Kollega 1
av hälsenan förra våren så vi får se, säger han d
iplomatiskt. Kontorschefen Elisabeth Sandström springer flera gånger i veckan men tillhör den grupp på företaget som inte anmält sig till loppet. Hon misstänker att det hade förstört hennes lust till löpningen. – 2,1 mil är otroligt långt. Skulle jag ställa upp så vill jag klara två mil ett antal gånger innan och jag vet inte hur jag skulle klara av tristessen. Det skulle inte bli lustfyllt. Jag skulle bli döstressad om jag fått en förkylning och blivit tvungen att göra uppehåll med löpandet. – Jag håller inte reda på hur långt jag spring- er, vilket är jätteskönt. Jag bara njuter av att komma ut och springa. Motivationen av att må bra efteråt räcker för mig, säger hon. Mats, Klas och Patrik intygar att de vill springa loppet för att utmana sig själva, men medger att pengarna är en extra sporre – i synnerhet under den mörka årstiden. Några sura miner från dem som valt att inte delta har man inte märkt av. – Det är nog ingen som gör det här för pengarnas skull, bonusen är en rolig grej, säger Klas. – Många säger att de aldrig hade börjat motionerat regelbundet om inte företaget dragit i gång det här. Sen om alla kommer till start eller hop- par av en vecka före loppet spelar inte så stor roll. Du har ändå börjat träna, säger Patrik. – Jag springer inte för bonusens skull, utan för min målsättning. Jag är 52 år och ska springa på en viss tid. Bonusen är bara en härlig ingrediens och jag har inte heller hört någon kommentar om att det skulle vara orättvist. Tidsgränserna är sådana att alla kan klara dem om man tränar, det är alltså inte bara de allra bästa som får bonus, säger Mats Karsberg, säljchef. Enligt de fyra löparna finns det inget grupptryck på arbetsplatsen om att anmäla sig till loppet. Men de är överens om att en del kollegor som aldrig brukar motionera drogs med av bara farten och nu kanske har lite svårt att dra sig ur. – Jag tror att det är flera som hoppade på som efter ett par kilometers träning känner att två mil är långt. Men det går fortfarande att hoppa av och det har en del gjort också, säger Elisabeth. Gruppen tycker inte att arbetsgivaren har med att göra hur medarbetarna lever sina liv eller om de motionerar på sin fritid, men poängterar att företagets satsning har ett gott syfte. – Alla vet att det är bra att röra på sig. En sund och frisk personal orkar mer. Det är bra för företaget att personalen mår bra och det är bra för mig att min arbetsplats är sund, det gynnar alla, säger Elisabeth. »Jag tävlar bara mot mig själv och för mitt eget välbefinnande. Men det är resan dit som är det viktigaste.« Klas Grännö 1–12 KOLLEGA 13