Bumsen 1
Drömmen att få köra Route 66 Drömmen blev verklig
het i september 2008 för elva män och fyra kvinnor. En blänkare i Bumsen blev starten på äventyret och Tor Johansson i Skanör �ck snart ihop en intresserad grupp. Vid möten med gruppen beslutades om en modi�erad resplan. Den nya rutten gick i stället från Los Angeles genom Carlifonien, Arizona, Utah, Nevada och via kustvägen A1 tillbaka till L.A. Detta skulle ge oss en hel del av Route 66 och dessutom upplevelse av �era spännande ställen. TEXT INGRID CHRISTIANSEN – alias ”Doc” – ML 2680586 FOTO DELTAGARNA I GRUPPEN H yra av motorcyklar ingick i paketet. De hämtades hos ”Eagleriders” i Los Angeles, där också några passade på att komplettera sin utrustning även om vi alla hade tagit med egna mc-kläder. Redan hemifrån hade varje deltagare valt ut den modell av Harley man ville köra. Det visade sig att samtliga hade valt fullvuxna modeller som Road King, Fat boy och Softail Heritage. Undertecknad ville åka med i följebilen, då ryggen inte skulle klara att åka som mc-passagerare. Då det visade sig att ytterligare tre damer ville följa med, slutade det med att vi fyra hyrde egen bil. Avresa från Sverige den 4 september 2008. Efter en lång �ygresa, med mellanlandning i Atlanta, anlände vi ganska möra till vårt hotell, Four Points Sheraton, strax intill �ygplatsen i Los Angeles, Första dagen träffade vi arrangören. En mycket trevlig amerikan, med norskt ursprung som hette Erik Seversen. Vi träffade även vår tourleader Debi, som skulle leda resan från en stor truck. Debi Callender var en mycket färgstark tjej som visste hur man packar en truck med 15 personers bagage. Vi hämtade ut våra motorcyklar hos Eagle Riders, en välkänd uthyrnings�rma i USA. Calico Ghost Town. En spökstad från gångna tider då silvergruvan ännu var lönsam. Det var som att vandra i en gammal cowboy �lm. ”Lunch med megastora hamburgare, som är signi�kant för Amerika. När vi fortsatte var vi äntligen ute på den ursprungliga Route 66. Debi hade varnat oss för att vägen skulle vara dålig då den bara delvis underhålles. Den är idag en turistväg och lokalbefolkningen använder i stället de nya stora motorvägarna. Men inte betyder lite ”potholes” och vägsprickor något när man kör motorcykel. Så med gott humör och stor körglädje fortsatte vi vår färd mot Bagdad Café, för lunch. Stället var precis som i den kända �lmen med samma namn. Passade på att köpa några T-shirts. Här i Mojave öknen hade värmen nu gått upp till 40 grader och några mil längre ut på route 66 kom den upp i 43 grader. Dag två gav vi oss iväg österut mot Big Bear Lake där vi skulle övernatta. Vägen ut ur L.A. var lång och med tung tra�k. Vi �ck stränga order att hålla ihop gruppen. Trucken med Debi körde först, följd av elva motorcyklar och sist kom vår ”följebil”. På trucken fanns solcreme, kex, choklad och alla sorters dricka i stora isboxar. Dessa fylldes på vid varje stopp. Allting är stort där, stora bilar, stora byggnader, stora människor, stora träd, stora måltider och stora motorcyklar.” Lunch med mega-stora hamburgare, som är signi�kant för Amerika. Allting är stort där, stora bilar, stora byggnader, stora människor, stora träd, stora måltider och stora motorcyklar. Färden gick genom ett fantastisk vackert landskap med otroliga färger. Efter ankomst till Big Bear Lake blev det ”after bike” och lite shopping, bl.a. de första av många t-shirts. Nästa dag gick resan österut rätt ut i öknen. Sanslös värme, torrt och med oändliga raksträckor, men ändå roligt att köra i ett så annorlunda landskap. Första stoppet blev ett besök i På kvällen anlände vi till vårt hotell i Laughlin. Ett lyxhotell byggt som en hjulångare och som var ett kombinerat hotell och casino vid namn Colorado Belle. Middagen avnjöts i en av restauranterna inredd som ”fartygets” ångpannerum. På morgonen, dag fyra, stiftade vi bekantskap med ”Truckfrukost”. På �aket serverades corn�akes i alla regnbågens färger och sandwich och kaffe från hotellet. Ut på vägen, över Colorado�oden och in i Arizona. Mil efter mil med ändlösa raksträckor, öknar och bergsmassiv, karaktäristiska caféer och små landsortstäder, stora tunga lastbilar och jättelånga tågset. Detta är det klassiska Amerika. Annorlunda och vackert. Lunch på Road Kill Café i klassiska Talisman. Vidare på Route 66 till dagens slutmål i Williams. Dag fem bär det norrut mot Grand Canyon. En storslagen upplevelse med fantastiska formationer och färger. En av resans höjdpunkter. Ytterligare köp av T-shirts. Många av oss tog också en helikoptertur ut över Grand Canyon. Avslutade dagen med körning till Cameron för övernattning. Sista delen med mörker och lätt regn. Dessutom kallt men körglädjen var det inget fel på. Vi var nu inne i Navajo-indianernas reservat och hotellet var en del av en Handelstation där inredningen var mycket indiansk. BUMSEN 2 – 2009 19