Forskningssupplement 45 1
lämna mutor till lärarna får bättre betyg. En res
pondent förklarar att lärarna: /…/ pratar ett invecklat språk som jag inte riktigt förstår. Det enda jag förstår är att pojken måste göra om skolan, måste göra om året. Jag fattar ingenting. Varför får de andra gå vidare med sin skolgång men inte min pojke? Ja, det är så att de andra har kontakter och drar i olika trådar, de klarar sig men inte jag. Och jag har inga pengar för att muta dem. Så vad ska jag göra? Jag hade mutat dem, men socialbidraget räcker inte (A3). Gruppens betydelse och familjen som socialt skyddsnät I byn A berättar en intervjuperson att hans familj består av 15 personer där olika generationer håller ihop och hjälper varandra. Han har ytterligare släktingar i den romska delen av byn. Familjen och släktningar blir ett socialt skyddsnät då man inte kan förlita sig på samhällets stöd. Att någon åker utomlands för att tjäna pengar blir en lösning för hela familjen och även för släkten. Tiggeriet blir en nödstrategi och en sista utväg när inga andra försörjningsmedel står till buds och då hjälps man åt med de hemmavarande barnen. Att de kvarvarande familjemedlemmarna kan få pengar från släktingar i andra EU-länder betyder mycket: Jag har ett barnbarn som är utomlands väldigt ofta. Hon är här 2-3 månader och 2-3 månader i Italien. Så hon är fram och tillbaka hela tiden. Under tiden hon är utomlands så skickar hon pengar hit så att vi kan överleva dagen. Och på så sätt kan vi skicka barnen till skola också. Så är livet (B4). Att värna om barnen är en viktig anledning till att man söker sig utomlands. Barnen spelar en stor roll i intervjuerna. Föräldrarna vill att barnen ska få det bättre än vad de själva har haft det. En respondent uppger att: Vi är själva så fattiga att vi inte ens kan tänka och resonera. Vi vet inte hur vi ska kunna skaffa pengar för att ge barnen mat. Det är detta det handlar om, ha mat på bordet, ge barnen mat (A3). Det nämns att socialbidraget är så pass lågt att familjen inte kan leva på det: Jag har sagt det till dem /socialtjänsten/ att jag har 5 barn och två vuxna, alltså vi är 7 personer. Och vi får 600 lei (ungefär 1200 svenska kronor/månad). Vad betyder detta? Ingenting, dessa pengar ska räcka till allt så ska vi skicka barnen till skola också. Det är omöjligt. Det är inte lönt att leva på socialbidrag. Men vad ska jag göra? Det finns inga jobb så jag är 28 socionomen 1.2019 tvingat till att leva på socialbidrag. Jag söker jobb regelbundet (B1). Det lyfts också fram att de intervjuades barn inte kan ha samma standard som övriga barn, Alltså rumäner, rumänska barn har skor såsom Nike. Och sedan kommer ens barn hem och säger att: jag vill ha samma skor, annars går jag inte i skolan igen. I alla fall, barnen vill vara klädda som alla andra. Men om jag inte har jobb, hur ska jag kunna köpa kläder till barnen? Istället får de gå till skolan med gamla kläder, kläder med hål i, inga märkeskläder. Vi har inga möjligheter att hålla jämna steg med de andra. Sedan är vi rena, vi förstår oss på hygien. Vi tvättar oss och våra kläder, detta är inget problem. Men kläderna är gamla och omoderna (B1). Men släkten som socialt skyddsnät kan också vara ett problem och leda till inlåsningseffekter, särskilt när barn får sluta skolan och hjälpa till med barnpassning av mindre syskon eller ta ansvar i hushållet, som följande exempel visar: Jag var mycket duktig i skolan. I grundskolan var jag bland de tre bästa i klassen, alltså den tredje bästa i klassen som hade 22 elever. Men jag har inte pluggat in mer än grundskolan. Jag hade mina syskon som jag skulle ta ansvar för. Mamma och pappa hade inga pengar och jag hittade jobb. Jag såg att jag kunde hjälpa mina syskon och då satsade jag på jobb istället. Så jag hoppade av mina studier direkt efter grundskolan. Som 14 år gammal jobbade jag i byggbranschen. Spaden var större än jag var, men jag var mycket stolt över av att ha ett jobb, tjäna pengar och hjälpa min familj. På något sätt kan jag inte anklaga min pappa för detta för han sade att vi överlever på något sätt, han sade att jag inte behövde jobba utan gå i skolan. Men jag var utan hjärna och var egentligen ute bara efter av att vara stolt så jag satsade på jobb istället. Jag hade ingen förmåga och tänka på konsekvenser utan trodde att det skulle vara jobb för alltid så jag behövde inte någon utbildning men detta fick jag ångra bittert (B1). Omsorgen om släkten kan också vara ett hinder för kvinnorna att komma ut på arbetsmarknaden, istället blir de bundna till traditionella familjeroller: Kolla, min mamma är nu förlamad, hon är sjuk. Så hon kan inte stanna hemma ensam medan jag är på ett jobb. Innan jag fick barnen så har jag jobbat i 15 år, jag jobbade i en fabrik. Nu har jag två barn, ett av barnen är sjukt, har nyligen genomgått en hjärtoperation./…/. Så jag får nu leva på socialbidrag för