Forskningssupplement 45 1
Forskningssupplement ingenting annat. Det är bara
så. Vi har egentligen ingenting att göra med zigenare men är ändå sedda som zigenare (A3). Byn är starkt segregerad och etniska rumäner och romer bor var för sig i olika delar av samhället. En av de intervjuade berättar: /…/det finns bättre område än andra här i byn. Här, är det så, det finns lite rasism här i byn. Det görs en skillnad mellan rumäner och zigenare. På denna gata bor zigenare, precis som i halva byn. Därefter börjar området med rumäner. Ingen rumän kommer att bygga sitt hus bland oss, de vill inte vara med oss zigenare (A2). I den romska delen av byn är många släkt med varandra och de flesta tycks komma från två stora släkter. Byn har en affär och en grundskola som är lätt tillgänglig för barnen. Det blir betydligt svårare med tillgängligheten om barnen skall fortsätta sina studier på gymnasienivå. En ideell förening höll på att starta ett fritidsgårdsprojekt där skolbarn kunde få mat och läxhjälp. De flesta av romerna bor i enklare mindre stenhus. Några bostäder är av mycket dålig kvalité och saknar riktiga uppvärmningsanordningar. En del av husen längs ett par av gatorna är av bättre kvalité eller håller på att rustas upp av invånare som varit utomlands och arbetat eller tiggt. Längs gatorna har staket rests runt många hus, och det är vanligt med små odlingar och en del har höns, ankor och grisar. Det råder stor trångboddhet och mycket tid tillbringas ute på gatorna. Vatten hämtas vanligen från en gemensam brunn, men dem vi intervjuar anser att vattnet är otjänligt vilket gör att de köper vatten i byns affär. De allmänna kommunikationerna till byn beskrivs som bristfälliga. På en del tomter står gamla bilvrak som invånarna håller på att reparera. Vi besöker byn och gör intervjuerna 2016. Flera av invånarna hade varit utomlands och arbetat och tiggt. En stor grupp har varit i Sverige. Den andra är en liten romsk bosättning, byn B som ligger isolerat ute på landet i närheten av en populär turistort. I byn bor mellan 30 och 40 personer. Invånarna i bosättningen berättar att de tidigare bott i en industrilokal som kommunen ville riva och fick då tillgång till ett antal provisoriska baracker som kommunen upplät. En av intervjupersonerna berättar: Det är så att när de stängde en fabrik som låg här i närheten så tog vi över några rum. De villa avhysa oss men lyckades inte. Sedan tog hela fabriken fyr, allt brändes till marken. Då fick vi lämna, men vi hade ingenstans att gå. De ville inte ha oss bland rumäner i byn så de ordnade med dessa baracker och tvingade oss hit. De lovade mycket, de lovade återkomma och bygga om, göra det bättre för oss, men de kom aldrig tillbaka. De lurade oss återigen (B5). Invånarna uppger vid intervjutillfället att de bott i barackerna i snart 9 år. Barackerna har blivit nedslitna och invånarna har försökt att laga dem, byggt till dem så de fått större utrymme, men också byggt enkla skjul i anslutning till barackerna där de bor. De har haft svårt att få dem täta. Byggnationen är i mycket dåligt skick och bostäderna är svåra att värma upp på vinterhalvåret. Det finns vilda djur i närheten och invånarna har försökt att inhägna bosättningen med enkla staket eller nätanordningar. Området ger ett fattigt intryck och de har ingenstans att slänga soporna. Tillhörigheter förvaras utomhus. Trångboddheten är besvärande för intervjupersonerna och i en av barackerna i ett rum bodde till exempel sju personer. Vi är sju personer. Vi har två sängar, du ser hur det ser ut, kan knappast kallas för sängar. Så vi sover alla i två sängar, sju personer. Vi är två vuxna och fem barn, just nu är tre i skolan (B2). En del av invånarna lagar mat över öppen eld ute på den inhägnade gården. Invånarna ligger i konflikt med kommunen bland annat om hyreskostnaderna och de är rädda för att avhysas. En kvinna berättar: Den förra borgmästaren har lånat dessa baracker till oss, alltså vi har inte behövt betala något för att bo här. När den nya borgmästaren hade vunnit då hittade han på att vi måste betala en mycket hög hyra och dessutom för flera år tillbaka också. Om vi inte betalar då stänger han av elektriciteten vilket han gjorde också. Först skulle vi inte behöva betala men nu har vi skulder…. Egentligen är det så att rummet här är byggt av min man utan tillstånd så det kan rivas när som helst. De kan komma när som helst och kräva att det ska rivas (B2). Invånarna anser att de har fått löfte både om förbättringar i barackerna och om riktiga bostäder. Barackerna skulle vara ett provisorium. När de försöker infria löftena upplever de sig hotade: Så fort vi önskar något så hotar han [borgmästaren] oss med att slänga ut oss från dessa baracker. Och då blir vi hemlösa och så hotar de att ta barnen ifrån oss också. Som hemlös får du inte ha barn med dig. 1.2019 socionomen 23