Bumsen 1
Kamelritt i öknen. Skuggorna blir bara längre och
längre. En frukost värdig ”Sultanen av Södra Sandby”. Här bör man inte köra över kanten! En sagolik magisk soluppgång. kunde t.o.m. urskilja Vintergatan som ett vitt bälte över himmeln! Hela skådespelet var dock över när månen steg över horisonten, för den lös så intensivt att mörkerseendet försämrades. Efter en sval natt vaknade vi till en soluppgång som var ännu mer fantastisk än solnedgången. De första solstrålarna belyste de �uf�ga molnens undersida i en kaskad av härliga färger på ett sagolikt magiskt sätt. Efter frukost satt vi upp på kamelerna för en två-timmars ritt tillbaka till våra hojar. Idag hade vi tänkt hinna de knappt 30 milen till SaharaSky, ett kasbah som har ett observatorium på taket. Vi hann dock bara några mil innan resans enda punktering. Vi var välutrustade med däckjärn, extra slang och kompressor så det var snabbt �xat. För att vara förberedda på �er punkteringar körde vi in till nästa stad Erfoud för att �xa en ny extra-slang. Hos den lokala hoj-shoppen �ck vi lära oss att de allra bästa slangarna kommer från Vietnam, så nu vet ni det! Punkteringen och en alldeles för lång lunch gjorde att vi inte hann fram till SaharaSky innan solnedgången. De sista milen kördes i beck-mörker. Det vet väl alla att man inte bör köra i mörker i Afrika. Nu vet vi bättre. Det är totalt vansinne och fullständigt livsfarligt! På kvällen tycks alla i byarna vara ute på vägarna, inklusive djuren. Plötsligt skulle man trängas med åsnekärror, getter och hundar förutom lokalbefolkningen. Och bilar, lastbilar och bussar utan belysning. Kvinnorna var dessutom ofta klädda i svart från topp till tå. Körningen gick dock bra men vi lärde oss att alla varningar inte är tomt snack, mörkerkörning måste till varje pris undvikas! Morgonen efter tog vi taxi in till Zagora för att shoppa lite på den lokala marknaden. Här fanns inget turist-krimskrams men däremot precis allt man kan tänkas behöva från färsk saffran till begagnade mobiltelefoner till vattenhinkar gjorda av gamla bildäck. Taxiresan tillbaka till SaharaSky var intressant. Bilen, vars mätare stannade på 54.000 mil, var fylld av innovationer såsom cykeleker som låsknoppar, uttjänt kamrem som innerdörrhandtag, kassettband inkilade i instrumentbrädan för att slippa knirrande och bäst av allt: bilbältet fästes med ett resårband. Dessutom hade vi två beduiner som fripassagerare längst bak. Eftermiddagen ägnades åt ökenkörning söderut förbi Mhamid för att tangera den stängda gränsen mot Algeriet. Jag hade glädjen att låna Britts X-country för dagens körning, ett stort tack för lånet, Britt! Oj, vad lätt det var att köra i sanden med en hoj som var 75-80 kg lätttare än min 1150 GS! Enda gången vi blev stoppade i en poliskontroll var på vägen tillbaka till Sahara Sky när den vänliga polisen bara ville hälsa oss välkomna till Marocko. Också tyckte han att Britts X-country var �n och undrade vad den kostade! Han erbjöds så klart att prova den men avböjde. På kvällen drog en ordentlig tropisk regnstorm förbi strax norr om oss. Från observations-decket på taket kunde vi betrakta skådespelet med ett oavbrutet blixtrande som aldrig tycktes ta slut. Nästa dag var det dags att börja dra oss norrut. Fritz, tysken som driver Sahara Sky, tipsade om en stenpist över Atlasbergen som vi bestämde oss för att ta. Efter de obligatoriska bilderna vid den välkända Tombouctou-skylten i Zagora fortsatte vi vägen mot Ourazazate. Här såg vi förödelsen efter nattens storm, den tidigare stora landsvägen hade förvandlats till en stenpist! Konsekvenserna av stormen visade sig dock vara betydligt värre och mer tragisk än så, 65 hus bortspolade och 20 personer döda, bara här i Draa-dalen. Stenpisten över Atlasbergen började BUMSEN 1 – 2009 37