Bumsen 1
Noggrann planering är starten för en lyckad långr
esa Sitter på planet till Anchorage och funderar på varför man startar en resa från Norra Ishavet till Kap Horn på motorcykel. Kan det ha något att göra med att ungdomslitteratur som till stora delar bestod av Jack London och liknande böcker som handlar om hårdförda sälfångare och seniga bergsbestigare och där huvud�gurens främsta glädje är resan? TEXT & FOTO ANDERS SJÖBERG ML 2660533 I bekantskapskretsen möttes mina planer med uttalad skepsis och jag �ck höra alla de vanliga invändningarna. Ja, varför vill jag och många med mig göra denna typ av resor, en resa in i dig själv kanske, eller för att känna glädjen av att vakna upp och veta att du fortfarande inte är på väg hem efter den första veckan utan istället har många spännande veckor framför dig. Nåväl, först måste jag slå fast vad jag tycker skall ingå i en resa, eller snarare vad som utmärker en intressant resa. En resa skall inte köpas, överlåter du ansvaret till någon annan för resan och följer med som betalande resenär – så räknas den inte som en riktig resa – man kan köpa allt, en tur till Mount Everest, en MC resa - Alaska till Kap Horn för att ta några exempel. En resa skall planeras. Visserligen kan spontanresandet säkert fungera, men genom att bara ge sig iväg utan någon planering missar man många sköna stunder. Stunder av förberedelse vare sig det är att drömma sig bort under tråkiga möten, att upptäcka nya vägar eller att leta efter prylar som man kanske kommer att behöva. En resa skall innehålla ett visst mått av strapatser. Att �yga eller sätta sig i en buss kan man göra under vissa delar av resan men huvudvägen bör inte upplevas som självklar. Opålitligt väder och vind, samt utrustning för att klara av oför4 BUMSEN 5 – 2009 utsedda händelser bör ingå. Dock vill jag inte jämföra min de�nition av strapatser med äventyr, det är en helt annan sak. En resa skall innehålla rörelse – att komma fram är egentligen förenat med besvikelse, oftast slutet på resan. I mitt fall har jag valt att färdas med motorcykel. Varför? Det är inte bara ett förträf�igt sätt att färdas på utan även relativt billigt. Det går att transportera en mc till andra kontinenter, en samhörighet med andra motorcyklister existerar, en intressant väg blir intressantare på motorcykel, det �nns många �er positiva saker förknippade med detta val. Ni som redan har provat på åkande med motorcykel förstår säkert, för er andra – prova på! En del negativa sidor �nns förknippat med detta val. D.v.s. man blir våt när det regnar, man kan inte sova på en mc, det �nns ingen luftkonditionering, man behöver viss kunskap för dess hantering, främst på dåliga vägar. Efter ett antal veckor i sadeln saknar jag även motionen, men vill trots detta inte välja alternativet med cykel. Jag har erfarenhet av motorcykeltouring i de �esta av Europas länder och ville söka mig utanför närområdet. Att upprepa åkandet i Europa kändes inte speciellt lockande längre, så vad skulle jag välja för rutt? Afrika har alltid lockat, tyvärr kändes det som att strapatser lätt kunde övergå i ett oplanerat äventyr när man måste passera vissa områden av oroligheter. En rutt som dock lockade mig var att starta i Kapstaden för att sedan söka sig upp mot Tanzania och Kenya. Från Nairobi kunde man sedan �yga motorcykeln till Egypten för vidare färd, ett alternativ som jag kanske senare i livet kommer att prova på. Asien då? Kanske Sidenvägen, men som första försök kändes det lite väl överambitiöst, dessutom var inga av länderna längs denna route särskilt lockande. Pan American Highway, kanske kunde vara något? Ett vägnät som knyter ihop den amerikanska kontinenten. Den börjar i Fairbanks Alaska (vissa påstår Prudhoe Bay) och slutar i Ushuaia Argentina, med en längd på ungefär 4800 mil så borde det vara en hyfsad utmaning. Alaska har jag alltid velat uppleva och att ta sig genom USA på längden kändes bra som första delrutt. Eftersom arbete och familj inte klarade en längre frånvaro (för hela resan behöver man ca. fem månader) kunde jag planera in ett stopp efter att ha åkt genom Alaska, Canada samt USA till den Mexikanska gränsen. Räknade med att det skulle ta ungefär sex veckor och det kändes ändå som en bra test på om jag verkligen tyckte om att be�nna mig i rörelse under så lång tid. Därmed var steg ett avklarad – den övergripande rutten och tidsplaneringen. Ytterligare viktiga delar i genomförandet