Bumsen 1
mycket om Grand Canyon i Arizona. Körde som vanli
gt disciplinerat för en avåkning här innebär att man kan hamna lååångt ner i botten av ravinen... Fortsatte genom Dades Gorge till Msemrir där vägen övergick till asfalt med härlig serpentinkörning. Strax innan Boumalne Dades vek vi av västerut upp i bergen igen för att via en gammal smugglarled komma över bergskammen till Valley of the Roses på andra sidan. Smugglarleden visade sig vara en liten smal stig med bergvägg på ena sidan och ett mycket brant stup på andra sidan. Här gällde det att hålla tungan rätt i munnen! Det blev non-stop körning där för att solen började falla mot horisonten. Väl över bergskammen kom vi upp på en platå där vi �ck ladda på ordentligt för att hinna fram till Kasbah Itran precis när solen gick ner. För första gången på ett par dagar var vi äntligen uppe i 4:an, 5: an och 6:ans växel! Det hade blivit några långa dagar på hojen nu men det var konsekvenserna av regnstormarna som dragit ner snittfarten ordentligt. Hur som helst så hade de senaste dagarna varit de bästa/mest krävande/mest strapatsrika dagarna i mitt hojliv, helt makalöst fantastiskt! Dessutom hade mötena med marockanerna i Atlasbergen, långt bortom turiststråken, varit helt enastående intressanta och givande! Nästa dag körde vi upp i Todra Gorge, den mest spektakulära ravinen i Atlasbergen med 300m höga lodräta klippväggar med en bara 30 meter bred ravin emellan. Nere i ravinens botten fanns en väg och en �od men även här var vägen bortspolad av stört�oden för en vecka sen men bjöd ändå på fantastisk körning. Det var dock betydligt mer turistigt här. Vi körde vidare österut då vi hade bestämt med Thomas och Britt Sahlin att träffas på kvällen på Kasbah Mohayut på gränsen till Sahara. På vägen dit passade vi på att träna lite inför kommande ökenkörning. De senaste dagarnas försiktiga körning i Atlasbergen hade inte precis slitit på däcken så nu var det dags att gnugga in dom i det ödsliga stenöken-landskapet! Nu �ck kamelerna se upp för två gasglada skåningar! Av en slump stötte vi på Sahlins i en korsning i Midelt och körde gemensamt de sista milen söderut till Sahara. Vaknade som vanligt till en strålande sol från en klar himmel. Nä, jag längtade inte hem till kyla, regn och blåst. Vi tog en kort promenad till campingen vid sidan om vårt kasbah där ett dussintal hojåkare höll till. Det var uteslutande BMW-folk förutom en spansk stackare med en orange österrikisk hoj som väntade på reservdelar. Han räknade med att få delar inom en vecka, om han hade tur! Lämnade bagaget kvar och gav oss ut för att leka i världens största sandlåda, Sahara. Vansinnigt kul när man har fått kläm på sandkörning med tungviktare som våra 1150 GS. Det var bara att ladda på för att få upp farten och sen ”surfa” på sanden. Lunch intogs på en annan kashbah och sen vidare ut i sanden. Temperaturen närmade sig nu 40 grader så det gällde att dricka massor! Vi var tillbaka till Kasbah Mohayut på eftermiddagen, ganska slutkörda. Efter ett dopp i poolen gällde det att återställa vätskebalansen med några snabba öl innan vi sadlade om för att rida ut i Sahara på varsin kamel. Skuggorna blev längre och längre innan vi kom fram till vår öken-bivack. Kom fram lagom till solnedgången. Det var en spektakulär syn att se solen försvinna ner över sanddynerna samtidigt som en behaglig stillhet lade sig över öknen. Temperaturen sjönk snabbt men vi kompenserade det med en stänkare. Efter middag i beduintältet gick jag ut för att lätta på trycket. Woooww... jag blev helt överväldigad över den fullständigt stjärnsprakande natthimmeln! Man Här är det vi som får hålla undan för kamelerna. Den klassiska skylten i Zagora, 52 dagars kamelfärd genom Sahara till Tombouctou. F.v. Stefan Cedergren 1150 GS, Lars Mattson 1150 GS, Britt Sahlin Xcountry, Tomas Sahlin Xchallenge. Härlig serpentinväg i Dades Gorge. Nattens storm hade förvandlat vägen mellan Zagora och Ouarzazate till en stenpist. 36 BUMSEN 1 – 2009