Advokaten 1
Nyheter åklagaren hade överklagat tingsrättens do
m i förverkandefrågan och att hovrättens beslut kunde förväntas inom kort den aktuella dagen. Genom sitt agerande har A gjort det möjligt för X att undandra sig rättsliga påföljder och försvårat återförskaffandet av egendomen. ADVOKATENS YTTRANDE A har i yttranden den 11 och 14 oktober 2013, det sistnämnda som en komplettering, anfört bl.a. följande. Att ett visst beslut överklagats och att hovrätten skulle meddela beslut i överklagad del den 14 augusti 2013 kände han inte till. Enligt hans minnebild aktualiserades vidare inte frågan att han vid en husrannsakan på sitt kontor vägrat att uppge hur han hanterat avhämtad egendom. Däremot enligt vad han tror hade polismannen C rätt i det att A förklarade hur det förhöll sig redan ca kl. 11.25 i samtal med denne, nämligen att han sagt att det var omöjligt för C att hämta gods på A:s kontor då han agerade på sin klients uppdrag och dessutom inte visste var föremålen fanns någonstans. Hade frågan då aktualiserats hade A svarat att han känt sig förhindrad att uppge hur egendomen hanterats och definitivt att han inte kunde göra så utan att klienten godkände detta. A fick i efterhand inhämta handlingar från tingsrätten för att se vad beslutet om husrannsakan grundades på. Sammanfattningsvis kan konstateras att bl.a. tidsangivelser och vissa andra omständigheter inte korrekt angetts av de polismän som båda var involverade i det bakomliggande brottmålet. Om anmälan blivit förstådd rätt, så menar anmälaren att A mot klientens vilja skulle ha uppgett hur han efter dennes instruktioner förfarit med den avhämtade egendomen. Detta bedöms inte vara möjligt. Vidare kritiseras att A skulle ha litat på en polismans besked om att beslut av visst innehåll skulle komma att meddelas, att sådant beslut meddelats (utan att A eller klienten fått del av det) och A då agerat på ett sätt som inte huvudmannen godkänt. Inte heller detta var enligt A:s bedömning möjligt. Att A som påstås ringt en polisman ca kl 9.30–10.00 den 14 augusti 2013 är felaktigt. Kl. 9 gick A in på polisstationen och ca kl 9.15 hade ett biträde hämtat ”sin chef”. Denne började med att uppge att ”vi” inte tyckte om det bakomliggande beslutet, varvid A endast konstaterade att det var beslutat av allmän domstol och de facto motiverats tämligen grundligt. Kanhända uppgav A att ”så ser juridiken ändå ut”. Polismannens påstående om att A uttalat ”ja ja, det är ju bara juridiskt” är A helt oförstående till. Avhämtandet tog relativt lång tid. GENMÄLE FRÅN ANMÄLAREN Chefsåklagaren har i genmäle den 31 oktober 2013 anfört bl.a. följande. A:s uppgift att han inte känt till att tingsrättens dom var överklagad och att hovrättens beslut skulle komma inom kort samma dag den 14 augusti 2013 motsägs av de uppgifter som kriminalinspektören B lämnat. Även A:s uppgift att han den 14 augusti omkring kl 9.15 skulle ha gått till polishuset och kvitterat ut den aktuella egendomen motsägs av de uppgifter som hämtats in. Enligt dessa hade processen med utlämnandet av egendomen startat kl. 10.22 eller 10.26 och A borde ha lämnat avdelningen någon gång mellan kl. 10.30–11.00. Tidsuppgiften i anmälan måste därför justeras i enlighet härmed. När kriminalinspektören C per telefon kontaktade A kl. 11.25 hade hovrättens beslut blivit offentligt. Till skillnad från A görs bedömningen att det saknas anledning att inte fästa tilltro till vittnenas uppgifter. När framställan om husrannsakan gjordes kl. 11.50 stod det klart att den uthämtade egendomen inte längre fanns kvar i A:s besittning. YTTERLIGARE YTTRANDE FRÅN ADVOKATEN A har i yttrande den 11 november 2013 anfört bl.a. följande. Om tingsrätten fått reda på att det inte fanns någon egendom hos A som skulle kunna vara föremål för husrannsakan, hade det förefallit som helt osannolikt att domstolen skulle ha bifallit begäran om husrannsakan; det hade inte förelegat synnerliga skäl att anta att egendomen funnits på hans kontor. NÄMNDENS BEDÖMNING OCH BESLUT När egendomen lämnades ut har det funnits en på lag grundad rätt för X att få egendomen utlämnad till sig. Det har därför inte funnits något hinder för A att med stöd av fullmakt från X hämta ut egendomen. Detta gäller oberoende av om A känt till att åklagaren begärt att egendomen på nytt skulle tas i beslag. A har heller inte åsidosatt sina plikter som advokat genom att med hänsyn till sin tystnadsplikt inte upplysa polisen om vad som hänt med egendomen efter det att han hämtat ut den. Anmälan föranleder därför inte någon åtgärd. n villig skulle genomföra ett DNAtest via familjerätten, annars hade hon Y:s uppdrag att vända sig till tingsrätten. Y backade sedan ur och ville inte fortsätta processen trots att X inte medverkade till ett DNA-test. I början av november 2013 kontaktade Y henne på nytt och meddelade att hon hade mottagit en stämningsansökan i vilken X yrkade ensam vårdnad om Z. Y gav henne uppdraget Advokaten Nr 9 • 2014 att företräda henne, och den 14 november 2013 upprättade hon ett svaromål för Y:s räkning där hon bestred X:s yrkande. Eftersom X inte var biologisk far till Z enligt Y har X egentligen inte talerätt i målet. I svaromålet yrkades därför även att hans talan skulle avvisas. Hon fick då även uppdraget från Y att ansöka om stämning angående ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse. Enligt hennes mening föreligger ingen intressekonflikt. Ärendet kan liknas vid fall då man som ombud företräder ena föräldern i ett vårdnadsmål samt framställer yrkande om underhållsbidrag för barnet. Skulle hon ha hänvisat Y till ett annat ombud i frågan om ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse skulle ändå det faktum att Y själv har intressen i vårdnadsmålet kvarstå. Enligt hennes mening föreligger inte intressekonflikt så att hon borde frånträda uppdraget i målet om ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse. NÄMNDENS BEDÖMNING OCH BESLUT Eftersom Y är ställföreträdare för sin dotter Z i faderskapstvisten, har det inte stått i strid med god advokatsed att A samtidigt företrätt Y i vårdnadstvisten avseende Z. Anmälan föranleder därför inte någon åtgärd. n 69