Forskningssupplement 45 1
Forskningssupplement att hitta personer som verkl
igen kunde tänka sig att uttala sig och med namn (…) Hela grejen med att bryta tystnaden var ju att bryta tystnaden på riktigt (skratt). Därför ville inte vi vara anonyma” (Intervju 3). Detta bekräftar att det har blivit allt viktigare att personerna som står bakom protesterna på sociala medier framträder (se även Johansson & Scaramuzzino, kommande). Den andra orsaken till varför socialarbetare är tysta som gavs i intervjuerna var att de i den rådande arbetssituationen inte orkade protestera: Man är det inte för att man är mesig, utan för att man inte orkar fokusera längre än att finnas där för sina klienter. Man försöker liksom slita allt man kan för att de ska få det så bra som möjligt i det här systemet, och sedan så orkar man inte engagera sig på en organisatorisk eller politisk nivå. Mer så liksom, att det inte finns ork att göra mer (Intervju 3). En annan intervjuperson berättade att det ofta finns en förväntan på att socialarbetare ska vara osjälviska och att de ska sätta andra först. Den förväntade lojaliteten med klienterna användes ibland mot socialarbetare när de riktade kritik mot organisationen och krävde en förbättrad arbetssituation. När de påtalade att arbetet är svårt kunde de få höra att det är någonting som man får tåla: ”Min högsta chef säger alltid att ’du har ju faktiskt valt det här jobbet och du vet att de här människorna är sjuka, så det här får du faktiskt ta’ (Intervju 1). Lojalitetsbegreppet öppnar upp för olika tolkningar av vem socialarbetare är och bör vara lojala mot. Är det mot det politiska uppdraget, organisationen, professionen och/eller klienterna? I en situation där det finns en konflikt mellan olika lojaliteter kan socialarbetares engagemang tolkas som ett nollsummespel mellan olika lojaliteter. Samtidigt visar vårt empiriska material att det finns en annan möjlig tolkning där den professionella inte behöver välja mellan olika lojaliteter och där protest blir ett sätt att vara lojal mot alla dessa uppdrag. VÄLFÄRDENS VÄKTARE Som tidigare nämnts är socialarbetare en intressegrupp som är beroende av välfärdsstaten (Pierson, 1996) och de har samtidigt ett uppdrag att fungera både som välfärdens tjänare och välfärdens väktare (Lundquist 1998). De behöver således både vara lojala mot välfärdsstaten och försvara den genom att till exempel protestera. Observationerna på sociala medier visar att nätverken bland annat protesterade mot att det under senare år har skett förändringar i välfärdsstaten och i migrationspolitiken som har lett till att villkoren för det sociala arbetet har försämrats. På sociala medier och i synnerhet på kommentarsfälten på Facebook förmedlades en komplex bild av nätverkens relation till fackförbunden. Å ena sidan tycktes det finnas flera etablerade samarbeten mellan nätverken och fackförbunden vad gäller att driva de här frågorna och Nu bryter vi tystnaden bestod av medlemmar i Akademikerförbundet SSR och i Vision. Å andra sidan uttrycktes återkommande kritik mot fackförbunden, eftersom de inte ansågs vara tillräckligt starka som röstbärare och att det därför behövdes större handlingskraft för att få arbetsgivare och politiker att lyssna på socialarbetares krav. Kritiken mot fackförbunden gällde också att de inte ansågs ha ett tydligt uttalat strukturellt perspektiv på sociala problem och att de fokuserade mer på symptomen än på orsakerna till problemen. En intervjuperson som var aktiv i Nu bryter vi tystnaden beskrev hur nätverket uppstod: ”Vi tyckte liksom att man (facket, författarnas anmärkning) var för svag utåt. Så det var därför som det här nätverket bildades” (Intervju 2). Vissa nätverk tycks med andra ord dela Piersons (1996) analys av fackförbundens utveckling mot alltmer specifika intressen på bekostnad av generella frågor om välfärdsstaten. Detta verkar ha bidragit till att nätverk som Nu bryter vi tystnaden har skapats. I tider av förändringar och nedskärningar i välfärdsstaten tar en del socialarbetare på sig rollen som dess väktare: ”Vårt huvudmål kommer aldrig att vara en budget i balans, utan en välfärd i balans” (KAOSA blogg, 2012-10-25). Uppfattningen som förmedlades på sociala medier var att socialarbetare har som uppgift att visa de förtjänster som hela samhället får av att ha en stark välfärd. Nedskärningar i välfärden påverkar i synnerhet klienter negativt och socialarbetares uppgift är att föra deras talan. En intervjuperson uttryckte det så här: ”Det är ingen som för våra klienters talan. Ytterst handlar det ju om våra klienters rätt att få den hjälp som de faktiskt har rätt att få. Eftersom våra fackföreningar är så svaga på den punkten, ja då får vi gå ut och skrika själva, så att vi får möjlighet att sköta vårt jobb som vi faktiskt ska” (Intervju 2). Samtidigt beskrevs facket som viktigt. Både på sociala medier och i intervjuerna framkom det att Nu bryter vi tystnaden hade som målsättning att lägga ner nätverket när fackförbunden började driva de frågor och krav som de tyckte var viktiga. De framkom också att det till sist blev för ”slitsamt” att driva nätverket. Formella organisationer som fackförbund har tillgång till helt andra resurser än nätverk för att 1.2019 socionomen 13