Bumsen 1
tung trafik. Självklart håller man på att bygga e
n gigantisk motorväg för att ersätta den här biten av Highway 40. Passa på innan det är för sent för att uppleva den. Ned genom Mexiko, avverkade ett antal vackra städer på väg mot gränsen till Guatemala. Zacatecas, en stad som finns med på UNESCO: s världsarvslista, fantastiska branta och krokiga gränder med omsorgsfullt dekorerade byggnader. San Miguel de Allende en litet ”trendig” stad för amerikanska pensionärer, men med en härlig blandning hippies och backpackers. Taxco – centrum för de silvergruvor som en gång i tiden gjorde Spanien till världens rikaste nation – nu en spektakulär stad som klättrar upp för bergsväggarna och där de enda bilarna är gamla folkvagnar med boxermotorn bak, enligt uppgift de enda bilar som kunde klättra uppför de branta vägarna. Ut mot Stilla Havet igen, passerade Oaxaca – återigen en stad på UNESCO:s lista, höll på att blåsa bort på väg mot Tonala, visserligen hade jag blivit varnad för denna blåsiga del av Mexiko och kunde inte undvika att se den Långa rakstäckor i Baja. skog med vindkraftverk som växte upp vid horisonten. Att en stillastående, tungt lastad, BMW skulle blåsa omkull, det trodde jag inte. Jag har upplevt mycket starka sidovindar men detta tar priset, jag tror att 30° lutning i 10 mil och sidovindar på 20 m/s är rekord för mig. Hur var det att köra i Mexiko? Vägar, trafik, människor och allt annat som hör till. Det första man slås av är – Topes – eller på svenska – farthinder. Dessa Topes har dock ingen likhet med den svenska motsvarigheten. Topes är betydligt större, saktar man inte in riskerar man att slå sönder fjädringen eller köra av vägen. Placeringen av dessa hinder är också godtycklig – det ser ut som att vem som helst kan placera ut hinder i vägbanan – vill du sälja frukt, bygg ett litet/stort hinder före ditt stånd, då måste bilarna stanna och vips har du en verksamhet. En fördel dock för oss motorcyklister – en BMW klarar av att köra över dessa hinder betydligt snabbare än en 30 Strejk i Guatemala. meter lång lastbil – många gånger var det där man körde om. Trafikvett eller hänsyn på vägen – fullständigt obefintlig – möter du tre bussar i bredd på en raksträcka, tro absolut inte att de kommer bromsa eller väja undan, du måste kasta dig ut på väggrenen, eller i diket om du har mindre tur. Detta beteende ökar ju längre söderut du kommer, så jag utvecklade ett mycket defensivt körsätt och lärde mig minska min snitthastighet med 10 km/h, alltid kolla två gånger innan jag byter körfält eller liknande, samt att hävda min rätt till vägen. Gör du inte detta finns det alltid en bil på din västra sida vilket reducerar din vingelmån till nära två cm. På väg till Honduras. Trafiken var spännande, vägvalet likaså, det är rätt meningslöst att följa en GPS i dessa länder, i städer vill man ha hjälp av en GPS, inte sant? Att åka genom en by eller stad var ibland ett äventyr, enkelriktningar, omdirigeringar och lokala marknader gjorde att min Garmin oftast inte hade en aning om vart jag skulle. En gång ledde den mig upp på en våt kullerstensbelagd bergsväg. När vägen tog slut välte förstås bågen, ut kom två familjer (omkring 20 personer), detta är den del inga turister bör söka sig till. Otroligt hjälpsamma, reser upp bågen samt sätter sig i en skruttig gammal bil och leder ut mig på motorvägen, tror ni då att de ville ha betalt för hjälpen, icke. Alla människor jag träffade utefter vägen var otroligt hjälpsamma, trevliga och nyfikna. Detta gällde under hela resan och omfattade även polismakten och de många militärer jag blev stoppad av. Första gränspassagen, enligt rekommendationer så skulle Highway CA1 vara den bästa. Detta stämde, inga problem att ta sig ur Mexiko och in i Guatemala, vilken koll man har. Det skulle ändra sig till det sämre. Landskapet förändrades till berg och djungler, kylan avtog och resandet blev behagligt, en härlig dag. Tvärnit, kö, vad har hänt? Det är inte ovanligt med stopp, men efter att ha kört om en drygt milslång kö med lastbilar kom jag fram till en avspärrad väg. Det visade sig vara BUMSEN 2 – 2010 43 Ett av många altare.