DMV 1
REPORTAGE BILDESIGNER För att få någon sorts grep
p om frågan for jag till AnnChristine och Karl Magnusson. De har nyligen gått i pension, efter att i decennier har jobbat med bildesign på olika sätt. Det blev ett samtal om livet och karriären – samt om hur det går till när våra bilar får sin form. Ann-Christine och Kalle träffades redan som 17-åringar, när hon utbildade sig till ateljésömmerska. Efter skolan jobbade hon som sömmerska i ett par år, men när de köpt en gammal M.G. från 1950-talet tog karriären en ny vändning. Ty Ann-Christine kunde inte låta bli att sprätta upp den gamla spruckna klädseln och sy en ny inredning. Läder hade inte ingått i utbildningen, men med hjälp av en lånad lädersymaskin fick hon till det så bra att andra veteranbilsägare ville ha hjälp. Den nya karriären med Hur det går till när en bilmodell får sin form? När jag frågar representanter för olika biltillverkare så blir svaren ofta en massa tugg om att formen är dynamisk, kraftfull, energisk, aktiv och en massa andra synonymer på ungefär samma sak. Men inte ett ord om hur det egentligen går till när ett fordon formges. TEXT: BOSSE ”B I LDOKTORN” ANDERSSON FOTO: B I LDOKTORN, BMW, JAGUAR, FORD OCH KALLE tillverkning av suffletter, sittbrunnskapell och hela inredningar resulterade i ett dussin Concours d’Elegancepriser på olika bilutställningar. Ryktet om hennes skicklighet spred sig även till bilindustrin och efter några år blev hon headhuntad till ett företag som jobbade åt Volvos prototypavdelning. Ann-Christine berättar: – Det var jätteroligt att hjälpa formgivarna med att förverkliga deras skisser till en färdig inredning. Men när vår äldsta dotter föddes startade jag eget igen och började sy heminredningar till olika företag. När ungarna blivit lite större hamnade Ann-Christine åter i bilbranschen. Nu var det bilsätestillverkaren Lear Corporation som behövde mallutvecklare till prototyper. Ann-Christine fortsätter: – Ett ännu roligare jobb, där jag även fick produktionsanpassa prototyperna. Dessutom fanns det montörer! Efter allt tungt arbete med veteranbilars rostiga och skitiga inredningsstommar, som dessutom gav mig eksem, var jag trött på tunga monteringsjobb. Produktionsanpassning av bilinredningar kan vara knepigt när formgivarna vill mer än vad som är praktiskt möjligt. Lägg därtill finliret med att mallarna ska passa alla montörer. Ty att sy och montera bilinredningar kräver fortfarande mycket manuellt arbete. Och eftersom människor till skillnad från maskiner inte alltid jobbar likadant måste mallarna vara så förlåtande att slutresultatet alltid ser likadant ut. Efter sisådär tio år hos Lear hamnade Ann-Christine på Volvos avdelning för ”stolar och säten”. Uppdraget handlade om att se till att underleverantörernas olika materiel både stämde med formgivarnas specifikationer och fungerade i massproduktion. Under alla dessa år i bilbranschen hade AnnChristine aldrig haft någon fast anställning. Inte förrän hon fyllde 60 år, då hon blev headhuntad till Volvos avdelning för ”specialvagnar”. Med andra ord lågseriefordon som polisbilar, R-design-bilar och Executive (Volvos exklusivaste modell med två separata fåtöljer som baksäte). Som nybliven pensionär ägnar sig Ann-Christine mest åt biodling. De enda biljobb som förekommer hemma i syateljén gäller Kalles hemmabyggda replika av en Jaguar C-type från 1950-talet. 37