Forskningssupplement 45 1
enskilda intervjuer eller som gruppintervjuer. Al
la intervjuer har gjorts i hemmen. Alexandru, en av artikelns författare, har rumänska som modersmål vilket gjorde att han ställde frågorna. Intervjuerna har spelats in. Vid hemkomsten transkriberade han intervjuerna och översatte dem till svenska varefter vi har kodat och tematiserat materialet. Nedan följer en kort redovisning av intervjuerna. Bosättning A: A1 - gruppintervju med 12 personer (både män och kvinnor samt barn närvarande), A2 - gruppintervju med 3 personer (två män och en kvinna), A3 - gruppintervju med två kvinnor (den enas man var i Spanien och arbetade), A4 - intervju med en manlig respondent som inte har tiggt utomlands utan har en anställning i byn på en bilverkstad. Bosättning B: B1 - gruppintervju med 7 personer (både män och kvinnor närvarande), B2 - intervju med en kvinna, B3 - intervju med en mamma med två barn gift med en etnisk rumän, B4 - intervju med en man och en kvinna, B5 - intervju med etnisk rumänska som tidvis har arbete och har körkort (är förskjuten av sin egen släkt), B6 - intervju med en kvinna vars man är i England (han har lämnat familjen och skickar inga pengar). Intervjupersonerna föredrog i regel att vi träffades gemensamt och gjorde gruppintervjuer. Det kan vara negativt med tanke på grupptryck, men kan också ha sina fördelar. Det kunde till exempel förekomma en konfliktdimension mellan de yngre och äldre i gruppen. En sådan fråga handlade till exempel om det försvarbara i att åka utomlands och tigga. Men också andra frågor kunde fördjupas genom att de intervjuade lyfte fram olika aspekter och svaren kunde problematiseras. Vi lägger huvudvikten vid intervjuerna, men vi har också gjort deltagande observationer som förstärker våra intervjuer. Det är vanligt att intervjuer med fattiga EU-medborgare som tigger sker i värdländerna, som tidigare nämnts. Vår ambition har varit att göra studier i EU-medborgarnas hemmiljöer och få del av denna miljö. Deltagare observation kan sträcka sig olika långt i intensitet och form. Det kan gälla ett absolut deltagande och en vistelse i en annan kultur under lång tid till mer tillfälliga observationer (Aspers 2007). Vi har inte så långtgående ambitioner. Vår ambition med deltagande observationer har varit att få en bild av hur det dagliga livet och infrastrukturen gestaltade sig. Hur bor man? Hur ser det dagliga livet ut? Hur fungerar vägar och kommunikationer? Var handlar man? Längden till skolor och andra serviceinrättningar som lokalkontor, socialbyråer och liknande. Vilken välfärd finns tillgänglig på lokal nivå, hur fungerar den medicinska vården och vart vänder man sig vid sjukdom? I den fattigaste bosättningen B dokumenterade vi också miljön med 22 socionomen 1.2019 fotografier efter tillstånd från de boende. Vi försökte också att bilda oss en uppfattning om specifika regler och värderingar, familjemönster och sociala positioner och hur de är hierarkiskt organiserade och om sociala relationer samt släktförhållanden. Vi har i intervjuerna använt tankerastret "push and pull", men har i analyserna av materialet låtit de teman som blev tydliga i intervjuerna fått disponera presentationen av materialet. Även om det gjorts många studier och kartläggningar om romernas situation i Rumänien finns det fortfarande stora luckor. Det gäller både hur många de är, hur de är geografiskt fördelade inom landet och hur de faktiska boendeförhållandena ser ut. Europarådet uppskattar att det finns ca 1.85 miljoner rumänska romer vilket utgör 8,3 procent av den totala befolkningen. Svenska ambassaden i Bukarest konstaterar att i den senaste folkräkningen 2011 uppgav runt 620 000 personer att de var romer (3,1 procent). Ambassaden konstaterar att detta är en underskattning som ”dels beror på det betydande negativa social stigma som finns gentemot romer vilket innebär att personer inte anger att de är romer, dels att romer är överrepresenterade bland dem som saknar identitetshandlingar”. Romer utgör inte heller någon homogen grupp (Sveriges ambassad, Bukarest 2018 s. 1). Det innebär också andra metodologiska problem såsom att förstå komplexiteten i människors bevekelsegrunder i miljöer och kulturer som är mycket olika de forskarna befinner sig i till vardags. Vi har besökt två mycket olika rumänska bosättningar och låtit både dem som har erfarenhet av att utnyttja den fria rörligheten och dem som inte har sådan erfarenhet komma till tals. I redovisningen kommer vi att ligga så nära vårt empiriska material som möjligt och den bild de fattiga EU-medborgarna i ett par bosättningar ger. BOSÄTTNINGARNA Av hänsyn till de intervjuade skall ges största möjliga anonymitet; därmed anger vi inte bosättningarnas namn, eller beskriver intervjupersonerna så de kan identifieras. I den större byn A bor både romer och etniska rumäner och alla talar rumänska. Sammanlagt har byn närmare tusen invånare. En kvinna som vi intervjuat berättar att romerna i byn blir tillskrivna en romsk identitet, även om de känner sig som rumäner. Jag är zigenare som inte kan prata det zigenska språket. Vi pratar inte språket i vår by, det är endast rumänska som gäller. /…/Men vi kallas av andra för zigenare, men helt i onödan. Vi känner oss inte som zigenare. Vi är faktiskt rumäner,