Bumsen 1
denim i jeans, frotté i handdukar, slät trikå i t
-shirts, ribbstickning eller Lahmanstrikå – med mer luft i plagget – och som ett nät; den klassiska brynjan. Bomull är behaglig på kroppen, och har stor förmåga att suga upp fukt – men fuktavgivningen är långsam. Detta gör materialet problematiskt under skiftande förhållanden – och direkt olämpligt i regn! Har man väl fått en genomsvettig t-shirt eller ett par genomvåta jeans, är det lätt att bli nedkyld. Nätbrynjan har här en klar fördel. Eftersom den kan hålla en stor luftmängd mellan huden, maskorna och plagget utanför, kan den hålla bäraren betydligt torrare och varmare än en slätstickad t-shirt. Bomullsodling kräver enorma kvantiteter vatten och är ett stort miljöproblem. Den sovjetiska miljökatastrofen kring Aralsjön beror på att alltför mycket vatten avleddes från de tillförande � oderna till stora bomullsodlingar, vilket � ck till följd att sjön idag bara har en bråkdel av sin forna storlek och stora, rostande fartygsskrov ligger kilometervis från dagens stränder. Linne Linne är svalare än bomull och avger fukt betydligt bättre. Därför är det mitt personliga favoritmaterial i skjortor varma dagar – men det är inget att ta till mot kyla. Dessutom måste man stå ut med, att ”det blir skrynkligt, bara man tittar på det”. Dock brukar linneplagg beundras för ytans vackra lyster. Ull – oslagbart! Ull är sedan århundraden (årtusenden?) utemänniskans klassiska textil� ber och för det � nns goda skäl. Ull� bern binder stora mängder luft och är porös och rörformig – med en vattenavstötande utsida och en vattenupptagande insida. Det gör, att ull kan absorbera fukt upp till 30 % av sin egen vikt och fortfarande upplevas lika torr! Om huden samtidigt är varmare än luften utanför plagget, sker av fysikaliska skäl en fukttransport utåt genom plagget, bort från huden. Fukten avdunstar/blåser bort på utsidan, så att transporten bara fortsätter. Som grädde på moset värmer ull bra även i fuktigt/vått tillstånd. Sammantaget är dess egenskaper antagligen förklaringen till att människor under gångna sekler inte frös ihjäl i större utsträckning än vad som faktiskt skedde. Vadmal är hyfsat regntålig och håller bäraren varm inom ett brett spektrum av temperaturer. Skottarnas kiltar och tjocka knästrumpor var häpnadsväckande ändamålsenliga i ett land, ”där det alltid regnar, utom när det snöar” – och engelsmännens klassiska tweed fungerade mycket bra även längre söderut, där regnet inte heller är sällsynt. Ull innehåller fett, som numera oftast tvättas ur i beredningen. Görs inte det, fås ett kompaktare garn, med vilket man kan sticka nästan vattentäta, tjocka tröjor – kända från Irland, också bekant för sin fuktiga väderlek (”På Irland är regnet kallt på vintern och varmt på sommaren.”) och som klassiska plagg för sjöfolk. Även när fettet tvättats ur, håller ull vätan ute rätt bra. Den som tar en promenad i � nt duggregn eller fallande, fuktig nysnö och har en stickad ylletröja ytterst, kommer i regel hem varm och torr – med fukten enbart på tröjans utsida, från vilken den lätt kan skakas av. Tas samma promenad med en tjock stickad bomullströja ytterst, kommer man i regel hem kall och våt, eftersom bomullen effektivt sugit upp fukten och tappat sin värmande förmåga. Värmeisoleringen fungerar även åt andra hållet. Brandmännens klassiska svarta utryckningskläder är vävda i BUMSEN 2 – 2009 41