Forskningssupplement 42 1
Nyheter GUNVOR ANDERSSON, som skrivit artiklarna
i detta forskningssupplement, har ofta ställt frågan om varför de små barnens problem rönt så lite uppmärksamhet i den sociala barnavården. Vikten av förebyggande insatser har betonats i barnavårdslagstiftningen och i forskningen. I praktiken tycks frågan om relationen mellan akutinsatser och tidiga förebyggande insatser vara komplicerad. Dels handlar frågan om den sociala barnavårdens och kommunpolitikens interna prioriteringar, dels handlar den om omvärldsrelaterade förhållanden som socialtjänsten inte har något direkt inflytande över, men kräver dess insatser. Risken finns att akuta och synliga problem med tonåringar får företräde framför tidiga förebyggande och stödjande insatser i familjer med små barn. Det är sannolikt så att det är först i tonåren som olika latenta problem blir synliga för omgivningen och leder till myndigheternas interventioner. Socialtjänsten har fått kritik i flera uppmärksammade fall för att man inte tillräckligt förebyggt en negativ utveckling. Socialtjänsten har också gjort Lex-Sarah-anmälningar om den egna hanteringen i ärenden. I somras gjorde socialtjänsten i Angered en sådan anmälan efter att en trebarnsmamma och hennes barn hittats döda i en lägenhet i samband med att kronofogden skulle vräka familjen som hade stora hyresskulder (SvT-nyheter 20170728. https://www.svt. se/nyheter/lokalt/vast/socialtjansten-anmaler-sig-sjalv-efter-misstankta-morden-i-gardsten). Vi vet inte vad som ligger bakom, eller om socialtjänsten handlat försumligt. Men för barnens skull är det mycket olyckligt med överhängande skulder och hot om vräkningar, oavsett vem som bär ansvaret. 40 socionomen 6.2017 från fält och forskning DEN SOCIALA BARNAVÅRDEN. Relationen mellan akut- och tidiga förebyggande insatser tycks vara komplicerad, skriver Hans Swärd. Han resonerar kring hur det bostadspolitiska och publicistiska ansvaret hänger ihop med möjligheten att hjälpa individer på ett tidigt stadium. FÖRUTOM SOCIALTJÄNSTENS och kommunpolitikens prioriteringar finns det omvärldsrelaterade förhållanden som de inte direkt kan påverka, men som kräver insatser. Ett exempel är de ensamkommande flyktingbarnen. Ansvaret för de ensamkommande barnen överflyttades från Migrationsverket till kommunernas socialtjänst år 2006. Vid denna tid kom det relativt få ensamkommande barn som sökte asyl. Men antalet ökade under 2014 och framför allt under 2015. År 2015 sökte över 35 000 ensamkommande barn asyl i Sverige. Det var ingen som hade kunnat räkna med den kraftiga ökningen. Det har inneburit ett ökat ansvar för det sociala barnavårdssystemet och ställt det inför nya utmaningar. Stockholmsprofessorerna Tommy Lundström och Marie Sallnäs ger en översiktlig beskrivning av utvecklingen av den sociala barnavården, dess klienter och de problem den ställs inför i ett kapitel i antologin Den kantstötta välfärden som kommer ut på förlaget Studentlitteratur tidigt i höst. Ett annat exempel på omvärldsrelaterade problem handlar om ungdomsproblem och våld i en del av miljonprogrammets så kallade utsatta bostadsområden. Den etniska och socioekonomiska segregationen har ökat kraftigt sedan 1980-talet och de problem som följer i kölvattnet av utvecklingen kräver ofta socialtjänstens insatser. Nu är naturligtvis inte dessa förhållanden något försvar för att förebyggande återgärder inte vidtas tidigt i barnens utveckling. DEN SVENSKA BOSTADSMARKNADEN och den förda bostadspolitiken fortsätter att ställa till bekymmer för landets socialtjänster. I en artikel på SvT- nyheters hemsida den 14 juni 2017 konstateras att kostnaderna för hemlösheten ökat kraftigt i Malmö under året och närmar sig en halv miljard kronor (https://www.svt. se/nyheter/lokalt/skane/hemloshet-kostarmalmo-nastan-halv-miljard). Texten illustreras med en iögonfallande färgbild på en uteliggare sovande på en parkbänk. Denna text från Public Service-företaget Sveriges Radio illustrerar en rad bostadspolitiska och publicistiska dilemman. För det första kan frågan ställas om det är rimligt att lägga ner så mycket pengar på tillfälliga och dyra boenden som kan försvåra inträdet på bostadsmarknaden och snarare riskera att permanenta hemlösheten än att lösa den. Det hade varit betydligt billigare och mer humant att satsa på bostäder i det ordinarie bostadsbeståndet. Men eftersom den ordinarie bostadsmarknaden i mindre utsträckning blivit ett alternativ för de hemlösa har kommunerna fått tillgripa olika nödlösningar. En sekundär bostadsmarknad och en hotell- och logimarknad har vuxit fram. Dessa akuta åtgärder bygger i allt väsentligt på metoder och synsätt som inte har något vetenskapligt stöd. Åtgärderna riktar sig huvudsakligen mot individer och inte mot de strukturer som genererar problemen. Den amerikanska forskaren Kathleen R. Arnold har analyserat nackdelarna med olika tillfälliga boendelösningar. Hon menar att de ytterligare destabiliserar människors liv och ger dem inga valmöjligheter. Boendena leder i vissa fall till att de hemlösa förlorar kontakter med barn och familj. Särskilt barnens situation i hemlöshet är problematisk. Omkring 5000 barn har vräkts sedan 2008, då Kronofogdemyndigheten började föra statistik. Utöver vräkningarna vet vi att många fler barn lever under osäkra