Bumsen 1
BRORSANS BETRAKTELSER GRIP DAGEN OCH TILLFÄLLET R
omaren Horatius (65 – 8 f. Kr.) skrev i ett ode: Carpe diem quam minimum credula postero. Detta översätts till ”Fånga dagen, lita ej på morgondagen”. Livet har lärt mig, att avgöranden ofta skett i en situation, där det gällde att gripa ett tillfälle. Uppvuxen i Uddevalla fick jag efter gymnasiet ordinarie plats att studera medicin på dåvarande Uppsala-Linköping-linjen – och var andra reserv till Göteborg. Vår kloka skolkurator tillfrågades och rådde mig att ta Uppsala-Linköping. ”Du vet, vad du har – men inte vad du får.” Efter ett år i Linköping kontaktades jag av ledaren för en namnkunnig kör. Jag svarade först nej, men han envisades och sade: ”Du kan väl komma på en repetition eller två och känna dig för. Inga krav.” Jag gjorde så – och en gång räckte, för att jag skulle inse, att där hörde jag hemma! Ett par år senare bjöd han och hans hustru några av körmedlemmarna på en middag, där även deras goda vän och barnvakt var med. De hade vissa baktankar, men inte ens de själva hade trott, att det skulle gå så kvickt. Inom en vecka var barnvakten och jag ett par, och sommaren 2020 har vi varit gifta i 40 år. Slutsats: Om jag inte lytt råd och gripit tillfället 1971, hade jag med till visshet gränsande sannolikhet aldrig träffat min fru – och våra barn och barnbarn hade inte existerat. Dessutom hade jag sannolikt aldrig blivit ambulansöverläkare – och hade då missat denna verksamhets osannolikt snabba och fascinerande utveckling under 1900-talets sista 15 år. (Uppdraget var från början ett skämt från min företrädare – men blev på diverse krokiga vägar en 15-årig realitet! Ännu ett gripet tillfälle.) Med hojarna har det varit något liknande. Efter fyllda 50 råkade jag vid ett middagsbord säga, att jag kanske någon gång skulle förverkliga en gammal dröm och köpa motorcykel – varvid bordsdamen sade: ”Du kan få köpa min.” Där och då trillade polletten ner. Efter början på en liten Kawasaki EN 500 och en osannolikt välvårdad Honda GL 500 Silver Wing Interstate tog jag maj 2005 steget upp till en Aprilia RST 1 000 Futura – en 48 underbar, anmärkningsvärt snygg sporttourer, som på det hela taget jävade fördomar om bristande italiensk kvalitet. Just den cykeln – av 2001 år modell, uttagen 2002 – hade gått 30 mil(!) men såldes till ett synnerligen fördelaktigt pris, komplett med packväskor. Ännu ett tillfälle att gripa. På Prillan gjorde jag tre fina Norgeresor och en hel del annat – men om kvalitén i det hela var bra, var reservdelsförsörjningen desto skakigare, så när chefen hösten 2007 bytte sin K 1200 RS, 2002, mot en sprillans ny K 1200 GT, grep jag ännu ett tillfälle och köpte RS:en av honom. Direkt därefter blev jag medlem i klubben – och har åkt på Sigurd (döpt efter första bokstaven på nummerplåten) t o m 2019. Det blev 15 000 problemfria mil. Sigurd motsvarade verkligen modellseriens rykte om utomordentlig tillförlitlighet. Alltså hade jag inga planer på att sälja honom utan hade tänkt, att vi skulle fortsätta åldras tillsammans i harmoni. Men så dök nästa tillfälle upp (Tack, Roger Gross!): En röd R 1250 RT Sport, 2019, med smidda fälgar, 110 mil på mätaren och ett tilltalande pris. Motorcyklar köps sällan i mellandagarna, men 28 december kikade jag på den – och slog till. Ännu ett tillfälle att gripa, om det inte skulle gå förlorat. Om den affären var oväntat snabb, blev försäljningen av Sigurd detsamma. K 1200 RS verkar länge ha varit iskall på marknaden, men från flera håll har jag hört, att en ändring kan vara på gång. Helt oskruvade, välvårdade exemplar börjar bli sällsynta, och de förväntas stiga i värde. Alltså kunde jag ha behållit Sigurd som sparbössa i garaget, men när en spekulant dök upp, och vi kom överens om priset, såldes Sigurd – fem dagar efter att jag lagt handpenning på RT:n! Vem hade trott det? Ännu ett tillfälle att gripa – för både köparen och mig. När detta skrivs, äger jag alltså för första gången sedan 25 mars 2003 ingen hoj – men köpet av Willie är uppgjort, och han slumrar tryggt i sitt vintergarage, tills det blir åkväder. Det är ingen oäven gissning, att jag kommer att behålla honom minst lika länge som Sigurd. Om så blir fallet, hinner jag bli över 80. Hur framtiden därefter blir, står skrivet i stjärnorna. Kör försiktigt – och grip såväl dagen som tillfället. BROR GÅRDELÖF