Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK Om den enskildes rätt Det berätt
as i Andra Moseboken första kapitlet att israeliterna förökade sig i Egypten. Farao blev rädd att de skulle förena sig med Egyptens fiender om det blev krig och tänkte att införandet av en förtryckarregim skulle råda bot på problemet. Men israeliterna växte än mer i antal. Då kallade Farao två hebreiska barnmorskor inför sig och befallde dem att döda alla gossebarn som de såg födas. De lydde förstås inte. Farao kallade dem till sig igen: Varför gören I så och låten barnen leva? Barnmorskorna ljög och sa: De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött. V ad ska staten göra med folk som bryter mot lagar av samvetsskäl? I hettan under förlidna sommar fick jag anledning att reflektera över frågan. Jag plockade fram mitt gamla exemplar av Ronald Dworkin, Taking Rights Seriously (1977). Dworkin behandlar frågan i kapitel 8. En behandling med något andra utgångspunkter finns i John Rawls, A Theory of Justice (1971, 1975 och 1999). Jag tog denna eftermiddag Dworkins tankar till utgångspunkt för mina egna funderingar. Jag vill gärna så här i efterhand dela med mig av dem, mest för att erinra om att de gamla rättsfilosoferna har mycket att säga som har bäring på förhållanden i dag. Men vem trodde egentligen något annat? Mina tankegångar är privatmannens. De framläggs huvudsakligen 50 PRESENTATION Eric M. Runesson är jur. dr, docent och justitieråd i Högsta domstolen. Han är också invald som ledamot av Svenska Akademien. Han var verksam vid Sandart & Partners Advokatbyrå och ledamot av Advokatsamfundet 1993–2018 (samt ledamot i dess styrelse 2014–2018). Hans huvudsakliga verksamhetsområden som advokat var avtalsrätt, process- och skiljemannarätt samt medling. med ett de lege ferendaperspektiv. De ska alltså inte ses som ett uttryck för vilken position Högsta domstolen kan tänkas inta i något mål där fråga om ansvar för civil olydnad kommer på bordet. De ska inte heller ses som uttryck för vad Advokatsamfundet anser – jag var i somras ännu samfundsledamot med uppdrag som ledamot i huvudstyrelsen. Med dessa försiktigheter uttalade, tillåter jag mig tro att Advokatsamfundet kan behöva artikulera en syn på den enskildes rätt till civil olydnad inom ramen för samfundets rättspolitiska positioner. Ja, vad ska staten göra med folk som bryter mot lagar av samvetsskäl? Några – är jag rädd – skulle säga att de ska straffas på samma sätt som andra lagbrytare; samvetsbetingad olydnad är precis lika straffvärd som all annan olydnad. Andra skulle säga att de ska straffas därför att författningar som tillkommit i laga ordning måste upprätthållas. Moralisk rätt får inte förväxlas med ett rättsADVOKATEN NR 8 • 2018