Bumsen 1
Ernst + boxer = sant? Livskraft Det var dropp frå
n snötyngda tak och fåglar som sjöng i träd som väntade på att blad skulle slå ut, kort och gott var våren på väg och med den dök hojhandlarnas ”öppet hus”-dagar upp som ungdoms�nnar på en femtonåring! Man kunde gå runt och klämma på svullna sadlar, lyssna till tusen argument om varför jag skulle lägga mina surt förvärvade slantar på en hoj med mer än 150 hk och samla ihop en ny hög kolorerade broschyrer som skulle göra toabesöken ännu längre. Det fanns nya vackra hjälmar att titta på och åtsmitande skinnställ i matchande färger som bara var skådebröd (men dock ack så vackra!) för oss som låtit tidens tand (inte gnaga...) förändra vår kroppsform till mer spolformad eller kägellik. Men detta var en plats för stora drömmar och massor av längtan, en glädjens paradis för både rik och för oss �uktare! Livet var återigen värt att leva! Two Wheels Just denna dag våldgästade jag Janne på Two Wheels och gnällde och grinade så länge att han till slut var tvungen att ge mig en sponsorkeps bara för att bli av med den parasit som jag var, en babblande tramspelle som ändå inte skulle köpa något! Med kepsen på huvudet började jag sedan min vandring runt i butiken där jag ändå ganska fort insåg att jag var en boxerman, ni vet en sån där som tycker att allt var bättre förr då R90S var världens snabbaste hoj, en sån som vill köra jorden runt utan att störas av galet bra acceleration, en magiskt hög toppfart och som gillar tanken på att vevstakarna är nån slags Karl-Alfred-armar som liksom bara pumpar fram och tillbaka och trycker ut vridmoment och obändig kraft! Jag tycker att en BMW ska ha två cylindrar som står ut som vingar (eller stödhjul beroende på om man fullvarvar eller vurpar!) och att tradition är en styrka och inte en boja om foten. BMW+Boxer = sant = härligt! Jag kollade in klassiska R 1200 och kunde förstås inte, utan att bli mäktigt imponerad, gå förbi den hoj vars namn alltid kommer upp när man ska rösta på världens bästa allroundhoj, 1200GS! Ett stycke genialisk ingenjörskonst! Tvinnarna med parallella cylindrar känns inte riktigt BMW utan mer som låtsasjapaner med BMW-logga! Visserligen med en härlig twinspis, ett vackert varvande hjärta och massor av förträf�ighet förpackat i ett omslag som bara kan betecknas som snyggt, men ända utan Karl-Alfredskänsla och med noll i traditionsinsats, nej tack! Och ursäkta mig, men kan någon förklara varför en 800kubikare heter GS 650? Kommer det snart en Autobahnslukare med beteckningen K 125 S? Korkat! Dom nya stånkorna ser ju sportigt härliga ut och jag vet ju att motorerna gör ett betydligt större jobb än vad de ser ut att klara av, men passar dessa sadlar för män med pondus? Kan man köra genom stan utan att vara tvungen att försöka åka på bakhjulet eller göra en stoppies? Vuxna män kör inte encylindrigt! En fyra... ...�nns ju egentligen inte på min önskelista, men visst kan jag erkänna att jag imponeras av den tekniska nivån på K-serien och jag har ju varit kär (otrogen?) i K1200S när den kom. Bedövad av dess skönhet, slanka linjer, skrämmande prestanda och brutala kraft kombinerat med ett otroligt tryggt uppträdande i alla lägen, och visst kittlar tanken på att regera stadens gator med K1200R och förnedra japanska risbrännare vid varje rödljus med denna projektil, men ändå lockar dom inte djupet av min hojåkarsjäl. Dom är fantastiska, kraftfulla och i det närmaste perfekta, men dom saknar boxerljud och Karl-Alfred-armar! Twin is my name and boxer is my game!!( förstår egentligen inte vad det bertyder, och det betyder kanske ingenting, men det lät lite tufft!). Är på väg hemåt då jag lite snabbt bläddrar igenom broschyren över årets hojar för att se så jag inte missat något och fastnar på bilden av nya S 1000 RR... vilken hoj, vilken fet smäll, vilken BMW! Plötsligt vill jag ha en framåtlutad körställning som inte passar min mage, kol�ber är nu det enda material som jag kan tänka mig smeka, en ylande fyra på maxvarv är den optimala ljudnjutningen och allt under 200 km/h och ett knä i asfalten känns som löjligt och ovärdigt en människa! Jag dreglar, snörvlar, torrgasar med läpparna och har helt plötsligt glömt att en boxer kan vara något annat än en hund! Jag är kär igen och min längtan känner ingen gräns! Jag vill ha... Och den som säger att hojåkning inte handlar om känslor snackar bullshit! Ernst H Resor i USA This is the story of four people: I en liten grupp på 6-10 MC njuter du av att köra på några av USAs bästa hojvägar. Upplev dramatiskt vackra vyer. Smält intrycken tillsammans med gruppen över en god middag. Somna sött i en skön säng. Vakna till ännu en dag av svepande kurvor, härliga upplevelser, god mat och gott sällskap. Välkommen att leva. Lite extra. PS:Några raksträckor ingår:DS PolySense.se_info@polysense.se_08-29 99 36 Everybody, Somebody, Anybody and Nobody. There was an important job to be done and Everybody was asked to do it. Everybody was sure Somebody would do it. Anybody could have done it, but Nobody did it. Somebody got angry about that because it was Everybody´s job. Everybody thought Anybody could do it, but Nobody realized that Everybody wouldn´t do it. It ended up that Everybody blamed Somebody, when actually Nobody asked Anybody. BUMSEN 2 – 2009 23 S p ö k s k r i b e n t e n