Forskningssupplement 45 1
Forskningssupplement bland annat den svenska soci
alpolitiken och hur den påverkar det sociala arbete som bedrivs. Det har även bildats ett antal tvärprofessionella nätverk som organiserar ”välfärdsarbetare”. Ett sådant exempel är Enade välfärdsarbetare (EVA), bestående av t.ex. socionomer, socialistiska läkare, feministiska psykologer och sjuksköterskor. Ett annat sådant exempel är #Vistårinteut – men vi slutar aldrig kämpa som består av cirka 9000 professionella och volontärer som arbetar med eller på annat sätt är engagerade i ensamkommande barn (#Vistårinteut webbsida, 2017-10-18). En intervjuperson beskriver nätverket som en: ”tvärprofessionell grupp helt enkelt, en tvärprofessionell rörelse. Det är allt från jurister, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer, pedagoger till volontärer, socionomer, boendepersonal, studie- och yrkesvägledare, chefer, präster, diakoner etc.” (Intervju 4). Detta nätverk är helt nätbaserat och Facebooksidan gillas och följs av nästan 65 000 personer (#Vistårinteut Facebook, 2017-10-18). Nätverkets främsta uppgift är att bidra till att ensamkommande barn som har varit länge i landet ska få stanna. Liksom de andra nätverken hävdar de också att det inte går att utföra ett professionellt arbete och ge brukarna den hjälp de behöver under rådande omständigheter. FÖRÄNDRA EN OHÅLLBAR ARBETSSITUATION Gemensamt för dessa nätverk är att de på olika sätt protesterar för att förändra en ohållbar arbetssituation och de driver främst arbetsrättsliga frågor, socialpolitiska frågor och migrationsfrågor. Arbetsrättsliga frågor Flera av de inlägg som nätverken har publicerat på sociala medier under årens lopp handlar om arbetsrättsliga frågor, det vill säga traditionella fackliga frågor. Inläggen handlar bland annat om dålig arbetsmiljö, problemet med kontorslandskap, underbemanning, hög arbetsbelastning, hög personalomsättning, stress, utbrändhet och låga löner. År 2012 anordnade Kritiska Organiserade Socialarbetare en manifestation på Gustav Adolfs torg i Malmö där de krävde att politikerna skulle: • anställa fler socialarbetare så att vi kan utföra ett rättssäkert arbete • ta in vikarier vid sjukdom och ledighet • satsa på att behålla erfaren personal för att minska personalomsättning • införa adekvat yrkesintroduktion till alla nyanställda • höja socialarbetares löner • satsa på kontinuerlig kompetensutveckling för alla socialarbetare • möjliggöra för klienter att träffa sin socialsekreterare vid behov • tillsätta mer resurser till socialt arbete • satsa på preventiva åtgärder inom socialt arbete • erbjuda regelbunden handledning för alla socialarbetare (KAOSA blogg, 2012-09-18). Ovanstående krav publicerades också på sociala medier. Här återfinns krav på preventiva åtgärder och mer resurser i det sociala arbetet, men de flesta krav går ut på att förbättra socialarbetares arbetsmiljö och arbetsvillkor. Konsekvenserna av kravlistan följdes upp på sociala medier. Det framkom att vårdbiträden och socialsekreterare med myndighetsutövning fick en lönehöjning motsvarande 1000 kronor. En kommentar löd: ”Vi ser även detta som ett tecken på att en gemensam kamp för en ökad social välfärd i Malmö faktiskt lönar sig” (KAOSA blogg, 2012-11-23). Ett år efter manifestationen drogs dock följande slutsats i ett blogginlägg: ”Det har gått ett år sedan manifestationen för en ökad social välfärd på Gustav Adolfs torg i Malmö. Arbetsbelastningen och behoven inom socialt arbete är idag stora och i flera fall större än för ett år sedan. Den beryktade tusenlappen gjorde snarast att en fortsatt debatt om förändring uteblev” (KAOSA blogg, 201310-05). Lönehöjningen ansågs alltså bidra till att protesterna avtog trots att socialarbetarna inte var nöjda med sin arbetssituation och i synnerhet inte med den höga arbetsbelastningen. Många av nätverkens inlägg på sociala medier handlade om att arbetsbördan blivit tyngre och arbetsmiljön sämre. En annan aspekt som diskuterades var den höga personalomsättningen. Den beskrevs ofta som ett symptom på andra problem: ”Dessutom är den höga personalomsättningen inte orsaken till, utan ett symptom på, problemet” (NBVT blogg, 2014-07-23). Den höga personalomsättningen kopplades samman med socialarbetares undermåliga arbetssituation och låga löner och ansågs även drabba klienterna som ständigt måste möta nya socialarbetare. Andra symptom på en ohållbar arbetssituation som avhandlades på sociala medier var stress, utmattning och utbrändhet. En svårighet som lyftes fram i intervjuerna var att många av dem som hade engagerat sig i nätverken hade varit eller var utbrända och att det därför hade blivit allt viktigare att uppmärksamma socialarbetares arbetsmiljö. Utbrändhet bidrog samtidigt till att de bara kunde engagera sig i frågorna i den mån de orkade. En intervjuperson sa dock att hon inte skulle orka med att inte engagera sig i de här frågorna eftersom protesterna gav hopp om förändring. Socialarbe1.2019 socionomen 9