse Rindar och ”SmeLasse” Bergström var dom som lyckades bäst, Bosse med sin lätta R60:a och urstarka Lasse som kunde bära hojen genom praktiskt taget vilket dynghål som helst. På vårkanten, när de � esta knuttar tog ut sina hojar och asfalten började torka upp, räddes vi varken lösgrus eller tvåhjulssladdar. Jag gjorde dock ETT misstag. I en kurva nedanför Enskede Sportstuga dolde sig lite is under lösgruset. Det blev ”pingeldroska” till Södersjukhuset med bl.a avslagen led i högra armbågen 1963 slutade jag som bilmekaniker och övergick till tryckeribranchen som jag ägnat mig åt till pensioneringen 2007. Sent på hösten 1964, snön hade börjat falla, till och med i Stockholmstrakten, hade planer på sidvagnsracing i den högre skolan börjat smidas. Insyltade i detta var bl.a. Bertil Persson och Bosse Rindar. Byggen var på gång och man hoppades uppenbarligen på att klassen skulle få ett rejält uppsving. Jag � ck tillfälle att träna ”burkteknik” på en li28 BUMSEN 1 – 2009 ten avsides väg med bakom Bosse tippen vid Johannelund. Till våren 1965 stod en BMW klar för race. Hojen var sänkt en för i standardram med 16-tums hjul, man kan kalla den sitthoj med uttag ”aktersalongen” Säsongen kunde inte Skarpnäck på av som ytterligare en tävling på Runsala, Åbo i Finland. bakskärmen. Motorn var en 500 kubikare. startat bättre, seger i första tävlingen följdes Ring på Knutstorp. Vi körde också en utanför Banan bestod av 2/3 asfalt och 1/3 grus. Seger även här och nu började vi bli riktigt varma i kläderna. Vid en backtävling i Röforsbacken, Persson vann Bertil och Ruben Bjarnemark blev tvåa. Bosse och jag blev trea. Sidvagnsklassen nu fått som planerats hade det uppsving och till avslutningen på Karlskoga hade nya byggen sett dagens ljus. Bosses solo-RS hade förvandlats till sidvagnsracer, Berra Persson hade byggt den första riktiga ”knälern” för roadracing. Några andra byggen hade också tillkommit och dessa kördes � nalen i med Karlskoga. Bosse och jag ledde ett av de två löpen, men Berra hängde med hur lätt som helst och körde också om oss. Innan vänstern före ingången till depåkurvan, i hänga med Berra, försök gick att vi ”överstyr”. Jag har sett vurpan på en 8 mm � lm, men vi lyckades ändå få hojen på rätt köl igen och ta oss i mål och räddade tecknet. Till löp nummer två lyckades vi lappa ihop kåpan så pass bra att den godkändes för tävling, rutan däremot var bortom all räddning så den � ck vi vara utan. Tävlingssäsongen 1965 kunde alltså betecknas som klart godkänd. 1965 betydde också byte av därmed tillräkligt med poäng så att det räckte till SMKort rast mellan grusövningarna vid Lida friluftsgård våren 1964. ”Smelasse” och ”Pedal” sittande. Foto: Hans Björkman. Första hojen, Puch 175 SVS -54.