Bumsen 1
TOURING NORGE HUR SVÅRT KAN DET VARA? MIN FÖRSTA
RESA PÅ MOTORCYKEL MAN MÅSTE INTE VARA RUTINERAD FÖR ATT LYCKAS HA KUL Äventyr är kanske roligast om du inte har några förväntningar på dem. Om du dessutom inte har så mycket rutin på att toura runt kan det som i Eriks fall blir riktigt bra! TEXT & FOTO: ERIK VON NAGEL J 28 ag är uppvuxen på landet utan tillgång till PW50 eller moped så lyckan var obeskrivlig när jag vid 14 hade sparat ihop till en 80-kubikscross. Tyvärr skar den efter någon dag. Samma visa med motorras dagarna efter inköp upprepade sig när jag så småningom bytte upp mig till en 250-kubiks enduro. Där kunde man kanske lagt ner allt vad MC hette och börjat med golf eller badminton istället men möjligen var det den stora saknaden av motordriven tvåhjuling när jag var liten som gjorde behovet så starkt att jag ändå sedan dess fortsatt att köra enduro! När åldern för MC-kort var inne lockade snabba motorcyklar men MC-kortet blev aldrig av och förmodligen var det tur med tanke på olycksstatistiken gällande sporthojar. Det skulle dröja tills hösten då jag var 29 innan A-kortet togs och då till stor del på grund av att jag på väg till jobbet brukade se en häftig F 800 GS med nabbadäck så med körkortet fixat köpte jag såklart en BMW F 800 GS! Snart lyckades jag även övertyga enduropolaren Andreas som redan hade körkort att köpa en likadan. Under vintern kläcktes idén med ytterligare två endurorävar, Tony och Peter, som också var nyblivna vägåkare att vi drar till Nordkap som första resa. Skitbra idé! Hur svårt kan det vara, liksom? Ifrån hjärtat av gnällbältet, Viiby, var det 210 mil upp till Klippan så vi bestämde att köra inlandsvägen och försöka komma upp så fort som möjligt för att ha mer tid på oss hemåt genom Norge. Så utan att ha kört längre än 15 mil på en dag och med ingen som helst erfarenhet av touring bokade vi stugor de tre första nätterna med distanserna: Östersund 60 mil, Gällivare 75 mil och Lakselv 55 mil. Dagarna innan avfärd dubbelkollade jag stugbekräftelserna på mailen och upptäckte i det finstilta från Snowtrail Dogcamp i Gällivare att det inte fanns väg fram till stugan utan man kunde bli hämtad med fyrhjuling de sista kilometrarna om man kom dit innan klockan 15.00. Detta var dagen vi skulle åka