Forskningssupplement 43 1
Forskningssupplement »Gemensam förståelse inte nö
dvändig för verkställandet av kravet på formell kompetens.« Sedan tänker jag att vi lite för enkelt fastnat i att vi ska ha kontinuitet i person. Om vi skulle ha kontinuitet i bemötande och i utförande så skulle det inte bli lika känsligt med vem som gör det. /---/ Gör alla på precis samma sätt så blir det här med personkontinuitet mindre viktigt. Men jag tror att vi idag, och egentligen under hela min tid inom äldreomsorgen, fastnat i det här med personkontinuitet för vi har inte riktigt tagit oss tid för att ta reda på vad den här personen vill ha. Om jag går ut och äter på restaurang så är det ganska ointressant för mig vem av kockarna som har lagat den här maten jag beställer. Men jag vill ha den tillagad på samma sätt och jag vill att den ska smaka på samma sätt för jag beställer den här specifika maträtten. Sedan är det ointressant vem som lagar, vem som serverar och vem som diskar. I äldreomsorgen har vi fastnat i att det är jätteviktigt att det är just den här kocken. I sitt resonemang om personkontinuitet fördjupar tjänstemannen betydelsen av det innehållsmässiga värdet i utbildningen. I relation till formell kompetens uttrycks tvivel om både personkontinuitet i sig och andra aktörers värderande av den. Det är ett exempel på den relationella aspekten av meningsskapandet (Skålén 2002) där tjänstemannens tvivel synliggör en alternativ tolkning av personkontinuitetens värde. Det kan i förlängningen förstås som en argumentation för handlingsalternativet att skapa en relationslös omsorg (Elmholdt, Keller & Tanggaars 2013). Den relationslösa aspekten förstärks med beskrivningen om att en mer utbildad personal gör arbetet så pass mycket bättre att det inte spelar någon roll vem (eller hur många olika) som utför det. Informell kompetens på utförar- och förvaltningsnivån Informell kompetens formuleras många gånger i termer av en personlig lämplighet som innefattar särskilda egenskaper och förmågor som härrör till den enskilde omsorgspersonalen. Ofta beskrivs kompetensformen med olika resonemang om empati. En enhetschef uttrycker det såhär: Man måste ju först och främst ha en empati och en människokärlek tror jag på något sätt. Så att det finns något som verkligen... ja att man känner för de gamla och att man känner för alla typer av karaktärer och inte bara de gulliga små tanterna. Jag har medarbetare som brinner för att hitta nyckeln till kunderna som är lite svårare så att säga. Den personliga lämpligheten beskrivs som viktig för att de äldre ska uppleva omsorgen som kvalitativ och som något en person har eller inte har (jfr Elmersjö 2014). Mot bakgrund av det formella kompetenskravet ges informell kompetens en särställning. Den kan betraktas som en typ av motstånd, ett tvivel, som i sig inte innebär att den ena kompetensformen utesluter den andra. Medan meningsskapande kan bidra till en stabilisering av befintliga strukturer (Skålén 2002) kan tvivel ta form i motsatta kompetenskrav som verkar parallellt. En del chefer väljer att ge exempel på förmågor och egenskaper som gör vissa personer lämpliga för omsorgsyrket. Det handlar exempelvis om att kunna visa respekt, att bete sig korrekt genom att börja med att ta av sig jackan och fråga de äldre hur de mår, visa engagemang och initiativförmåga samt vara flexibel inför omsorgsmottagares behov och önskemål. Eftertraktade egenskaper som nämns är ärlig, lugn, trygghetsskapande, prestigelös och lyhörd. En del chefer väger i sitt resonemang om personlig lämplighet in vikten av tidigare erfarenheter, både livserfarenhet och arbetserfarenhet. Livserfarenhet kan till exempel handla om att en omsorgspersonal haft en mormor som varit sjuk, en chef ger följande exempel: Det handlar väl om att vissa personer har ju en förmåga på något sätt att man är mer uppmärksam, man har kanske ett större intresse för jobbet. Och då noterar man också förändringar. Eller man kanske till och med inte har någon utbildning men man har haft en gammal farmor eller mormor som varit dement. Och då vet man också hur man ska förhålla sig. Erfarenhetskunskapen lyfts fram som något som både kan introducera och fördjupa kunskap i omsorg och göra en person mer lämplig för yrket. Däremot framhåller en del chefer att den personliga lämpligheten bara i begränsad utsträckning kan utvecklas med formell utbildning. 1.2018 socionomen 25