Forskningssupplement 45 1
Forskningssupplement tarna var framförallt kritis
ka mot att utbrändhet och sjukskrivning beskrivs och behandlas som den enskildes problem, i stället för att ses och behandlas som ett systemfel: Det känns inte som att man tar ett samlat grepp om det. Man behandlar det som att det är olika saker eller som att varje persons sjukskrivning är den personens ensak på något sätt, istället för att det är hela samhällets ensak och att varje arbetsgivare också säger det. Jag läste någon artikel häromdagen där en hel enhet för våldsutsatta hade sagt upp sig. Då sa chefen ’men vi är vana vid personalomsättning, så har vi det här’, istället för att se det som ett systemfel. Varje person som slutar, varje person som blir utbränd, blir det för att man råkade jobba lite för hårt eller för att man inte trivdes så bra. Varför blir det så då? Varför blir det så för alla? Sedan vet inte jag hur man ska göra för att göra någonting åt det, men det känns inte som att facket har någon konkret plan heller (Intervju 1). Nätverken drev sällan enbart en fråga på sociala medier. I stället framställdes frågor som arbetsmiljö, bemanning, arbetsbelastning, personalomsättning, stressnivåer, utbrändhet och låga löner som sammankopplade. Nätverken uppmärksammade även kopplingen mellan socialarbetares försämrade arbetsvillkor och den socialpolitiska utvecklingen. Socialpolitiska frågor Nätverken gav på sociala medier uttryck för att det under senare år har skett förändringar i välfärdsstaten som har försämrat det sociala arbetet och villkoren för redan utsatta grupper. Det ansågs därför otillräckligt att bara verka för att förbättra de egna arbetsvillkoren. Den hållningen bekräftades också i intervjuerna, till exempel av en person som var aktiv i Nu bryter vi tystnaden: ”Det är klart att man ska arbeta aktivt med lönefrågor också men det räcker liksom inte med det. Utan man måste ju också jobba med våra möjligheter att arbeta professionellt enligt lagstiftningen” (Intervju 2). På sociala medier uttrycktes återkommande kritik mot 1) privatiseringar, 2) vinster i välfärden och 3) New Public Management. Enligt inlägg publicerade av nätverket Nu bryter vi tystnaden var vidare budgeten mer styrande än brukarnas individuella behov när insatser avgörs och politiker och högre tjänstemän var inte intresserade av att lyssna på sin personal. Vissa av nätverken förmedlade en upplevelse av brist på respekt för socialarbetarnas yrkeskunskaper och en negativ inställning till välfärden: ”Vi vill se en politisk debatt där vår gemensamma välfärd inte endast nämns i ordalag kring hur kostsam och besvärlig den är, utan hur offentliga verksamheter bidrar till att minskar klyftor och ökar människors chans till lika villkor i samhället” (KAOSA blogg, 2013-09-22). Den socialpolitiska kritiken på sociala medier gällde framförallt att det sociala arbetet som regel genomförs på individnivå trots att de flesta sociala problem inte ansågs kunna lösas på denna nivå. På Nu bryter vi tystnadens blogg skrev Stockholms syndikalistiska socialarbetare följande inlägg: Det vi tänkte oss när vi sökte in till Socialhögskolan och det vi fortfarande har ambitionen att göra, är att bidra till en samhällsförändring, istället för att bara lindra symptomen. Vi vill inte ge bistånd och välgörenhet – tvärtom vill vi att våra klienter inte ska behöva oss (…). Vi vänder oss emot de extremt individualiserade arbetsformerna. Socialt arbete är inte tänkt att vara terapi eller medicin, utan snarare ett samhällsinriktat arbete som strävar efter att förbättra situationen för grupper av människor i olika sammanhang… (NBVT blogg, 2010-10-20). I citatet ovan betraktas socialt arbete som ett strukturinriktat arbete som syftar till samhällsförändring med målsättningen att klienterna inte längre ska behöva hjälp. De syndikalistiska socialarbetarna vill således reformera själva uppdraget. Socialarbetare För Social Aktion debatterade svensk socialpolitik och vilka effekter politiken har för olika grupper. De drev frågor som rätt till sprutbyte och rätt till bostad. Nätverket hade också en socialarbetarblogg på tidskriften Social Politik: kultur och samhälle. En intervjuperson förklarade: ”…vi försöker vara lite kritiskt reflekterande. Inte bara kring våra egna arbetsplatser utan även kring socialpolitik i stort. När vi upplever att det saknas något perspektiv som behöver lyftas in då försöker vi hitta ett sätt att lyfta in det, och peppa varandra att vara kritiska…” (Intervju 1). Några hade till exempel varit på en konferens om hemlöshetsfrågan som de ansåg ”skildrade det problemet på helt fel sätt med helt fel agenda” (Intervju 1). De valde därför att anordna en annan konferens som inte enbart handlade om att bygga fler bostadsrätter, utan som också skildrade frågans komplexitet och som gav ett brukarperspektiv. ”Det är chefer och beslutsfattare som äger frågan och vi tycker att om förändring ska ske, så måste vi börja jobba mer underifrån” (Intervju 1). Både på sociala medier och i intervjuerna framkom det med andra ord kritik mot att den socialpolitiska utvecklingen inte bara hade försämrat socialarbetares arbetssituation, utan även villkoren för utsatta grupper. Socialarbetarna ansåg sig ha ett 1.2019 socionomen 11