Bumsen 1
Det är som att köra i en tavla. Hela tiden. Så st
ora landskap att ens förflyttning i dem knappt är märkbar. En konstigt underbar känsla att susa fram utan någon påtaglig upplevelse av den förflyttning som enligt mätaren sker med en hastighet överstigande 30 meter i sekunden. Vägen bara fortsätter och ett par gånger har man fått sätta ner foten och känna av vägen för att övertyga sig själv om att det mätaren visar faktiskt stämmer. TEXT & FOTO ROBERTO TORE ML 2680961 & JONAS FORS LELLKY ML 2680948 Någonstans i alla bloggar vi läst stod det att en tumregel när man skriver om en plats eller upplevelse är att man ska vara försiktig med att använda superlativ. Risken är att den som läser tappar intresset eller inte tar det som skrivs på allvar. Det blir för bra för att vara sant. Regler är dock till för att brytas och därför måste vi säga detta: det är helt sjukt, galet, vansinnigt, otroligt, ofattbart vackert och roligt att resa runt i Chile med motorcykel! Inte nog med detta. Det finns grusvägar som får en att mitt under själva upplevelsen bli avundsjuk på sig själv en timme tidigare. Detta jag som fortfarande hade just denna vägsträcka framför sig och inte var blott ett minne dolt av ett tjockt lager nyupprivet damm. Man kan säga att vi just nu flyr vardagen. De tråkiga och grå dagar som obemärkt smyger förbi utan att lämna spår. Att fly vardagen handlar om att undvika den trista grå vardagen, den som bara ”rullar på” och omärkligt smyger sig på en. Saker och ting är alltid lagom, man har det aldrig riktigt dåligt, men inte heller riktigt bra. Tiden rinner bara iväg och det vi flyr från är tanken på att ”vakna” upp om 10 år inseende att vi inte riktigt levt utan enbart passivt tagit saker som de kommit. Vi ser absolut inget fel i fasta jobb, boende och rutiner. Har dock märkt att vi är ganska allergiska mot just rutiner och vardagar. I förra numret berättade vi mest om bakgrunden till och början på vår resa. Beslutet att resa fattades bland risfälten i Kina och ett par intensiva månader senare befann vi oss i Chile med varsin motorcykel och ett otal mil framför oss. Resan fortsätter När vi lämnade förra numret hade vi just kört 1 300 km genom Atacamaöknen för att fira nyår med Robertos släkt. Roberto har en väldigt stor släkt med totalt 20 mo- och farbröder/strar, samt givetvis ett otal kusiner... plus barnen. En stor fest med andra ord. Robertos familj firar nyår. Chile ofattbart vackert Stillhet. Vindruvsfält i Valle Elqui. Småläskigt. 18 BUMSEN 2 – 2010