Bumsen 1
475 MIL PÅ FEM DAGAR – Vad har du för jobb annars
då, frågade den andre polismannen. – Samma som du, svarade jag lite kaxigt och fick berätta att jag bland annat varit MC-polis i 30 år. Tyskarna blev väldigt exalterade och något tal om att böta för fortkörning var det inte. De glömde helt enkelt bort det efter vi stått och pratat i ungefär en timma. Dag tre gick färden bort mot Passau och färja över Donau, den minsta färja jag sett tre bilar och min motorcykel, sen var det fullt. Döm om min förvåning men det fanns öl att köpa ombord! Färden gick vidare in i Tjeckien, här valde jag att använda en av rutterna i min roadbook som jag fått tidigare, den visade sig vara på cirka 35 mil på helt underbara småvägar. Vid ett tillfälle så fick jag se en nybyggd liten asfalterad väg som vek av ifrån min rutt, jag tänkte att den ser fin ut den provar vi. Efter att ha följt en mindre flod i ca tre mil så kom jag fram till ett ställe där man höll på att bygga en träbro över floden. Jobbarna stirrade på mig som om man kom ifrån en annan planet och bara ruskade på skallen. Plötsligt kommer en av dom fram till mig och på mycket dålig engelska undrade han vad jag gjorde där, följde vägen svarade jag, förstod efter ett tag att vägen jag kört var en nygjord cykelbana, så det var bara och vända och åka tre mil tillbaka igen vilket inte gjorde något på den mycket natursköna vägen. Åter på startpunkten så fortsatte jag den ursprungliga rutten och kom fram på kvällen tillbaka till Mattighofen och sonens hus. Dag fyra bestämde jag skulle bli en riktig äventyrsdag, jag åkte ner till sydost om Salzburg, och körde på dom minsta vägarna jag kunde hitta. Någon grusväg är ju nästan omöjlig att hitta i Österrike, men riktigt små fina asfaltvägar fick det bli. Hittade bland annat en helt otrolig väg som startar i staden eller byn Dorf och går cirka två mil rakt ut och upp i ingenting, Efter två mil och en stigning upp till 1 800 meter så kommer man fram till en alpsjö som heter Almsee. Efter en sen lunch på Seehaus så var det bara att åka tillbaka samma väg igen för att ta mig till Gmunden och vidare mot Mondsee och efter ett tag så var den dagen också tillända. Dag fem, sista dagen så beslöt jag mig för att åka ner till Maltadammen, som är Österrikes högst belägna damm. Sista biten upp till dammen går på en otrolig väg, smal kurvig, tunnlar och enkelriktad på flera ställen, trafiken regleras med ljussignaler. På ett ställe är stigningen hela 23 procent! Längst upp är det grusväg, hurra! Här uppe blev det lunch för att sedan leta sig ner igen. Jag gjorde ett överslag vilken var snabbaste vägen tillbaka, då jag skulle lämna tillbaka hojen , det fick bli över Grossglockner igen och via Zell am See mot Salzburg och vidare tillbaka till WP i Mattighofen eller rättare sagt Mundefing! Jag körde cirka 475 mil på dessa fem dagar, hade bestämt mig för att leverera mellan 45 till 50 mil varje dag, vilket jag lyckades med men man fick ligga i, och det tar tid att åka i berg. Du kanske undrar varför det var olika färg på de båda gaffelbena? Jo, efter ett par år så berättade sonen för mig att jag hade kört långtest med olika märken på gaffeloljan, när testet är klart så plockas gaffelbenen isär ner i sina beståndsdelar och WP kollade vilken olja som sliter minst på grejorna. Nu ska jag säga att jag vet resultatet, men då vill jag ha betalt av det oljebolaget om jag yppar detta! § 27