Buffé 1
MÖTET Elin Wernquist Ålder: 34 år. Bor: I Stockho
lm. Familj: Härlig, stor och brokig! Gör: Generalsekreterare på Barnrättsbyrån (en tjänst som hon delar med kollegan Ida Hellrup), som hon var med och grundade 2011. Fritidsintressen: Då är jag på mitt gulliga torp i Hälsingland. Där fixar, påtar, planterar och målar jag. Och samlar på en massa loppisfynd! a ä n Tre ord som beskriver mig: Tjurskallig, påhittig och varm. Så firar jag jul i år: Med familjen. ELIN HJÄLPER BARN ATT FÅ RÄTT Många utsatta barn i Sverige saknar en stark vuxen som kan föra deras talan när den egna rösten inte blir hörd. Sedan några år finns Elin Wernquist och Barnrättsbyrån som en hjälpande hand när praktiskt stöd behövs. Förhoppningen är nu att liknande »byråer« ska startas i hela landet. Text Camilla Thörnqvist Foto Peter Knutson A tt Elin Wernquist skulle viga sitt liv åt att hjälpa utsatta barn och ungdomar har varit självklart så länge hon kan minnas. Hon är uppvuxen i en familj som alltid haft ett starkt engagemang för ungas livsöden och en mamma som jobbade i särskola. – När jag själv började jobba med unga insåg jag snabbt hur mycket det ger tillbaka. Trots att de jag möter har det så himla tuff t, och det ofta gör mig väldigt ledsen, är det ändå roligt och lustfyllt – för det går att göra skillnad, säger Elin. Efter universitetsstudier i Manchester hamnade Elin på barnrättsorganisationen Kids Company i London, där hon jobbade med Englands mest utsatta ungdomar, följt av bris i Sverige innan hon landade i drömjobbet på Barnrättsbyrån i Stockholm, som hon var med och grundade 2011. Barnrättsbyrån är en öppen verksamhet dit barn och ungdomar kan vända sig när de har problem med att få sina lagstadgade rättigheter tillgodosedda. 22 B UFFÉ 12 • 2016 – Kontakten med samhället bygger på att du har en resursstark vuxen vid din sida, men de som kommer till oss har sällan det, säger Elin. »Barn som inte lika lätt väcker omtanke och omsorg hos vuxna får det mycket svårare.« PÅ BARNRÄTTSBYRÅN handlar mycket om att göra situationen som de unga befi nner sig i begriplig – och att kunna påverka den på olika sätt. Som att förklara krångliga beslut, följa med till socialen eller Migrationsverket, ta en fi ka med föräldrarna och vara med på föräldramöten i skolan. Att överklaga beslut, kontakta tillsynsmyndigheter, prata med chefer och om inte det hjälper ta det vidare till högsta chefen. Att helt enkelt fungera som en extra maska i det sociala skyddsnätet. Elin berättar om en 17-årig tjej som fl ytt kriget i sitt hemland och kom till Barnrättsbyrån då hon fått avslag på sin asylansökan. Med den nya migrationslagstiftningen är risken stor att hon på sin 18-årsdag ställs på gatan utan mat eller tak över huvudet. – Hon är på riktigt livrädd och ska navigera i en lagstiftning som inte ens många professionella har koll på. Vi har följt med på möten och tryckt på att det inte fi nns någonting som hindrar samhället från att skydda henne från ett liv på gatan. Just nu är hon skyddad; vi får se hur det blir nästa vecka. Ett annat fall är en 16-årig pojke som bönat och bett socialen om att få slippa bo med föräldern som misshandlar och slänger ut honom mitt i natten. Socialtjänsten har ringt till föräldern, som lovat att inte vara dum igen, och pojken skickas hem. Misss N r k . . e n a . v sn uxe