Forskningssupplement 43 1
Forskningssupplement rad forskning vilar också på
en allmänt vedertagen vetenskapssyn i vilken forskningens legitima samhällsuppgift är att bidra med underlag för politik, verksamhetsutveckling och professionell yrkesutövning. En sådan forskningssyn bygger på en stark tilltro till vetenskapen som ett självreglerande och obundet sammanhang, som har förmågan att svara an på samhälleliga kunskapsbehov, och vars autonomi, rigorösa metoder och interna kvalitetssäkring utgör en garanti för tillförlitlighet och kvalitet (Nilsson, 2009). Men hur ser då forskarna själva på sin uppgift? Vad har vetenskapen för mål och mening i deras ögon? Vilka mer konkreta syften och funktioner bör forskningen ha? Hur förhåller de sig till att producera kunskap för speciella professionsområden, och vilken typ av kunskap bör det i så fall handla om? Syftet med denna artikel är att beskriva och jämföra uppfattningar om forskningens uppgifter inom tre professionsrelaterade områden: vårdvetenskap, utbildningsvetenskap och socialt arbete. Förutom att studera eventuella skillnader mellan dessa områden är avsikten att undersöka i vilken utsträckning det råder samsyn om forskningens uppgifter inom respektive ämnesområde. Vad är man mer respektive mindre överens om? Framstår vissa presumtiva forskningsuppgifter som mer kontroversiella än andra, och finns det t.ex. några skillnader i uppfattningar mellan professorer, docenter och universitetslektorer, eller mellan olika forskargenerationer? Avslutningsvis diskuteras dels tänkbara orsaker till skilda synsätt, dels vilken roll forskarnas syn kan tänkas ha för den vetenskapliga utvecklingen och för den forskningspolitiska debatten inom dessa områden. De tänkbara uppgifter som forskarna här har fått ta ställning till spänner från att öka kunskaperna om patienter, elever respektive klienter till att studera relevanta samhällsförändringar, organisatoriska förhållanden eller arbetsvillkoren för sjuksköterskor, lärare respektive socionomer. I detta inryms frågor om i vilken grad man anser att forskningens uppgift är att utveckla yrkesmässiga arbetsmetoder, bidra till evidensbaserad praktik, stärka berörda professioner eller påverka politiken inom respektive område, men också att utveckla teori eller stärka respektive ämnes akademiska ställning. En särskild anledning till att uppmärksamma forskarsamhällets uppfattningar har att göra med de politiska initiativ som tagits under senaste åren för ökad statlig styrning av kunskapsanvändningen inom skolan och socialtjänsten. Ambitionen är framför allt att på så vis öka inslaget av evidensbaserad praktik, men delvis också påverka forskningsinriktningen inom socialt arbete och det utbildningsvetenskapliga fältet (Dellgran & Fransson, 2016, Jacobsson & Meeuwisse, 2017). I den senaste forskningspropositionen (Prop. 2016/17:50) lanseras dessutom en särskild satsning på ”tillämpad välfärdsforskning”; ett tioårigt forskningsprogram som ska iscensättas av Forte och som tar sikte på interventions- och ”patient- och klientnära forskning” om socialtjänsten. Avsikten är – bland annat med hjälp av forskarskolor – att styra forskningen mot ”prioriterade kunskapsbehov” och bidra till att öka ”nyttiggörandet av kvalitetssäkrad kunskap”.2 Både den statliga kunskapsstyrningen och den av departement och myndigheter initierade rörelsen mot evidensbaserad praktik har av flera skäl stött på en hel del motstånd från delar av akademin (Bergmark et al., 2011, Bohlin & Sager, 2011). Frågan är då i vilken utsträckning statsmakternas syn på prioriterade kunskapsbehov delas av verksamma forskare på dessa områden. AKADEMISERING I PROFESSIONALISERINGENS TJÄNST Denna artikel härrör från ett större forskningsprojekt om forskare, forskningsvillkor och forskningsutvecklingen inom vårdvetenskap, utbildningsvetenskap och socialt arbete i Sverige.3 Projektets huvudsyfte är att undersöka hur dessa ämnen är organiserade i såväl kognitiva som sociala avseenden, och vad som formar forskningens inriktning och karaktär. Vid sidan av de forskningsaktivas syn på forskningens uppgifter och relation till yrkespraktiken undersöks forskarutbildningsmotiv, karriärvägar och forskningserfarenheter. Förutom en omfattande enkät inkluderar projektet ett stort antal kvalitativa intervjuer med nydisputerade, docenter och professorer på ett flertal svenska lärosäten (som dock inte redovisas i systematisk form i just denna artikel). De tre professionerna och deras relaterade forskningsämnen präglas av uppenbara kontextuella och historiska skillnader, men har också några gemensamma nämnare. För det första rör det sig om professionella komplex (Parsons, 1968) som är centrerade kring högskoleutbildade yrkesgrupper som omväxlande benämns som människobehandlande professioner, välfärdsprofessioner eller semiprofessioner. Människobehandlande professioner har särskilda politiska, organisatoriska och performativa betingelser vad gäller arbetsvillkor och yrkesutövning som skiljer sig från professioner inom andra samhällsområden (Dellgran, 2015, Brante, 2015). 1.2018 socionomen 5 2 Betoningen av behovet av praktiknära forskning och idén om särskilda forskarskolor för ändamålet har uppenbara likheter med etableringen av UVK (Utbildningsvetenskapliga kommittén) i början av 2000talet och retoriken kring behovet av praxisnära forskning inom utbildningsområdet. 3 Projektet Akademisering i professionaliseringens tjänst har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond (P12 1098:1)