Forskningssupplement 45 1
Andra respondenter ser tiggeriet som en nödlösnin
g för att kunna skaffa sig förutsättningar för ett drägligt liv, som följande intervju med två makar i bosättning A visar: Den manliga respondenten: De som har möjlighet att tigga utomlands kommer hem med pengar. De har det bättre jämfört med de andra som stannar kvar i byn. Det är bara så. Den kvinnliga respondenten: Vårt hus var i mycket sämre skick innan vi bestämde oss för att tjäna våra pengar utomlands. Vi har renoverat och byggt till. Huset är egentligen föräldrarnas hus, jag ärvde det från dem. Men huset var i riktigt dåligt skick så vi renoverade det (A2). Även om det innebär ekonomiska fördelar att åka utomlands och tigga, innebär det också umbäranden som man måste utstå under vistelsen utomlands. Den cirkel som består av pull-faktorer innehåller alltså både minus och plustecken. Å ena sidan talar de som har varit utomlands och tiggt om att de blivit bemötta med generositet: De visste inte vad de skulle göra för att hjälpa, de är mycket generösa. Mycket fint folk, verkligen. De är nästan för barmhärtiga, tro mig. De tycker synd om oss, de är alldeles för hjälpsamma människor. De ger oss vad de kan, Gud kommer att hjälpa dem eftersom de är så snälla (A1). En av de intervjuade övernattade i en kyrka när han vistades i Sverige och blev allvarligt sjuk i ett främmande land utan möjlighet att vända sig till sina anhöriga för hjälp och emotionellt stöd; Jag mådde mycket illa, när jag var i kyrkan, ja, där jag övernattade, så trodde jag att jag skulle dö. Jag trodde att mitt liv var över, det är så pass illa jag mådde. Jag tänkte då att kära Gud, där är i kyrkan du tog emot mig och det är här i kyrkan jag får lämna jordelivet. Jag trodde att jag skulle dö (A2). Livet på gatan utomlands innebär en rad risker och som vi nämnde ovan även psykiska kostnader. Har man dålig hälsa och lider av näringsbrist blir det både fysiska och psykiska påfrestningar som i fallet ovan. De intervjuade är medvetna om dessa risker men tvingas av omständigheterna i deras hemland till ett liv på gatan i främmande länder. Gällande psykiska kostnader berättar en kvinnlig respondent att hon ständigt saknar sina barn och sin släkt när hon befinner sig utomlands. Men hon vill tjäna lite pengar och skicka hem till familjen så att de kan ha mat på bordet. Det finns exempel i empirin på direkta förödmjukelser som de intervjuade får utstå. En 30 socionomen 1.2019 respondent som tiggt utanför City Gross berättar följande: Och en taskig människa kom förbi varje dag och spottade mot mig, spottade så nära mig som möjligt (A2). En kvinnlig respondent berättar att de rasistiska inslagen ökat i Sverige och att det blivit svårare att få pengar. Från det empiriska materialet framkommer också att det inte finns någon sammanhållning i gruppen som tigger på en viss ort utomlands. En kvinnlig respondent berättar att hon är rädd för att bli rånad. Ja, de kan råna dig eller ta dina pengar då du sover eller inte är uppmärksam. Det är sådana människor vi pratar om (A2). Risken för att andra tar ens pengar är ett tema som återkommer i andra intervjuer. EN KOMPLEX BAKGRUND Våra intervjuer visar att mobiliteten bland romer i kraft av den fria rörligheten har en mycket komplex bakgrund där både strukturella och individuella faktorer är viktiga drivkrafter i hemländerna. Dessa bidrar till att de söker sig till andra länder för att tjäna lite pengar att skicka hem. De strukturella faktorer av negativt slag i hemländerna är sådant som diskriminering i olika former, svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden och låga löner som omöjliggör ett drägligt liv. Romerna i Rumänien utsätts för en mycket negativ behandling. Bristen på grundläggande rättigheter för romer utgör ett faktum som också har dokumenterats av olika externa organ såsom av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (se FRA 2018). Även FN (2016) visar att det långa historiska arvet av diskriminering som romerna i Rumänien har blivit utsatta för är svårt att bryta, inte minst genom den utbredda antiziganismen och politikernas brist på agerande. Även våra intervjuer vittnar genom de intervjuades släkthistorier att det finns en historisk kontinuitet i diskrimineringen som fortsätter reproduceras i dagens Rumänien, ett land i EU. Dessa strukturella faktorer framkallar individuella beslut för att kunna tillförsäkra sig en överlevnad, i grund och botten handlar det om individens drivkraft att skaffa mat på bordet. I de bosättningar vi besökt, även om de är mycket olika, förekommer både social och fysisk segregation. Romerna och de etniska rumänerna bor åtskilda och romerna är utsatta för ett negativt socialt stigma. Det visar sig att romerna har låg tillit till landets myndigheter, privata marknaden och det politiska systemet. Flera av de äldre i bosättningarna lider av olika kroniska sjukdomar och har svårt att få läkarvård eller