Kollega 1
Så hamnade de i vikariens skugga KVINNA, 35 ÅR, P
RODUKTUTVECKLARE, STOCKHOLM: ” När jag för fem år sen blev mamma till tvillingar arbetade jag på ett ungt och vad jag antar man kan kalla ”hippt” företag. Ingen hade barn så jag var rätt exotisk i allas ögon. Kollegorna var rara och hjälpsamma men ändå kände jag mig särbehandlad i all välmening. Det kunde låta, ’Nu du, nu förändras livet. Fredagsmys med kidsen framför fredagsdrink med oss’. Ibland kunde min chef kläcka ur sig ’men du planerar väl att försöka vara med på några möten även när du är ledig, bebisen kan ju haka på’. Jag kände mig väldigt pressad. Sen kom min vikarie som skulle gå dubbelt med mig ett par veckor. Han var social, driven, smart och 27 år. Jag minns att han hade synpunkter på några av mina rutiner, nu i efterhand kan jag tycka att han hade rätt. Men jag gick hem på föräldraledighet med en ångestklump i bröstet. Kände mig så oduglig. Men självklart var det inga problem att komma tillbaka. Jag skulle ju bli mamma för första gången, det gjorde mig sårbar och osäker. Fast jag kan fortfarande tycka att min närmsta chef agerade oproff sigt, han borde ha brytt sig lite mer om mig och inte hakat på skämten.” »Jag gick hem på föräldraledighet med en ångestklump i bröstet.« MAN, 43 ÅR, CHEF, GÖTEBORG: ” ” Jag har tre barn med två olika kvinnor, den äldsta är 16 år och så två småttingar under 5 år. När jag fi ck 16-åringen hade jag precis fått jobb och var livrädd att förlora det, för nu var jag pappa och måste försörja mitt barn. Min sambo tog hela mammaledigheten och jag tog ut semester i samband med förlossningen. Sen började vår dotter på dagis och var sjuk hela tiden, vid det här laget hade vi separerat och dottern bodde hos mig varannan vecka. Jag minns att jag tyckte att hon jämt var sjuk under mina veckor. Självklart tog man inte in någon vikarie för att jag vabbade men andra fi ck ta över mina arbetsuppgifter. Jag kände oro för att andra skulle visa sig vara bättre lämpade för jobbet. I dag förstår jag att osäkerheten bottnade i att min chef öppet visade sitt missnöje med att jag var hemma med sjukt barn. Med mina två yngsta barn har jag varit pappaledig utan att grubbla över vad som händer på jobbet när jag inte är där. Jag är trots allt lite äldre sen sist och känner mig tryggare på alla sätt. 5 TIPS Handlar det om avund? Acceptera känslan, släpp den och gå vidare. Var ett proffs. Ta reda på hur det egentligen ligger till med vikariens popularitet. Har vikarien tagit sig tid att fi ka eller småprata med dina arbetskamrater? Gör det du med. Om vikarien infört nya rutiner, förkasta dem inte genast utan fundera på vad som kan vara kvar i stället. Underskatta inte ett par ”nya ögon” som kan se sådant som andra av gammal vana missar. Om chefen envisas med att hela tiden berömma vikarien, våga fråga vad som döljer sig bakom berömmet. Var tacksam mot vikarien som tagit hand om ditt arbete medan du varit borta. Och 3 tips till kollegor och chefen … Uppmärksamma bytet av personal. Ta farväl av en populär vikarie och välkomna den ordinarie tillbaka. Ta tillfället i akt att ge feedback på om det var någon ny rutin som vikarien införde och som man helst ser blir kvar. Var saklig och ärlig. Undvik att skämta om vikariens förträffl ighet som den återvändande måste leva upp till. KVINNA, 39 ÅR, COPYWRITER, STOCKHOLM När jag fi ck mitt andra barn ersattes jag av en väldigt motiverad vikarie. Hon var väl egentligen inte mer kompetent än jag, men hon hade väldigt mycket energi, vilket chefen gillade. Jag var hemma ganska länge, mer än ett år. När jag kom tillbaka var vikarien kvar en kort tid. Jag märkte att hon var omåttligt populär. Vid avtackningen öste chefen lovord över henne. Jag kände mig rätt liten och väldigt ovälkommen tillbaka. En del arbetskamrater såg väl det och försökte peppa mig, men det var chefens bekräftelse jag behövde just då. Efter ett tag fi ck jag veta att min tjänst hade fått ett annat innehåll under vikariens ledning. Jag vet inte om det var ett försök att få mig att säga upp mig, i så fall misslyckades det. Men det innebar att fl era privilegier jag hade haft försvann. Jag blev förbannad. Kanske gjorde det mig mer driven i jobbet. Jag fi ck trots allt behålla det. 20 KOLLEGA 1–12 »När jag kom tillbaka var vikarien kvar en kort tid. Jag märkte att hon var omåttligt populär. Vid avtackningen öste chefen lovord över henne. Jag kände mig rätt liten och väldigt ovälkommen tillbaka.«