Forskningssupplement 43 1
Forskningssupplement DELADE MENINGAR Att vi kan o
bservera skillnader i synsätt och uppfattningar inom respektive område är knappast att förvåna. Inom vårdvetenskap är man t.ex. mer oenig kring vikten av forskning om organisatoriska förhållanden och samhällsförändringar. Inom utbildningsvetenskap och socialt arbete påträffar vi de i särklass mest spridda svaren i synen på att bidra till evidensbaserad praktik. I socialt arbete återfinns ytterligare en kontroversiell punkt: vikten av att med hjälp av forskning stärka professionens status. Skillnaderna i synen på vad forskningen bör ha för samhällsuppgift kan bero på fler faktorer än bara ämnesspecifika traditioner och normer. Individuella bevekelsegrunder – som att ha bedrivit omfattande forskning och därmed ha vissa intressen inom vissa forskningsspecialiteter – tycks ha ett finger med i spelet. Forskare som haft en viss huvudinriktning i sin doktorsavhandling tenderar nämligen att skatta just detta som en särskilt viktig forskningsuppgift. Tre fjärdedelar av de som menar att kunskap om patienter, elever eller klienter är en huvudsaklig forskningsuppgift har t.ex. också skrivit en avhandling med ett sådant fokus. Bland de som inte haft ett sådant kunskapsintresse i sin avhandling stannar motsvarande andel vid en fjärdedel. Däremot finns inga signifikanta skillnader mellan olika forskargenerationer, och beträffande professorer och docenter i förhållande till lektorer utan docentkompetens är skillnaderna i de flesta fall marginella. I flera fall finns således ingen tydlig konsensus om forskningens uppgifter. Frågan om samstämmighet inom ett område torde dock inte vara helt enkel att besvara. Den snabba forskningstillväxten, i form av antal forskningsaktiva och publikationer, samt en fortlöpande specialisering har medfört att det blivit allt svårare för såväl forskare som aktörer utanför akademin att upprätthålla en god överblick över vad som pågår överallt inom t.ex. utbildnings- eller vårdvetenskap, än mindre att veta hur kollegor på andra lärosäten eller inom olika delområden ställer sig till forskningens syfte, funktioner och huvuduppgifter. Med detta sagt kan vi konstatera att drygt två tredjedelar av de verksamma inom vårdvetenskap anser att det i hög eller ganska hög grad råder konsensus om forskningens uppgifter (se tabell 5). Inom utbildningsvetenskap och socialt arbete är hållningen mer reserverad. Det bör påpekas att det inte finns något självklart egenvärde i konsensus av det här slaget. Amerikansk forskning har förvisso pekat på att stark konsensus om centrala forskningsfrågor, teori och metodologi inom ett ämne bidrar till hög akademisk status, vetenskaplig framgång och gott om resurser (Lodahl & Gordon, 1972, Pfeffer, 1993). Andra forskare hävdar istället att mångparadigmatiska ämnen snarast ger goda förutsättningar för en välbehövlig mångfald och fruktbar dynamik mellan olika, stundtals konkurrerande, teoretiska perspektiv som kan krävas för att förklara och förstå den komplexitet som präglar de samhällsfenomen, organisatoriska villkor, problem, professionella praktiker och målgrupper som man har som studieobjekt (Cannella & Paetzold, 1994). Tabell 3. Uppfattningar om forskningens uppgifter inom vårdvetenskap, utbildningsvetenskap och socialt arbete. Andel i procent som (a) instämmer helt respektive (b) tar helt eller delvis avstånd från att respektive uppgift är den viktigaste uppgiften för forskningen inom det egna ämnet. Vårdvetenskap (n=230) (a) Utveckla kunskap om patienter, elever resp. klienter Bidra till evidensbaserad praktik Bidra till metodutveckling inom yrkespraktiken Stärka ämnets status inom akademin Kritiskt granska yrkespraktiken Stärka professionens status Påverka politiken inom området Bidra till organisationsutveckling Bidra till teoriutveckling Granska samhällsförändringar och dess konsekvenser Granska organisatoriska förutsättningar för yrkespraktiken 74,8 68,0 43,1 42,8 40,6 36,8 35,2 24,9 24,1 20,0 18,0 (b) (a) Utbildningsvetenskap (n=309) (b) 2,5 58,4 4,0 21,6 3,0 27,0 10,0 33,8 8,9 47,4 11,0 31,6 14,0 44,2 14,5 22,5 12,0 46,5 24,5 53,2 23,5 31,6 Socialt arbete (n=170) (a) 2,9 68,8 20,5 12,7 7,1 29,7 8,2 27,2 5,2 45,6 13,8 22,0 5,5 48,8 17,6 19,6 3,3 44,9 5,5 59,1 10,5 43,6 (b) 3,8 23,5 8,9 10,1 8,2 20,1 4,4 18,4 5,0 2,5 5,1 1.2018 socionomen 13