Stärkta bibliotek 1
Stärkta bibliotek 4. Slutsats och rekommendatione
r Den satsning på Stärkta bibliotek som genomförts 2018–2020 attraherade drygt 1 000 projektansökningar som bifölls av Kulturrådet. Betydligt färre ansökningar avslogs. Sammantaget utgörs, bortsett från intervjustudiens material, det empiriska underlaget för den här uppföljningen av drygt 2 300 dokument. Huvudsakligen handlar det om ansökningar och projektrapporter, men här finns även bilagor som skickats med för att understödja, förtydliga och illustrera de projekt som föreslagits. Som framgår av resultaten av båda de studier som presenteras i rapporten täcker projekten sammantaget in en omfattande mängd uppslag av varierande slag och format. En väsentlig slutsats som kan dras efter att ha umgåtts nära med det här materialet under nästan ett halvår är att det sjuder av kreativitet och utvecklingsiver hos landets folkbibliotekspersonal. En rekommendation som ligger nära till hands är således att ta vara på den kraft för biblioteksutveckling som bibliotekspersonalen utgör genom att fortsätta detta slags satsningar på stärkta bibliotek. Dokumentstudien visar att de utvecklingsområden som folkbiblioteken har prioriterat i sina ansökningar kan beskrivas i termer av tre fokuspunkter: 1. Flera ansökningar presenterar uppslag som syftar till att utveckla biblioteket som plats genom satsningar på infrastruktur, utrustning och annat material. 2. Andra ansökningar är orienterade mot den verksamhet och de aktiviteter som äger rum i och omkring biblioteket – allt från läsfrämjande över språkutveckling till digitala satsningar av olika slag som syftar till att öka användarnas engagemang och bibliotekens tillgänglighet. 3. Ett tredje övergripande utvecklingsområde är insatser med fokus på befintliga och potentiella användare. Iakttagelsen om tre fokuspunkter kan utgöra grund för framtida, mer riktade satsningar på något av dessa utvecklingsområden. De är breda nog för att kunna rymma ansökningar om projekt som är lokalt förankrade och tar hänsyn till kontextspecifika aspekter, samtidigt som de kan utgöra ett stöd beträffande den riktning som det ansökande biblioteket förväntas styra sitt projekt i riktning mot. Inte minst med hänvisning till intervjustudien förefaller det rimligt att betona vikten av ett visst mått av frihet när det gäller vad biblioteken kan söka utvecklingsmedel för. Även om dokumentstudien ger vid handen att få ansökningar rymmer explicita hänvisningar till metoder för omvärldsbevakning och biblioteksutveckling visar resultatet från intervjustudien att framgångsrika projekt har det gemensamt att de kommit till genom en idégenerering och behovsinventering som är förankrad och grundad bland medarbetare och i den lokala kontexten. Det är därtill väsentligt att den eller de som kommit med idéer och initiativ till projekt också deltar i implementering och genomförande. Mot denna bakgrund rekommenderar vi att framtida eventuella utlysningar av medel för biblioteksutveckling tydligt betonar vikten av noggrann projektplanering, lokal förankring och kontinuitet från idé till genomförande. Att Stärkta bibliotek har attraherat en stor mängd ansökningar av olika slag och format är naturligtvis positivt, men det kan också konstateras att det bland dessa finns ett stort antal ansökningar som ger uttryck för liknande intressen och som sannolikt på flera plan hade gagnats av att utbyta erfarenheter och göra gemensamma lärdomar genom hela processen – från idégenerering till genomförande. Även om det för enskilda projekt är väsentligt med lokal förankring och hänsyn tagen till kontextspecifika faktorer, kan det för framtida satsningar av det slag som Stärkta bibliotek utgjort finnas skäl att poängtera det fruktbara i att flera bibliotek går samman i gemensamma projekt. 43/48