Kollega 1
»Jag har lovat min fru och mina barn att jag ska
stå på benen nu. Det är därför jag har tränat så mycket.« livlös Järbyn glida nerför backen. Där och då satte många punkt för en framgångsrik alpin karriär. Vi hade fel. När vi ses en kväll i italienska Val Gardena, nästan två år senare, har Patrik Järbyn haft en riktig skitdag. Om ett par dagar är det dags för störtlopp och super-G i den idylliska orten i Dolomiterna. Men uppladdningen hade kunnat vara mer gynnsam. Underkylt regn förhindrade hans plan från Denver att landa på Gardemoen som planerat. Järbyn hittade ett flyg till Zürich från Köpenhamn. Men det gjorde inte bagaget, som när vi ses ännu är på vift någonstans i Europa. Bilfärden från Zürich till Val Gardena, med stopp i Sölden för att byta felköpta skor till hustrun som är kvar hemma i USA, har tagit längre tid än beräknat. På den kurviga bergsvägen tvingade ett möte med en lastbil Järbyn av vägen. Hade det varit vilken annan väg som helst hade det kanske inte varit någon stor sak. Men med bergssidor som stupar ner mot dalen kan en enkel dikeskörning ta en ände med förskräckelse. Nu räddades han av två träd som bromsade fallet. En förvånansvärt lugn Patrik Järbyn tar för sig av maten som står framdukad för åkarna från Sverige, Norge och Tyskland. De bor på samma hotell. Alltid samma i Val Gardena – hotell Antares. Han hälsar på åkare och tränare som passerar. Det är ett mischmasch av tyska, engelska och några ord italienska. Han tar stora tuggor av pastan över vilken han har tömt den lilla skålen med riven Parmesanost. Han gillar Val Gardena, säger han. Det är vackert, trevliga människor och – inte minst – god mat. Dagen efter ringer Aftonbladet och vill ha en kommentar om avåkningen. Landslagskamraten Hans Olsson har, visar det sig, lagt ut en bild på den kvaddade bilen på sin blogg. Den tas snabbt bort igen. Järbyn tar det med den erfarnes upphöjda lugn. – Det var kanske inte så himla smart av Hans, men det gör inget. Det är Hans Olsson och Patrik Järbyn som representerar Sverige i världscupen i störtlopp och super-G. – Jag kommer jävla bra överens med Hans. Jag fick ju åka runt själv i tio tolv år. Det var väldigt ensamt. Framför allt när du kommer till såna här ställen för första eller andra gången. Du vet inte vad du har att vänta dig och ingen att prata med. Okej, du har tränaren, men han åker ju inte, så det blir inte samma grej. Nu är vi två stycken, och vilken skillnad det gör! Det blir inte lättare att åka ifrån familjen, men det gör det lättare att vara här. Patrik Järbyns idrottskarriär har varit längre än de flestas. Han är årskamrat med till exempel Fredrik Nyberg, som lade skidorna 30 KOLLEGA 1-12 Patrik Järbyn laddar för tävlingarna i Val Gardena. Ett störtloppsåk varar inte mer än ett par minuter. Men bakom ligger timmar av förberedelser. Det handlar om att testa material, inspektera och provåka banan. på hyllan efter en krasch 2006. Och med Tomas Brolin och Pontus Kåmark, vars aktiva tid sedan länge är förbi. Hela hans vuxna och halvvuxna liv har varit inriktat på skidor. Han gick skidgymnasiet i Tärnaby, där han kom in på andra försöket. Där sögs han med i en grupp med, om möjligt, ännu mer motiverade skidåkare. Det var den envetne Patrik Järbyn som tog sig vidare. När andras glöd falnade tycktes hans bara öka i intensitet. När han var 22 kom han med i landslaget. En passande ålder säger han nu, men en förhållandevis hög ålder för en landslagsdebutant. – Jag kommer från en liten pluttsophög i Borås. Det tog längre tid för mig att bli bra. Jag körde ingen styrketräning över huvud taget förrän jag var 17–18 år. Det är sent. Men det betydde också att jag inte fick några förslitningsskador. Jag har aldrig haft problemet att jag inte kunnat träna på grund av det. Andra skador har han haft. Men de har varit av övergående art. Något ingrepp här och några veckors vila där, sedan har han varit i form igen. Järbyn är inte sämst i världscupen. Men heller inte den som självklart slåss om pallplatserna. Det finns inte den typen av förvänt