Bumsen 1
cc fyrtakt eller 500 cc tvåtakt och det var anled
ningen att det blev just den cylindervolymen på racern. Den första tävlingen 1976 gick på Kinnekulle och resulterade i en sjätte plats vilket var klart godkänt. I det Nordiska mästerskapet på Mantorp blev det en sjunde plats och på Thruxton med Robban blev det en hedrande åttonde plats. Den sistnämnda placeringen väckte även en del uppmärksamhet internationellt. På Thruxton deltog även riktiga endurance racers och Honda deltog med sina nya 900:or. Finge och Robban körde fortfarande på standard däck medan nästan alla andra körde på racingdäck. När BMW:n gick ”� at out” i 240-250 knyck med femman i på långa rakan så växlade Hondorna upp till sexan precis i omkörningen viket säger något om skillnaden i prestanda. Superbike cup Superbike cup startade 1977 och var då något helt nytt. Cupen blev en publikmässig succé och mycket populärt bland knuttar i största allmänhet. Man kunde se hur det gick för sin egen landsvägsmaskin och jämföra med hur den stod sig mot kompisens maskin av något annat märke. Det var även en viss konsumentupplysning eftersom cyklarna var i standardskick och kördes extremt hårt vilket visade vad de gick för. Av egen erfarenhet visste jag dock att man inte skulle dra allt för långt dragna slutsatser av resultaten i Superbike. Den nuvarande chefen för BMW MC i Norden, Lennart Bäckström, var vid den här tiden en mycket framgångsrik roadracingförare och vann något eller några år Superbike cupen med en Laverda 1000 Jota. Den fasta övertygelsen om att detta även måste innebära att det också är den bästa motorcykeln gjorde att jag själv givetvis skulle ha en sådan. Idiot som jag var, sålde jag därför min älskade R 100 RS och köpte istället en Laverda. Det visade sig snart att Laverdan var förskräcklig för vanlig landsvägskörning, där den värsta egenskapen var fruktansvärda vibrationer på grund av motorkonstruktionen. Motorn var trecylindrig där två kolvar gick parallellt och en 180 grader förskjuten. Den hade en fördel och det var motorljudet som verkligen var läckert, antagligen också beroende på den säregna motorkonstruktionen. Det första året som Superbike kördes var som sagt 1977 och Finge var som alla förstår väl inkörd på BMW i tävlingssammanhang vid den här tiden. Bosse Rindar som alltid har varit en sann entusiast gav därför Finge och Robban var sin R 100 S att köra Superbike med under säsongen. R 100 S var ny 1977 och efterträdde den nu så eftertraktade R 90 S:en. Detta första året med Superbike gick bra för BMW trots effekthandikapp jämfört med konkurrenterna. BMW vann på att ha de bästa vägegenskaperna samt att det gick att lägga ner dem mer än Japanerna trots att cylindrarna sticker ut. Utväxlingen var tillåten att ändra och därför användes istället den lägre utväxlingen från R 75. I övrigt var cyklarna helt i originalskick förutom att stöden var tillåtna att ta bort. Superbike cup 1977 resulterade totalt i en fjärde plats för Finge och med kompisen Robban på femte plats. Det var nog få som trodde att de effektsvagare BMW hojarna skulle klara sig så bra i konkurrensen. Av den anledningen gjorde Bosse Rindar sin legendariska BMW annons som var något i stil med ”Hörde ni dunsen av hundra hakor i läktaren på Gelleråsen när BMW...”. Superbike 1978 blev tuffare för BMW. Det här året hade de lätta trådekerhjulen ersatts med tyngre gjutna hjul vilket försämrade vägegenskaperna då den ofjädrade vikten blev högre. Eftersom det blev hål i ventilkåporna när de slipades ner mot asfalten klagade konkurrenterna över att BMW-hojarna oljade ner banorna. Det var till och med så illa att Finge � ck svart � agg med bara några varv kvar på Gelleråsen. Av den anledningen � ck man tillåtelse att sätta halsskydd i stål på ventilkåporna. Den sista deltävlingen 1978 gick på Kinnekulle och Finge låg bra till efter det första heatet. I det andra heatet körde Robban som det här året körde Moto Gussi omkull framför Finge och i undanmanövern för att inte köra på sin kompis gick också Finge omkull. Hojen dånade in i en betongkant vid sidan av banan där ena cylindern slogs av. Därefter for den upp i luften för att slutligen landa på kåpa, tank och dyna. Jag kan själv intyga att den inte såg vacker ut eftersom jag efteråt tittade på liket när det stod hos Rindars. Det kan sannerligen inte ha varit särskilt många detaljer som det gick att återanvända från den hojen. Säsongen 1979 blev ännu tuffare eftersom japanerna förutom allt högre effekter dessutom började få bra vägegenskaper. Superbike 1979 fullföljdes därför inte av Finge som förstod att det inte längre gick att nå några bra placeringar med BMW. Dessutom hade det köpts hus och tillökning i familjen skulle komma. Som kuriosa kan jag berätta att det under 2008, i samband med MCHK:s 43-års race, var Superbike revival 1977-1979 på Sviesta. Det var många av de gamla hjältarna som kom till denna uppvisnings körning så här 30 år efter att det verkligen hände. Ännu roligare var det att många körde på likadana maskiner som de hade när det begav sig. Finges R 100 S från 1977 års Superbike hette AGO och såldes av Bosse efter tävlingssäsongen. De närmast efterföljande åren hade den � era ägare i vår egen bekantskapskrets. Cykeln var känd för att vara mycket snabb, den hade rykte om sig att med lätthet varva ur på högsta växeln trots tant bakpå och full semesterpackning. Inför 2008 års Superbike revival tyckte Finge att det skulle vara kul om han kunde köra på just den maskinen igen. Efter en del efterforskningar � ck han tag på den nuvarande ägaren. Jo då, han kunde tänka sig att låna ut maskinen. Glad i hågen åker Finge till Upplands Väsby med släp för att hämta cykeln. Finge berättar att han blev gråtfärdig när han � ck se i vilket bedrövligt skick hojen var så någon körning med AGO kunde det inte bli. Istället lånade en annan kompis ut sin R 100 CS som i alla fall hade ungefär samma färg och ser likadan ut. Villa, VW och vovve Finge bor och trivs i Sorunda på Södertörn. Där bor även hustrun Meta och hunden Disa i ett stort svartbygge som han själv säger. Det är nog inte så allvarligt som det låter eftersom huset är så gammalt att det är byggt före den tid då man ansökte om lov för att bygga hus på landet. De båda döttrarna Malin och Åsa är vuxna och ut� ugna sedan många år. Sitt yrkesverksamma liv har Finge ägnat åt Folksams dataavdelning där han har varit anställd i 45 år. Som nybliven och glad avtalspensionär hoppas han på att kunna ägna mer tid åt sina motorcyklar. 50 cc Kreidler � nns kvar om än inte i riktigt körbart skick. När man ser maskinen inser man också att det inte är någon självklarhet att över huvud taget få plats på den. Körbara är däremot de båda BMW som � nns i garaget. Ögonstenen är en guldfärgad R 100 RS från 1978 som är i ett mycket � nt originalskick och brukshojen är en F 650 Scarver som är omtyckt för sin hanterbarhet. Dessutom � nns den äldsta dotterns Suzuki 250 kvar i samlingen. Förutom motorcyklar tycker Finge om friluftsliv i form av paddling, � ske samt skogspromenader. Cykel utan motor går också bra och Vätternrundan har avverkats fyra gånger. BUMSEN 2 – 2009 29