Forskningssupplement 45 1
Forskningssupplement jag har inga andra inkomster
. Jag har varit i kontakt med Arbetsförmedlingen och de sade att jag har jobbat innan. Så de undrade varför jag är arbetslös, varför tar jag inte ett jobb? Och jag förklarade för dem att jag inte kan ta ett jobb, inte nu. Mamma är förlamad och jag måste ta hand om henne (A3). Individuella drivkrafter Bland individuella drivkrafter till en geografisk mobilitet framhålls framför allt utbildningens betydelse och svårighet att få arbete och därmed hitta försörjningsmöjligheter. Sjukdom, funktionshinder och fattigdom framhålls också. En av de yngre intervjupersonerna berättar att: Jag har inte avslutat skolan så jag saknar utbildning. Om de rumänska myndigheterna skulle visa intresse för oss då skulle de kunna hjälpa oss även om vi saknar studier. De borde tänka på oss också och skaffa jobb för oss utan någon utbildning. Vi är människor också och vi vill vara som alla andra faktiskt. Vad menar jag som alla andra? Till exempel, jag vill skicka mitt barn till dagis och sedan vidare till skolan och vem vet, kanske vidare till högskolestudier (B1). Problemet med hälsan nämns i flera intervjuer. Julia Carlsson och Solvig Ekblad (2014) har gjort en undersökning av ”självupplevd psykisk och reproduktiv hälsa samt självupplevt vårdbehov bland kvinnliga EU-migranter” i Stockholm. De visar att existentiell social och ekonomisk utsatthet präglar livet för kvinnorna. De känner en stress inför sin ekonomiska situation och påverkas av att inte ha kontakt med sina minderåriga barn. Några har gjort aborter och komplikationer har uppstått liksom vid missfall, graviditeter och förlossningar. Hälsosituationen blir knappast bättre för våra intervjupersoner när de vistas utomlands och ofta får övernatta under besvärliga villkor. Det innebär också en stress att inte kunna göra sig förstådd på ett främmande språk eller inte kunna få ihop tillräckligt med pengar att skicka hem. Att man saknar ID-kort och inte är registrerad i det egna hemlandet innebär en rad olika begränsningar, och är ett hinder för utlandsvistelser. Tiggeriet som strategi och gissel Vi har gett exempel på en rad push-faktorer på olika analysnivåer som kan förklara varför fattiga EU-medborgare tillfälligt söker sig till andra EU-länder för att förbättra sin och familjens ekonomiska situation och därigenom skaffa sig bättre livsomständigheter. Det empiriska materialet som intervjuerna har genererat berör dessutom psykiska kostnader förenade med tiggandet, framkallade bland annat av distansen till barnen och familjen samt av skamkänslor. Dem som har erfarenhet av att tigga i andra länder känner en skam över att tigga. I hela intervjugruppen förekommer det olika uppfattningar om tiggeri som nödstrategi kan rättfärdigas. I gruppintervjuerna blev diskussionen livlig på detta tema (A1 och B1). Åldermannen i bosättning B är helt emot tiggeriet även om det är en nödstrategi, han förklarar att: Man ska inte utomlands för att tigga. Jag kommer till Sverige dock bara om det finns jobb. Man ska inte tigga, det är skam. Man ska jobba för sina pengar, aldrig tigga (B1). De som åker utomlands och tigger eller ägnar sig åt andra gatuaktiviteter är inte heller särskilt väl sedda av de etniska rumänerna i bosättning A. I bosättning B levde invånarna mer isolerat från övriga samhället och där var det inte så vanligt med transnationell rörlighet. En respondent som arbetar som bilmekaniker i bosättning A och aldrig själv ägnat sig åt tiggeri, menar att de romska invånarna i byn egentligen inte behöver åka utomlands för att tigga: Det finns en del som tigger i Sverige och säger att de är fattiga. Samtidigt som de har hus och bilar som jag aldrig skulle kunna åstadkomma genom min inkomst här. Sedan finns det människor som är i Sverige för att tigga men berättar ingenting om detta, ingen vet vad de gör egentligen. Vissa är borta för att tigga under längre perioder, åker fram och tillbaka under 2-3 år och sedan har de tillräckligt med pengar för att bygga ett eget hus. Medan jag sliter här och kommer aldrig att kunna bygga ett eget hus. Är detta rättvist? Här i Rumänien kan du jobba hur mycket du vill, jobbar du ärligt så är du fattigare än de som är utomlands och tigger (A3). En annan uppfattning är att det är motiverat att åka utomlands för att tjäna pengar, men man bör göra någon gentjänst för att återgälda den gåva man får för att undvika att tigga pengar. En av de intervjuade förklarar att: Jag fick pengar för att jag spelade gitarr, jag tjänade mina pengar på ett ärligt sätt. Jag har ett yrke, jag är musiker. Jag har inte kunnat stå framför en affär och bara tigga, det är inte bra att tjäna pengar på ett sådant sätt. /…/ Det har funnits dagar då jag grät, det var kallt, mina tårar frös på mina kinder men jag gjorde detta för mina barn. Så jag har jobbat för mina pengar till skillnad från andra som bara tigger och gör ingenting för att få pengar. Förstår du vad jag menar? (A2) 1.2019 socionomen 29