Forskningssupplement 45 1
Forskningssupplement Upplösningen av de gamla soc
ialistiska regimerna och utvidgningen av Europeiska unionen (EU) österut har inte bara förändrat gränserna i Europa, utan har också inneburit att tiggeriet återigen har blivit en synlig del av stadslivet i västra Europa. Framför allt har en del fattiga medborgare från Rumänien och Bulgarien, som gick med i EU år 2007, kommit att utnyttja den fria rörligheten inom EU. Det innebär att ländernas invånare har rätt att vistas i andra EU-länder utan tillstånd och särskilda restriktioner under begränsad tid. De nya inslagen i stadsbilden som tiggeri för med sig har engagerat allmänhet, frivilligorganisationer, massmedier, kommunal- riks- och EU-politiker och forskarsamhället. Frågan har behandlats av regeringen och riksdagen i Sverige flera gånger (t.ex. Riksdagen 2014; 2015). En sökning i den svenska tidningsdatabasen Retriever Research på sökorden, ”tiggeri”, ”tiggare” och ”EU-migranter” visar att debatten och uppmärksamheten kom igång i medierna på allvar omkring 2010 och var särskilt intensiv under åren 2014 och 2015. Retriever Research är ett digitalt nyhetsarkiv och innehåller material från ett stort antal tryckta svenska tidningar. Det var förändringarna i gatubilden och en del händelser som gjorde att den mediala uppmärksamheten ökade 2010. Bland annat avvisades de första tiggarna från Sverige med hänvisning till utlänningslagens bestämmelser om att vistelsen skulle vara avhängig en ”ärlig försörjning”. Sedan dess har reglerna skärpts och preciserats och det går inte att utvisa andra länders EU-medborgare som tillfälligt vistas här för att de tigger (Regeringens proposition 2013; Zelano 2015). Det är inte olagligt att tigga i Sverige. Däremot har Högsta förvaltningsdomstolen i en dom 2018-12-17 gett kommunerna möjligheter att förbjuda tiggeri inom ett förhållandevis snävt avgränsat geografiskt område för att upprätthålla den allmänna ordningen genom lokala ordningsföreskrifter. Enligt debattartiklarna som man kan lista i Retriever Research är det ingen tvekan om att det förekommit en polariserad debatt och uppfattningarna skiljer sig åt både vad gäller orsaker och lösningar för de fattiga EU-medborgare som tigger (t.ex. Bieler 2014; Cnattingius 2015; Ekeroth 2011; Ferm 2014; Hansson et.al. 2015; Hedh 2014; Höj-Larsen 2015; Jerlmyr 2015; Juntti et.al. 2015; Magnusson 2014; Stiernstedt 2010; Strandberg 2015 a och b; Thorsell et.al. 2015; Tobé och Ask 2015; Post 2015). Flertalet av debattartiklarna behandlar tiggeriet från ett svenskt perspektiv och dess konsekvenser för Sverige och dess medborgare. I debatten har å ena sidan hävdats att tiggeriet är förenat med olika typer av brottslighet när tiggarna är här, att det är störande för allmänheten och är en ordningsfråga, att det är ovärdigt och förnedrande att tigga, att hemländerna bör ta hand om sina egna medborgare, och att ingen behöver tigga i dagens Europa. Å andra sidan har det hävdats att det är av vikt att värna utsatta grupper och att de ska behandlas med respekt, att tiggeriet är ett symtom på diskriminering och mänskliga rättigheter i hemländerna, att det är en livlina för de fattiga att kunna söka sig till andra länder och att det handlar om en privat relation mellan givare och mottagare som är viktig att värna. Den allmänna opinionen har sannolikt betydelse för tiggeriet, något som vi inte kan följa upp. Däremot har inte de personer som står i centrum för diskussionen och ägnar sig åt transnationell mobilitet fått komma till tals på sina egna villkor eller fått redovisa vilka motiv och drivkrafter som ligger bakom. Syftet med denna studie är att genom forskningsintervjuer med fattiga EU-medborgare i Rumänien i två av deras hemmiljöer kartlägga drivkrafter för den mobilitet som väckt uppmärksamhet i värdländerna det senaste decenniet. Särskilt vill vi kartlägga samspelet mellan strukturella förhållanden och individernas eget handlande. Vi menar att det är viktigt att låta intervjupersonerna framträda i sin egen hemmiljö, i stället för att göra intervjuer på gator eller härbärgen i värdländerna. Det ger oss också möjligheter att intervjua även delar av familjerna som får stanna kvar hemma och dem från samma ort som aldrig rest till andra länder. Vi kan också skapa en annan förståelse för den miljö och det sociala sammanhang som intervjupersonerna hör hemma i, och på så sätt bättre förstå drivkrafterna på olika förklaringsnivåer till transnationell mobilitet. Vår teoretiska referensram utgår från en så kallad push-and-pull-modell. Modellen utgår från professor Everett Lee (1966) som har utvecklat en teori om hur man kan analysera orsakerna bakom migration. Modellen har senare använts och utvecklats i olika sammanhang (Olsson & Vilhelmson 1997). Två cirklar i modellen representerar vardera hemorten och nya orten som människor flyttar till mera permanent eller tillfälligt. Cirklarna kan fyllas med blandat antal plus, minus- och nolltecken. Plusen speglar faktorer som personen anser vara fördelaktiga för den geografiska mobiliteten, HANS SWÄRD TITEL: Professor i socialt arbete vid Lunds universitet. BAKGRUND: Hans forskning är framför allt inriktad på socialt arbete, socialpolitik och sociala problem som fattigdom, hemlöshet och familjer med utsatta levnadsförhållanden. ALEXANDRU PANICAN TITEL: Docent i socialt arbete vid Lunds universitet. BAKGRUND: Hans Forskning handlar om medborgarskap, sociala rättigheter, validering, ungdomsarbetslöshet, försörjningsstöd, övergång skolaarbetsliv, välfärdsregimer, arbetsmarknadspolitik, fattigdom 1.2019 socionomen 19