Kollega 1
INSÄNT VAD TYCKER DU? Skriv till insandare@kolleg
a.se eller Kollega, Insändare, 105 32 Stockholm. Du får vara anonym i tidningen men uppge namn och adress till redaktionen. Vi förbehåller oss rätten att korta långa bidrag. Vi vill bestämma själva över pappadagarna Läser rubriken ”TCO kräver fler pappadagar” i Kollega (nr 8/12). Min första tanke är: ”Aha, TCO är anställt av staten och vill spara pengar genom att Försäkringskassan inte behöver betala ut så mycket föräldrapenning. Eller är kommunerna uppdragsgivare och vill ha in dagisavgifter tidigare?”. I min lilla familj, två vuxna och en tvååring, var jag hemma föräldraledig första året och sedan har jag arbetat 80 procent och fyllt ut med lägstanivådagar för att behålla min SGI – sjukpenninggrundade inkomst. Pappan i hushållet har inte tagit ut något av den ordinarie föräldrapenningen hittills. Han har skrivit över max antal dagar på mig och jag har med glädje tagit emot dem. Hmmm, tänker ni kanske nu, vilken konservativ familj! Nej, vill jag svara då, vi är inte konservativa, vi är realister och är helt överens om uppdelningen oss emellan. Min man är utvecklingschef hos en underleverantör i fordonsindustrin och själv är jag kvalitetstekniker på ett mindre elektronikföretag. Jag behöver väl knappast påpeka vilken löneskillnad det är mellan oss. Vi har ett måttligt huslån på en villa på landet, dubbla bilar, inga extravaganta utgifter, men skulle min man ha varit hemma med barnet skulle det inneburit ett rejält avbräck i inkomster. I minne kan man också ha situationen som bland annat stora delar av fordonsindustrin har befunnit sig i de senaste åren. Vill du försvara din tjänst och din position, så är det inte alltid strategiskt riktigt att gå hem på någon längre ledighet om man inte måste. Rätt eller fel? Ja, det kan man ju fråga styrelsen som sitter någonstans ute i övriga världen och fullständigt struntar i de svenska reglerna. Den ekonomiska aspekten och risken för att förlora sin position på jobbet måste ju vägas in när ett sådant här beslut fattas. Nytt jobb är som bekant inget man bara beställer nuförtiden. Vi har bekanta där situationen är den omvända och de har också mycket riktigt tagit beslutet att papporna tagit ut mer föräldraledighet än mammorna. Är de jämställda eller inte? Jag tycker ganska ofta jämställdhetsfrågorna drivs in absurdum och det här är inget undantag. Som jag ser det är ingen av de ovan beskrivna situationerna rätt eller 58 KOLLEGA 1-12 duktionen och skogsavverkningen leder till ofantliga koldioxidutsläpp. Varför? Jo, på grund av våra matvanor! Var med och gör en liten förändring, lägg lite mindre kött i grytan, ät vegetariskt en dag i veckan, det är inte så svårt att göra världen lite bättre. Men det är bråttom. ELSA RAUDALES ERLANDSSON ENGAGERAD I KAMPANJEN FÖR KLIMATRÄTTVISA, WWW.GLOBALRATTVISA.NU Köpa, vänta eller vägra? Läste Katarina Bjärvalls debattartikel i Kollega, nr 8, 2011. Fantastiskt bra skriven artikel som jag hoppas många av Kollegas läsare tar och funderar ordentligt på och förhoppningsvis följer hennes råd. PETER ISAKSSON Tittar på frun Pappadagar »Jag tycker ganska ofta att jämställdhetsfrågorna drivs in absurdum.« fel, så länge (i de här fallen) barnen får den omsorg och omvårdnad de behöver. Jag håller med om att det är jättenyttigt för papporna att spendera tid med sina barn likväl som för mammorna, men låt oss föräldrar bestämma själva. MAMMA ANNELIE Mindre kött på tallriken, tack! Vi väljer och vrakar i affären, men var kommer maten ifrån? Kan våra matvanor här i Sverige verkligen påverka människor och klimat på andra sidan jorden? Svaret är ja. Vi blir fler människor på jorden och vi behöver använda mer mark för att täcka våra behov. Av all den mark som tagits i bruk för odling de senaste 20 åren är 80 procent skövlad skogsmark. För att du och jag ska kunna äta kött odlas soja på stora arealer jordbruksmark i utvecklingsländer, för att sedan skickas vidare som foder till köttdjuren. Samma mark skulle räcka både till att utrota hungern i landet där den odlas och till att exportera, alltså till mat till många fler. Både köttpro- i oändlighet I artikeln om diskriminering av äldre på arbetsmarknaden (nr 8/11) så säger Michael Strauss, grundare av bemanningsföretaget Govetaran följande: ”Fler och fler inser att de inte vill sitta och kolla på sin fru i 30 år från det att de fyller 60 år. De kanske inte vill stå vid löpande bandet och montera lastbilar när de är 75, men de vill jobba några gånger i veckan och kunna äta lunch med polarna.” Själv så kollar jag gärna på min fru i all oändlighet. Förutom att titta på sin fru så kan man också komma ihåg att det är en levande, tänkande, kännande varelse som man förhoppningsvis också älskar... och pratar med... och delar livet... och sina känslor med. När man läser Michael Strauss ord får man (inte så) indirekt bilden av att en fru är ett prydnadsföremål man har i hemmet och blir trött på när man tittat tillräckligt länge. Jag undrar också om det bara är män som jobbar efter att de fyllt 60 eller är det också kvinnor som ”inte vill sitta och kolla på sina gubbar i 30 år från det att de fyllt 60”? Eller finns det till och med män som lever med män och kvinnor som lever med kvinnor? Jag trodde vi hade kommit längre i vårt medvetande och i jämställdheten. Är det inte dags att vi börjar sprida kärlek, värme och sammanhållning i stället för att separera grupper, människor, kön? Separationen separerar oss också från oss själva och vi har möjligheten att välja ett helt annat förhållningssätt till livet, ett MARIA KÄLLSTRÖM