Forskningssupplement 45 1
Forskningssupplement för Socialarbetare För Socia
l Aktion argumenterade så här: ”Facket har ju sin agenda och driver ju frågor som passar dem. Det är väldigt viktigt att inte vara knuten till någonting annat än det som vi känner att vi vill vara knutna till” (Intervju 1). Som citatet visar tycks det vara viktigt för nätverken att kunna driva just de frågor som de själva tycker är viktiga. Det framkom också i intervjuerna att formella organisationer som form kan upplevas som hämmande. Kombinationen av att vara ett nätverk/rörelse och att använda sociala medier ansågs däremot ge helt nya möjligheter att kollektivt kunna driva frågor som deltagarna själva tycker är relevanta, vilket också har lyfts fram i tidigare forskning om nätverk och protester på sociala medier (se t.ex. Shirky, 2008; Karpf, 2012). En person från #Vistårinteut – men slutar aldrig kämpa beskrev sociala medier som ”magiskt bra” och förklarade det så här: Som rörelse vill vi inte förknippas med att vi ska behöva vara regelstyrda på något sätt, utan vi sätter upp våra egna regler. Det skulle också innebära då att vi skulle kunna göra civilolydnadsaktioner om vi behöver. Det kan ju inte en organisation göra på det sättet utan att tappa cred liksom. Men vi kan ju göra vad som helst (Intervju 4). Som citatet visar är uppfattningen att man genom nätverket får tillgång till en större handlingsrepertoar. AVSLUTANDE REFLEKTIONER Tidigare forskning har visat att protest är en politisk strategi som sällan används av socialarbetare. I den här artikeln om socialarbetare som organiserar sig i nätverk och är aktiva på sociala medier nyanseras denna bild. Å ena sidan tycks rädsla för repressalier och hög arbetsbelastning förhindra många socialarbetare att protestera. Å andra sidan har senare års socialpolitiska utveckling och socialarbetarnas försämrade arbetssituation bidragit till flera nya mobiliseringsförsök. Trots ansträngningar att påvisa att protest är en form av lojalitet mot alla intressenter i välfärden och därför det enda rimliga alternativet, verkar socialarbetare hamna i en rävsax. Engagemang förstås ofta som en tillgång och en förutsättning för protest. Denna studie visar dock att de engagerade socialarbetarna tenderar att bränna ut sig när olika lojaliteter ställs mot varandra. Till slut orkar de inte protestera. Kollektiv protest är dock alltid mindre kostsam än individuell. Detta är en rimlig förklaring till nätverkens uppkomst. De driver frågor för att få en förändrad personalpolitik, socialpolitik och migrationspolitik där dessa frågor inte kan separeras från varandra utan är tätt sammankopplade. Genom nätverken skapas de betingelser som krävs för att protest ska vara ett möjligt alternativ. Sociala medier fyller en viktig funktion i denna process eftersom de underlättar möjligheterna att protestera kollektivt. Genom att använda sociala medier går det enkelt att nå många människor och utbyta erfarenheter (Shirky, 2008; Karpf, 2012). De som driver nätverken består visserligen ofta bara av ett fåtal personer men de har lyckats få ett stort antal människor som gillar och följer dem på sociala medier. #Vistårinteut – men vi slutar aldrig kämpa lyckades till exempel på bara två månader få över 10 000 följare på sin Facebooksida. Efter lite mer än ett år hade de nästan 65 000 följare. Möjligheten till anonymitet gör det också lättare att mobilisera människor som stödjer protesten eftersom de som anonyma löper mindre risk att utsättas för repressalier. Ju fler som ställer sig bakom protesten desto större blir också hoppet om att förändring är möjligt, och då ökar chansen att ännu fler ansluter sig. Användningen av sociala medier kan emellertid också utgöra ett hinder för protest. De som istället för anonyma protester väljer att framträda med sitt namn kan löpa stor risk att utsättas för repressalier eftersom deras deltagande i protesten blir påtaglig och offentlig. Nätverken åtnjuter inte heller samma legitimitet i samhället som fackföreningarna (se även Saundry et al. 2007). Aktivisterna skyddas inte heller nödvändigtvis av ett kollektiv som säger ifrån på samma arbetsplats till samma arbetsgivare. Kollektivet på sociala medier är som regel mer utspritt och består av individer från en rad olika organisationer och utgör därmed inte samma skydd för den enskilde. Det krävs dessutom mycket tid och energi för att koordinera protesterna, skapa ett intressant och konstant nyhetsflöde, moderera inlägg och att bli synlig. Det räcker således inte att ha tillgång till sociala medier utan dessa måste också ständigt uppdateras och de som håller i nätverken engagerar sig i detta ideellt (se även Boler et al., 2014). Även om sociala medier kan bidra till att minska vissa kostnader och skapa bättre betingelser för protest, riskerar engagemanget till slut ändå att bli för kostsamt. Socialarbetares organisering och mobilisering har inte heller visat sig vara stabil över tid. Sedan 2009 har flera nätverk lagts ner eller omdirigerat sitt engagemang till fackföreningsrörelsen i hopp om att bedriva ett förnyelsearbete inom ramen för en mer hållbar proteststruktur1 . Den här artikeln har också visat att det inte behöver finnas någon motsättning mellan nätverk 1.2019 socionomen 15 1 Den 4 november 2018 skrevs en debattartikel för att offentliggöra nätverket Sociala Frågan (SF). Nätverket skriver att de oroar sig för följderna av att den sociala sektorn håller på att monteras ner och att de saknar socialpolitisk debatt. Nätverket kommer därför att arbeta med att öka kunskapen om dessa frågor fram till valet 2022. Sociala Frågan beskriver sig som ett tvärpolitiskt och religiöst obundet nätverk som ”består av personer från social sektor, forskare, praktiker, fackliga organisationer, diakoner, präster, filmare, författare, skådespelare, och av många andra som har värdefulla erfarenheter relaterat till det goda sociala arbetet” (https://www.aftonbladet.se/debatt/a/VRvv6d/ landet-sverige-lider-av-social-desperation).