Bumsen 1
igång att packa. Som tur var �ck vi sällskap igår
av svågern som har lovat att ta med en del av packningen, så det inte blir så tajt i väskorna. Kommer iväg vid 09-tiden och åker mot Arvidsjaur och kommer ca. tio mil innan vi stöter på problem. Vägen, dvs. asfalten, är ersatt av krossad sten p.g.a. vägarbete. Vi fortsätter ca en kilometer på den steniga vägen men inser att vi inte kan fortsätta eftersom detta fortsätter 45 km. Vänder och istället för att fortsätta på Inlandsvägen så åker vi mot Älvsbyn. Efter Älvsbyn fortsätter vi på väg 374 mot Piteå. Både första delen av Inlandsvägen och väg 374 är väldigt trevliga att åka på. Fjäll, träsk, vattendrag och öppna fält blandat med skog som sällskap. Även här är det glest med andra fordon. När vi kommer till Älvsbyn bestämmer vi oss för att ta kustvägen istället för att ta oss tillbaka till Inlandsvägen. Men redan mellan Piteå och Skellefteå tröttnar jag på E4:an. Det är skittråkigt att åka på motorväg alternativt 2:1 vägarna som E4:an består av. Därför åker vi av E4:an i Skellefteå och tar 364:an till Umeå. Landsvägarna är oftast lagom kurviga vilket gör att åkningen blir en ren njutning, speciellt när kära maken drar på lite. Men eftersom detta är sista etappen hem så måste vi nöta lite asfalt och därför åker vi ändå ut på E4:an vid Umeå och följer den ända fram till Sundsvall. Dagens tripp blev 690 kilometer istället för de 600 som vi tänkt oss och det blev en lång dag på bönpallen. Vi är inte framme vid hotellet förrän vid 18-tiden och de sista milen gick på ren vilja. Vädret har varit vackert hela dagen och förutom att solen stundvis har lyst mig i ansiktet så har jag trivts. Dagens lärdom får bli att inte stirra sig blind på en rutt/ett alternativ utan vara �exibel då det kan dyka upp oväntade situationer, som t.ex. vägarbeten, som gör att den tänkta planen måste ändras. Trots allt är jag nöjd med att vi tog oss så här långt idag, då blir inte morgondagens etapp så lång. I Sundsvall ordnade vi en minisvit på hotell Södra Berget, som bjuder på en fantastisk utsikt över Sundsvall. Torsdag 31 juli Sista resdagen. Vi ska ta oss från Sundsvall och hem, en tripp på 410 km. Känns skönt men även vemodigt då semestern börjar gå mot sitt slut. Vi kommer iväg vid 09-tiden och trots att jag föredrar mindre vägar sätter vi fart på E4:an eftersom vi behöver nöta asfalt idag men också för att nå vårt mål. Fortsätter på E4:an fram till strax innan Gävle då vi viker av. Det är som sagt var mycket roligare att åka på mindre vägar och det går inte mycket långsammare heller. BUMSEN 2 – 2009 37 En sak som jag har upptäckt på vår tripp genom Sverige är att de hojåkare vi möter inte hälsar i samma utsträckning som i Finland. Det är tråkigt eftersom hälsandet får en att känna samhörighet och att man tillhör en gemenskap. För övrigt var turen idag väldigt trevlig med �nt svenskt landskap, sjöar, ängar, åkermark och betande kossor som sällskap hela vägen hem. Vi gjorde bara fyra korta stopp idag. Tre gånger för att tanka och en gång för dricka/kiss paus. Alltså inga längre stopp men det beror nog på att vi båda två har hemlängtan. Idag har vädret varit �nt men lite väl varmt med upp till 30 grader och helt molnfritt. Det var väldigt skönt att kliva av hojen hemma och hoppa in i en sval dusch. Fredag 1 augusti Så här dagen efter hemkomst känns det i hela kroppen att vi har åkt över 100 mil på två dagar. Jag är öm i nacken och i ländryggen och har träningsvärk lite varstans. Det som känns bra, så här i efterhand, är att vi inte har råkat ut för någon riktigt farlig situation under hela resan. Jag är övertygad om att en förklaring till det är att kära maken kör med insidan, dvs. han tar inga risker. Han kör inte i vägrenen vid köbildning, inga dumma omkörningar eller hetsar i största allmänhet. Resan tar kanske lite längre tid men jag känner mig säker hela vägen. Det har varit två fantastiskt roliga veckor och jag ser redan fram emot nästa tur!