Bumsen 1
TUFFASTE TJEJEN? öppen mun när det kom en kvinna
på en stor motorcykel. –Ja, det var som om jag hade ramlat ner från himlen som något slags UFO, säger Elspeth. Vägen hem blev lång och problemfylld då hon reste genom politiskt oroliga länder som Pakistan och Iran, men vid det här laget hade hon manligt sällskap i form av en annan mc-äventyrare från Holland. En av de största behållningarna från resan blev en rad nya insikter. –Det slog mig när jag reste genom Europa på vägen hem. Fattiga människor som inte hade särskilt mycket i sina liv var de som verkade lyckligast, medan de i välstånd, de som redan hade allt, bara ville ha mer och var olyckliga. Efter två år i sadeln var hon på väg hem. Försvagad av sjukdom men med en helt ny inställning till livet. –Jag tror att en faktor var att jag faktiskt överlevde gen som jag upptäckte att vi hade ätit upp den stora hunden som jag hade kört över. Inte konstigt att alla var så glada. Jag hade försett dem med kött för flera veckor. Jag minns inte hur det smakade annat är att det var smakrikt kött. Indien, Nepal och Pakistan, liksom Iran bjöd på en helt annan typ av utmaning. –Det här var 35 år sedan. Det var svårt nog att vara ensam kvinna. När man dessutom kom på en motorcykel de aldrig tidigare hade sett så var det ännu svårare. Men allvarligt talat så var de mest kvinnofientliga länderna de som låg i de så kallade ”utvecklade länderna”. I USA blev jag ofta behandlad som om jag var jordens avskum. En smutsig biker som med största sannolikhet skulle orsaka problem. I alla fall ända tills jag tog av mig hjälmen och började prata engelska. Då plötsligt gjorde de allt för att hjälpa till, säger Elspeth och skakar på huvudet. Än värre var det i Australien. Om hon stannade vid en bensinstation eller ett roadhouse blev det oftast knäpptyst och människor ignorerade henne totalt så att hon inte fick handla, utan dricka vatten ur kranen ute på gårdsplanen. –Då var Sydöst-Asien helt tvärt om. Människor var vänliga, hjälpsamma och frågvisa, utan att vara påträngande. Indien däremot kändes som om det var hundra år bakom i utvecklingen. Invånare i byar stod totalt paralyserade och stirrade med 15 mot alla odds. Jag var inte längre rädd för någonting. Jag hade lärt mig så mycket om mig själv och blivit testad till extrema gränser att mitt självförtroende skenade. Jag var redo att ta mig an allt som livet kastade åt mitt håll. Var det något jag inte klarade av så skulle jag bara hitta en ny angreppsvinkel. Jag lärde mig att tänka utanför ramarna. Att vara påhittig och lösningsinriktad. Och sådan är jag än idag, menar Elspeth. Efter det stora äventyret återgick Elspeth till skolan, blev arkitekt och har idag en egen arkitektfirma, samtidigt som hon skrev boken ”Lonerider” om sin resa. Elspeth kör fortfarande hoj varje dag. I garaget står hennes ”Old girl” R60/6 som tog henne ett varv runt jorden, en R80G/S Basic, en Beta Alp samt en Yamaha Serrow. Nu har en producent från ett amerikansk filmbolag hört av sig för att eventuellt göra film om hennes inre och yttre resa. Vi tror att den blir bra. I alla fall om hon kör BMW. §